Tisdagen den 5 juli var Moderaternas dag i Almedalen. Samma dag publicerar DN Debatt en artikel där Alliansens partiledare basunerar ut: ”Framtidskommission ska möta Sveriges utmaningar”. Känns tagen igen? För vilken gång i ordningen får vi läsa att en regering ska tillsätta en kommission och börja skissa på framtiden.Vi läser också att när andra länder har problem med sina ekonomier, så lyser solen över Sverige och vi lever i den bästa av världar, bekymmerslöst tillbakalutande i väntan på nästa jobbavdrag. Vi kan verkligen unna oss att blicka framåt mot år 2020 och 2050.
Visst är det framsynt att bilda en framtidskommission med partiledare och experter. Kunskaper ger både makt och insikter, såvida politikerna har tid och möjlighet att delta.
Centrala områden för arbetet i kommissionen blir demografi, integration, demokrati, jämställdhet, socialt utanförskap, klimat och miljö. Och det är bra, men varför finns inte energi och olja med på agendan. En av våra största ödesfrågor och blodomloppet i vår ekonomi. Utan ständigt mer energi, främst olja, avstannar vår BNP-tillväxt och vårt ekonomiska system börjar hacka. Hur ska samhällets och medborgarnas skulder och räntor kunna betalas i en krympande ekonomi?
Både Norge och Danmark som tillsammans står för ca 50 % av vår import av olja nådde peakoil (maximal produktion) redan 1999. Och produktionen minskar med 9 % per år. Enligt officiella siffror från det norska Oljedirektoratet.
Sannolikt upphör deras export före år 2020. Och varifrån ska vi då få köpa vår olja? Ryssland som står för 42 % av vår import lär knappast kunna täcka upp för Norge och Danmark.
I oktober 2010 bekräftade IEA att maximal produktion av den finaste oljan, crude oil, inträffade redan 2006 och IEA:s prognoser för 2020 pekar på 50 % mindre produktion av olja.
Såvida inte ”ännu oupptäckta och outvecklade oljekällor” kan täcka upp bortfallet. Något som få oljeanalytiker har förhoppningar om, inkl forskarna på Globala Energisystem vid Uppsala universitet.
Samtidigt prognostiserar Energimyndigheten att över 80 % av våra fordon kommer att köras på bensin och diesel år 2020.
Varifrån ska den oljan komma? Jag har svårt att se hur Sveriges kommande brist på olja och gas ska kunna lösas. Dessutom har Tyskland i dagarna beslutat stänga av all kärnkraft senast år 2022, vilket givetvis kommer att påverka tillgången av energi i Sverige. Ny elkablar till Tyskland från Sverige kommer knappast öka mängden el på den svenska marknaden.
Att tillsätta en framtidskommission som inte ska beröra olja och energi är inte bara förbryllande utan verkar mer vara ett kollektivt hjärnsläpp. Läs hela artikeln i DN Debatt.
__________________
Det är en konsekvens av Sossestatens bevarande, inte ett nytt hjärnsläpp.
För få människor har ännu fattat att man måste välja mellan två alternativ. Socialdemokrati bygger ju på att man kan säga en sak och göra en annan hela tiden.
Som jag sade i helgen – politikerna kommer att ta en mängd vansinniga beslut framöver. Hjärnsläpp – javisst!
Flute, man kan fundera om orsaken till att Alliansen inte tog upp olja och energi som en framtidsfråga. Vad kan ligga bakom ett sådant beslut? Är det så enkelt att det man/politikerna inte har något svar eller lösning på gräver vi ned i hopp om att när det drabbar oss i Sverige så blir det i en lindrigare form eller…?
Martin: Tror det beror på en övertro på marknaden. Politikerna begriper sig inte på EROEI och andra mer fundamentala begrepp. Marknaden löser allt, ekonomerna säger ju det!
Martin;
”Är det så enkelt att det man/politikerna inte har något svar eller lösning på gräver vi ned i hopp om att när det drabbar oss i Sverige så blir det i en lindrigare form eller…?”
Jag tror det är ännu värre; Problemet finns inte. Man har inte tiden att sätta sig in i energiproblematiken – agendan är fulltecknad. Om de behöver veta något frågar de ju Ulf Svahn, och då finns ju inget problem, så varför ta upp ett problem som inte existerar?
Alla nu levande har växt upp med oljan som en naturlig del i samhället. Priset har varit näst intill försumbart, så man har inte haft anledning att bry sig särskilt mycket.
Det finns en tröghet hos oss när det gäller att ändra traditioner som skapat trygghet. Därför finns ett motstånd för det flesta att vilja ändra på något som fungerar. Och, om man gläntar på fönstret och till sin fasa ser att tex oljan är på väg att sina inser man snabbt att detta kommer att ändra den trygga vardagen. Då inträder förnekelsen och man stänger fönstret illa kvickt.
Ungefär som när man får ett sjukbesked man inte vill ha – man förnekar men samtidigt blir man allt sämre, om man inte inser att man måste göra något åt det.
Allt detta vet du mer än väl. Men konsekvenserna av Peak Oil går inte i nuläget att förmedla till särskilt många politiker. Troligen tänker de (om de nu bryr sig alls om oljeproblematiken) att det bör gå att klara sig fram till nästa val utan att det händer allt för mycket. Nu är det bara drygt tre år till valet 2014, så det bör gå, kanske?!
Väldigt mycket idag har krympt i tid. Tex på börsen är långsiktighet ”5 minuter”. Räddningspaket som måste betalas ut nu, omgående. Det är ”brandkårsutryckning” på en mängd områden samtidigt.
