Antropologen Hugh Gusterson skriver i en artikel om vad blir läxan från Fukushima, debatten går hög för och emot kärnkraft på många håll.
Vi har haft fyra allvarliga kärnkrafts olyckor Windscale i Storbritanen år 1957, Three Mile Island i USA år 1979, Chernobyl i Sovjetunionen år 1986, och nu Fukushima. Varje olycka var unik och alla skulle vara omöjliga, och man har försökt lära av olyckorna och utvecklat teknologin. Men som Donald Rumsfeld påminde oss om så finns det ”unknown unknowns”, som gör att näst olycka har vi inte tänkt på. Och det gör att en perfekt reaktor aldrig kommer att byggas.
Då finns det två val vi kan göra, antingen väljer vi bort kärnkraft helt eller så får vi ta en risk och acceptera nya kärnkrafts olyckor, för det finns inget tredje alternativ med kärnkraft utan kärnkrafts olyckor.
Här är det upp varje enskilt land att göra sina val, Kina och några länder till med svag miljörörelser kommer nog att fortsätta bygga, andra kommer att avveckla. För USA del så tror han inte att landet har möjlighet att lära av läxan. Som han säger:
But we now have a government captured by special interests, paralyzed by partisanship, and confused by astroturfing political groups and phony scientific experts for sale to the highest bidder.
The lessons of Fukushima | Bulletin of the Atomic Scientists.
Författaren till den refererade artikeln har helt rätt ”det finns ingen kärnkraft utan olyckor”. Men det känns ändå som ett ganska meningslöst på pekande. Ordet ”kärnkraft” i påståendet kan ju bytas ut mot precis vad som helst. Kolkraft, oljeletning, gasutvinning, vattenkraft, transporter (flyg, fartyg, buss, bil, tunnelbana, promenader(?)), hus- och vägbyggen och så kan man fortsätta i all oändlighet. Sådana påståenden kan bara bli intressanta om de på något sätt kvantifieras t.ex. kostnad i liv/lem/miljö per GWh eller per transporterat tonnage/person och sträcka.
Med ett sådan kvantifiering lär man bl.a. komma fram till att vi nog inte har råd med kolkraft och att vi kraftigt borde öka utbyggnaden av kärnkraft för att slippa kolkraften. Detta kanske inte fungerar av andra skäl t.ex. bristande tillgång på uran, men om säkerheten vore den enda parameter så är det väl där man hamnar. Det är intressant att man alltid listar Three Mile Island som en ”stor olycka”. Den ledde till en enorm kapitalförstöring då verket behövde stängas ner, men påverkade i övrigt varken människor eller miljö. Att Tjernobyl var en stor olycka är väl helt klart och var Fukoshima landar vet vi inte, Windscale vet jag inget om. Men om man antar att det dog lika många i Windscale och det kommer att dö lika många i Fukoshima (båda antagandena osannolika) som i Tjernobyl är det ändå imponerande få döda och skadade jämfört med t.ex. kolkraft.
Tråkigt nog kommer kanske hysterin kring Fukoshima att leda fram till fler döda och skadade (fortsatt satsning på kol) än vad själva Fukoshima-olyckan gör. Observera att jag självklart tycker att boende runt Fukoshima och Japan har all rätt att få bli ”hysteriska”, det blir bara lite löjligt när alla vi andra också blir det.
Var det någon som noterade att Pakistan under de senaste dagarna haft en av sina svåraste kol-gruveolyckor (45 döda). Se länk http://www.thenews.com.pk/TodaysPrintDetail.aspx?ID=38018&Cat=11.
Hittills i Fukoshima har en person dött. Efter vad jag förstår ramlade han ner från en stege.
Bra debattartikel med samma tema:
http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.579087-naturlagarna-starkt-argument-mot-karnkraft