Energi

Idévärlden med Therese Uddenfeldt

Print Friendly, PDF & Email

Den gröna omställningen är en bluff. Författaren Therese Uddenfeldt riktar kritik mot miljörörelsens teknikoptimister som tror att vi kommer att kunna ersätta oljan med förnybar energi.
Therese Uddenfeldt har skrivit boken Gratislunchen som vi skrev om här.
Miljöforskarna Tomas Kåberger och Johan Kuylenstierna ger en mer hoppfull syn på hur vi ska lösa klimatkrisen.
Programledare: Daniel Sjölin
Programet KAN SES TILL:
Uppdaterat 9 okt 2019: Den går inte att se längre men detta samtal mellan Ulf Danielsson, professor i teoretisk fysik, och kulturjournalisten Therese Uddenfeldt finns i stället.

Tomas Kåberger har jag lyssnat på förut och det är en riktigt teknikoptimist och varit kritisk till.  Det låter så enkelt med herrarna K o K, solceller på taken, sedan vägar med solceller, man tar sig för pannan. Om detta skrev vi från Arkdes och om andra tokiga idéer.
__________________

Antal lästa gånger: [CPD_READS_THIS]
facebook twitter Google Buzz MySpace delicious

15 Comments on “Idévärlden med Therese Uddenfeldt

  1. Therese presenterar här en tydlig bild av den verklighet vi alla lever i men som mycket få vill ta till sig. Vad som gäller officiellt i denna verklighet; de faktiska regler som styr dess beteende, sanktionerade av ingen annan än oss själva, är f a ekonomisk tillväxt (vilken Therese också förtjänstfullt beskriver).
    Den underliggande, omedvetna och utopiska idén är att vi utvinner exergi (=resurser) från naturen som vi sedan förädlar och säljer till varandra för pengar. Pengar är inte en resurs ö h t, de är endast symboler för resurser och som sådana helt värdelösa.
    Vi utvinner alltså något reellt (skapat av exergin i solstrålar och utformat som planetens natur) men byter sedan detta mot något overkligt som endast har symboliskt värde.
    Det är denna komiska förväxling som vägleder oss människor i vår utopiska verklighet. Pengar är bara användbara oss människor emellan. Man kan inte gå till naturen och lämna pengar i utbyte mot t ex energi eller skog och tro att denna transaktion är giltig i den riktiga verkligheten (naturen har ingen användning för pengar).
    I vår egen utopiska verklighet tror vi att detta är möjligt men det beror ju bara på att det inte är naturen som tar emot pengarna utan endast andra människor som påstår sig äga denna natur och som då också tar emot pengarna. Genom detta eleganta trick lurar vi alltså oss själva flera gånger och påstår oss också vara intelligenta varelser!
    Vår förbrukning av användbar energi (=exergi) från naturen visar en ständigt stigande kurva, precis på samma sätt som också kurvan för pengamängden (BNP) gör. Det eleganta och smarta här är alltså att vi genom ekonomisk tillväxt skapat en utopisk verklighet där både vår resursförbrukning och mängden pengar växer, bägge samtidigt och åt samma håll! För att kunna svälja detta enkla trick måste vi dock först kalla denna resursförbrukning för produktion och ”skapande av välstånd”.
    Det spelar mindre roll hur vi sedan beter oss om vi redan här förstått verkligheten så dåligt. Det kan bara bli ännu mer fel. Slutet för en sådan utveckling blir ju en värld utan natur men med massor av värdelösa pengar. Lite eftertanke säger oss att vi aldrig når dit, eftersom mänskligheten kommer att ta slut långt innan naturen gör det.
    Även detta har människan nog svårt att förstå eftersom denna utopiska idé tillämpas och hyllas över hela den civiliserade världen.
    Den dag denna förargliga och komiska fadäs materialiseras kommer när planetens oljetillgångar – nu garanten för dollarns värde (i st f tidigare guld) – inte längre flödar lika ymnigt som nu (efter peak oil). Då kommer de med tillgångar i form av pengar och andra papperslappar att försöka byta till sig de verkliga värden som ev. finns kvar och då upptäcka att det finns alldeles för mycket pengar i förhållande till de verkliga resurser de söker. Konsekvenserna av den påföljande kalabaliken överlåter jag åt var och en att själva fundera över (men med tanke på våra tidigare utopiska idéer om tillvaron, mängden dödliga vapen i världen och vårt dokumenterat krigiska sinnelag ser det inte ljust ut för oss).