Därför är det svårt att få gehör för något som kanske händer om 2 – 10 år. Agendan är fulltecknad.
Min tro är att vi kommer att köra på tills det tar emot – och då blir det mera ”brandkårsutryckningar”.
Delar i stort din beskrivning. Samtidigt vet jag att många politiker med stort inflytande är väl medvetna om att det prekära energiläge vi befinner oss i, inte bara oljan, utan att prata om det. De verkar inte ens fundera på en plan B om det skulle visa sig vara sant. Politikerna vill inte oroa oss då de inte har ngn lösning och den dellösning som finns skulle innebära synnerligen dåliga opinionssiffror. Bättre då att tiga och invänta och dela andra länders elände när besvärligheterna väl inträffat. Det är min teori!
Andreas, du har säkert rätt att den överväldigande majoriteten av politiker helst vill tänka BAU, för så har det varit i evinnerlig tid. Tidigare fördelade politikerna bidrag, numera kallas det jobbskatteavdrag för att hålla igång BNP-tillväxten och kunna betala alla privata räntor som uppstår i en marknadsekonomi som vi har. Att låna till snabba konsumtionsvaror var ju helt otänkbart för 30 år sen. Så det har gått fort! Annars hänvisar jag till tidigare svar. Många viktiga politiker känner till PO och konsekvenserna som väntar t ex Borg, Bildt, men de är fångna i sin egen perverterade verklighet.
Jag lyssnade först i dag på Reinfeldts almedalstal och var riktigt nöjt med det ur mitt resursperspektiv, det skulle inte förvåna mig om talskrivaren har läst min lilla bok.
Människor som är nischade på andra globala resursfrågor än olja skulle fråga efter vatten, mat, ren luft eller el, oljefrågan är viktig då den hör ihop med många andra frågor. Lokalt här i Sverige håller vi fortfarande på och diskuterar elförsörjningen mer än vi diskuterar försörjningen med flytande bränsle. Vad en kommission håller på med har lika mycket att göra med att intressegrupper och hos allmänheten aktuella frågor skall vara representerade som att man skall ha med problemen i en prioritetsordning så väldigt mycket hänger på att de som är miljö- och klimatrepresentanter i gruppen argumenterar för de sakerna och att ekonomerna är smådeprimerade cyniker och inte PR ekonomer.
Som jag ser det är vägen till framgång för oljefrågan att fortsätta arbeta in den som en självklarhet för samhällets funktioner, argumentationen är blytung när man går igenom den med olika företagare och politiker. En naturlig vän för en oljetoppsagenda finns i den tunga industrin som arbetar med långsiktiga investeringar.
Teorin att det avvaktas tills det händer någon katastrof är bra men jag vet inte om någon avvaktar, det jag är säker på är att om något eller några högprofilländer kollapsar av brist på olja är det troligt att opinionen blir extremt mottaglig för budskap om tiden efter peak oil. Nackdelen med en sådan passiv strategi är att det finns hökar med många olika agendor som sitter och väntar på en dålig nyhet som kan tolkas till fördel för deras agenda, det viktigaste nutidsexemplet är USA:s reaktion på 9/11 som kunde ha varit ett utropande av ondskans axelmakter, en sparkampanj för att göra USA oberoende av despotiska länder och hårda bandage för Afghanistan, Iran och Nordkorea. Nu vart det inte så där och då, om det går på tok här tror jag att den starkaste hökaktiga agendan kan vara SD som letar efter anledningar att stöta ut invandrare.
BAU är det allmänheten begär att politikerna skall leverera vilket är en helt rimlig önskan. Sedan är knepet att övertyga om en förändrad förväntan på BAU så det går att levererar det människor förväntar sig…
Apropå helgens samtal är det en bra idé att bygga upp en längtan efter trädgårdsodling som tyvärr gör att man inte har tid att resa till Thailand utan köper en eldriven jordfräs i stället, BAU med upptagen och glad fritid med god mat blir därmed uppfyllt…
Häpen och förargad tog jag del av nyheten om den sk Framtidskommissionen. En kommission som hade Demografiska problem högt uppe på agendan, men icke sade ett muck om energi/peak-oil…
Jag har funderat, precis som andra som kommenterat ovan. VET de inte tillräckligt? VÅGAR de inget säga? TROR de på allvar att nästan gratis energi kommer att dyka upp ur någon villig atom i rappet? Är de cyniska på riktigt och håller truten tills det går tillräckligt mycket åt helvete någonstans på grund av höga bränslekonstnader, så att det ska kunna finnas en politisk acceptans för ett ifrågasättande av tillväxten i oljans spår.
Vem vet?
Själv tänker jag, som mammor pläga, mest på att det såklart är väldigt kusligt att försöka föreställa sig ”the end of the world as we know it”. Det är svårt att ingen mamma ha, som kan klappa lite lugnande på kinden och säga: Det är inget farligt, det ordnar sig. När det nu troligen inte gör det…
Min poäng är att alla människor i grunden, trots att de ofta föreställer sig motsatsen, är känslodrivna. Vissa mer, andra mindre. Den psykologiska aspekten är nödvändig att ha med sig in i debatten kring detta vår ödesfråga. Hur kommunicerar man att vi står inför en enorm förändring och att denna förändring inte kommer att bli så himla rolig? Hur hittar man sätt att tala om detta som inte triggar strutsbeteenden? Hur i hela friden ska man hitta former för att driva frågan framåt?
Tack för det ni som står för denna sida gör! Jag läser, blir arg och rädd och försöker komma på vad jag skulle kunna göra för att många, många fler ska läsa, blir rädda och vilja agera.
Med vänliga hälsningar Ylva