Den femåriga fantasin är slut, eftersom allt detta monetära skattetrixande (dvs. snedvridningar) inte tar itu med de verkliga problemen och obalanserna i ekonomin. Det enda, som de möjligen kan göra, är att öka storleken på nästa kollaps. I fem långa år har vi fantiserat som om vi kunde återvända till ”tillväxt” utan att vidta åtgärder eller ändra något. Fantasins kärna är konsensus av sk ”seriösa ekonomer.” Det vill säga de som antagits till prästerskapet av doktorerande ekonomer, som skyddas av sin akademisk position eller statliga befattningar: vad vi led av under 2009 var inte kollapsen av belånade ”kompisfinansieringar” mellan stater,…