  2. Ett annat mänskligt problem hör ihop med energi, alltså termodynamik. De regler som gäller här är just de vi tror oss ha trollat bort genom ekonomisk tillväxt (=vi tror då att vi SKAPAR resurser). Solstrålar kan värma upp materia och då få denna att både förflytta sig och ändra form, krafter som vi utnyttjar för att driva bl a segelbåtar och vindsnurror. Att här finns en levande natur beror dock på helt andra saker, vilka har med just termodynamik att göra.

    Detta skenbara mirakel åstadkoms genom fotosyntesen (kolsyreassimilationen). Denna teknik träder i funktion när solstrålar träffar växters gröna blad eller plankton i haven. Det som då händer är att fotonerna i solljuset, tack vare sitt höga (95%) exergiinnehåll (=alla riktade åt samma håll, inte huller om buller), sönderdelar atmosfärens koldioxid och tillsammans med vatten i stället bildar kolhydrater (socker) och fritt syre.

    Det Therese f a framhåller är vår övertro på vad ”den gröna omställningen” kan medföra. Alla naturresurser på planeten härrör ytterst från den användbara energin (=exergin) i solstrålar och oavsett om den förekommer i levande eller fossil (=f d levande) form.
    Ett ”rymdbatteri” vars kraft anges av temperaturkontrasten mellan de två poler som är solens heta yta och den kalla världsrymden har i sin tur laddat upp ett annat ”jordbatteri” vars poler är dels naturens biomassa (=växter) och dels atmosfärens syrgas, bägge skapade genom solstrålar och fotosyntesen och som sedan försörjer planetens djurkollektiv.

    Exergimängden i de fossila lämningarna är enormt mycket större (de har skapats under många hundra miljoner år) än i den nu levande naturen. Vi har i denna industriella, globala civilisation dock vant oss vid att leva av denna fossila energi utan att förstå denna skillnad, vilken också genom sin blotta storlek dolt naturens begränsade resursförmåga.
    Det kan därför komma som en obehaglig överraskning för oss när vi ska genomföra denna omställning och då märker hur lite den räcker till, särskilt som vi inte heller inser hur mycket våra nuvarande, yviga framtidsplaner beror av den allestädes närvarande och därför osynliga fossilenergin (på samma sätt som fisken inte ser det vatten den simmar i).

    Att vi sedan ändå blir kvar i industrisamhället (genom t ex all gruvverksamhet för att komma åt de sparsamt förekommande och helt nödvändiga jordartsmetallerna tillsammans med bl a all tidigare, nödvändig stålframställning) kommer att göra denna omställning allt annat än grön. Ö h t fokuserar debatten mycket kring marginella företeelser som t ex privatbilismen (el- eller fossildriven) och vad vi äter eller var vi slänger våra sopor. Innan vi börjar bekymra oss om dessa minmala problem måste vi först fundera på t ex hur alla mat- och övriga tunga godstransporter (och jordbruket!) ska kunna hållas igång (och kommer då eventuellt att upptäcka att denna industriella civilisation bara är möjlig genom fossila bränslen).

  3. I vår ekologiska syn på tillvaron ligger fokus på utsläpp av olika slag och något som Therese också framhåller. ”Utsläpp” är ett specialfall av ”förändring av naturens tillstånd” och vad som alltid sker när energi omsätts och är alltså då både oundvikligt och naturligt. Utsläpp är alltså inte en primär orsak utan resultatet av tidigare händelser, dvs av civilisationens (alltför stora) energiomsättning. Det är denna primära händelse som förändrar (=utarmar) naturen och som bl a yttrar sig som (alltför stora) utsläpp och andra former av miljöförstöring.
    Att ta bort utsläppen tar ju inte bort deras orsak, dvs den energianvändning som vi behöver för civilisationens existens (=vi förmår inte koppla ihop samhällets exergiförbrukning med motsvarande exergiförlust i naturen eller tror att naturen är oändlig).
    Vår nuvarande miljösyn är en förståelig strävan efter att ”hålla rent” omkring oss (därför denna trend mot eldrift). Det vi inte (ännu) förstått är att naturen inte är dimensionerad för både en natur och en exergihungrig civilisation (vars behov ständigt ökar) och som därför yttrar sig som bl a miljöförstöring och utsläpp (begreppet ”ren energi” är ett uttryck för detta missförstånd).

