Denna blogg tar upp ett svårt ämne, hur kan man förbereda ens barn för en osäker framtid. Vi som studerat dilemmat vi sitter i med Peak Oil förstår att framtiden kommer att bli både svår och omtumlande, och med många frågetecken, och dagens barn kommer att få ta den största smällen.SvD har en artikel om hur barn tar klimatoron, en mer diffust oro. Som en flicka säger:
Många människor verkar inte vilja hjälpa till och det gör mig rädd.
Vi känner det är samma med Peak Oil.
Kan man engagerar sig i olika aktiviteter tillsammans, som odling och uppfödning av höns, olika projekt som hjälper till att förvara livsmedel. Laga mat och olika sätt att konservera dessa. Detta är något som alla borde göra och är man flera så kan man stöta och hjälpa varandra.
Det finns organisationer som redan har vissa av dessa kunskaper, te x Skogsmulle, Scouterna och 4H m fl. Om dessa kunde utöka sina områden att även förmedla dessa områden så vore det bra, sedan kan barnen ta hem kunskapen till föräldrarna.
Jag kommer att skicka länken till dessa organisationer för höra deras kommentarer.
För nya läsare så kan man börja med Om Peak Oil för att komma igång och förstå vad det handlar om, läs sedan historiken. På vår sida om Nyhetsbreven har vi flera intressanta artiklar om hur Peak oil påverkar Ekonomin, för det är här genomslaget kommer först.
A Parent’s Dilemma: Preparing a Child for an Uncertain Future – Guy McPherson’s blog.
Uppdaterat 8 dec 2010: SvD har i dag en artikel om Svåra val för familj, tar bara upp klimat och att det går så långsamt och hoppas deras barn får ett bra liv.
__________________
Svårt att inte låta bli att raljera. Kanske en portion ”peakoil” kan bota eller ersätta ångesten! Peakoil psykos är det nästa fluga måntro?
Just ett ämne att raljera över Roberthth!? ”Klimatångest” är förmodligen en realitet för många barn.
Läser man kommentarerna till McPhersons artikel ser man ett engagemang och en medvetenhet som ibland tycks saknas i Sverige. Vuxna människor känner till ämnet väl men vill helst inte diskutera, det ska vara så lättsamt jämnt. Men som bekant, problem som förnekas under lång tid kan ge sig till känna som plötslig panikångest. Bättre att börja bearbeta direkt.
Med barn är det mer problematiskt. De befinner sig dessutom mitt i konsumtionssamhällets reklamskottlinje. Men jag pratar ofta om framtiden med mina barn och hoppas att de uppskattar andra värden. Det ska vara mer Mulle, bondgårdsbesök med skolan, odling, vildmarksliv. Kan de uppskatta det är de mer förberedda för framtiden.
Har man inte vett att som förälder inte belasta sina barn med fiktiva framtidsproblem och sina egna fundamentalistiska åsikter så borde man inte ha barn. Låt barn växa upp i en bekymmerfri och kärleksfull omgivning inte tramsa hit och dit om ”problem” som kommer att lösas eller inte existerar.
Det bästa man kan göra för sina barn inför en osäker framtid (framtiden är alltid, har alltid varit och kommer alltid att vara osäker) är att ingjuta framtidstro i dem och berätta att de alltid kan påverka sin situation, hur den än blir.
Människan har ALLTID löst de problem som uppstår och anpassat sig till förändrade livsvillkor – så kommer det också att bli i framtiden. Visst, den som tycker att det är fruktansvärt att vi inte längre bor på landet och transporteras oss med häst och vagn tycker det är synd att människan har tvingats anpassa sig under de senaste hundra åren. Vi andra välkomnar utveckling och framsteg.
Svar Olle W: Som jag ser det är det du som verkar ha fundamentalistiska åsikter – ser inget hör inget vägra ta till sig fakta. Tror du någon högre makt skall ordna problemen? Nej visst jag glömde, de var ju ”fiktiva”.
Kom inte hit och tramsa om några påhittade motsatsförhållanden mellan kärleksfull uppfostran och det en ny generation kan finna glädje i, t ex helhetssyn och en närmare relation till naturen. Att i lagom takt ifrågasätta dagens livsstil är inte skrämselpropaganda. Det som däremot framkallar hopplöshet och ångest hos barnen är de dubbla budskapen och att vuxna inte förmår lösa de uppenbara problemen. För även om det finns många förstockade förnekare så är det få av dessa som är barn.
Vad är det som är fiktivt, Olle W. Detta är inget problem utan ett dilemma, och dilemman måste man förhålla sig till.