    Denna miljöförstöring är inte någon trivial sjukdom eller smutsfläck som försvinner med våra utsläppsminskande åtgärder men som under vissa förutsättningar hade kunnat fortsätta ännu en stund in i framtiden. Jag skriver ”hade kunnat fortsätta”, eftersom förutsättningen är fortsatt tillgång till det som möjliggör denna civilisation; alltså den solenergi som lagrats som fossila lämningar i naturen (och om vi bortser från att vi då också hade behövt förbruka det som då återstår av naturen). När dessa (främst oljan) strax kommer att visa ett minskande flöde kommer hela vår tillvaro att förändras på många oväntade sätt.
    Oljan tar ju inte slut då men det viktiga och helt avgörande är att den SLUTAR VÄXA. Det som då kommer att hända betyder slutet på alla former av tillväxt för oss (av Therese uttryckt som att energi ligger bakom allt som händer i samhället) men som vi i stället föreställer oss vara början på en ny epok med ”grön energi” som drivkraft. Det för oss tragiska är vår totala brist på verklighetsförankring (=insikter i naturens termodynamiska väsen) och som nu yttrar sig som en tro på denna magiska och utopiska framtid, dvs helt enkelt har blivit vår nya religion.

    Vi har ju ända sedan vi blev jordbrukare påverkat/förändrat naturens tillstånd och uteslutande till vår egen fördel (också betonat av Therese). Det vi under dessa tiotusen år sysslat med är att ständigt öka vårt uttag av naturresurser. Det började med jordbruket, då vi successivt pressade undan de andra djuren för att få plats med våra egna odlingar. Sedan har vi m h a teknik, bättre redskap och maskiner lärt oss nya och effektivare sätt att både utvinna och förbruka naturens resurser. Dessa tekniska förbättringar har även spillt över på bl a vapentillverkning, eftersom fler materiella tillgångar också kräver bättre sätt att försvara och behålla dessa.
    De tydligaste resultaten av denna rovdrift är bl a att idag endast ca hälften av planetens ursprungliga skogar finns kvar, att många djurarter är utrotade (och många fler på väg att bli), att både vattnet och atmosfären håller på att bli alltmer obrukbara och mycket, mycket annat. Att här finns fanns en natur med dessa specifika egenskaper är helt och hållet resultatet av solstrålar och fotosyntesen men som vi idag ihärdigt och med övertygelse (men omedvetet) motarbetar just genom detta civilisationsbygge (=hugger ner och skövlar naturen, dvs det som fångar upp de solstrålar som bygger upp naturen; tankarna förs osökt till Påsköns öde).
    I andra vågskålen ligger att vi själva blivit så många fler; vi har ju på endast tiotusen år ökat vårt antal tusenfalt (från ca sju miljoner till över sju miljarder) och också blivit mycket större resursförbrukare än på stenåldern.
    Vi brukar kalla allt detta (=sammanfattat i civilisationen) ett utslag av vår kreativitet, intelligens eller vad du vill. Ett helt objektivt faktum är dock att vi håller på att förbruka naturen och dess resurser för att i dess ställe bygga en industriell civilisation. Vårt minimala intresse för naturen till förmån för civilisationen säger oss möjligen att vi varken tror oss behöva eller ens vill ha kvar naturen. ”Vi har ju civilisationen”, tycks vi mena och som alltid framhålls som vårt dyraste objekt i tillvaron.

    Denna syn på tillvaron blottar en avgrundsdjup brist på insikter i naturens (termodynamiska) väsen och något som vi faktiskt inte kan göras ansvariga för. Vi gjorde allt detta för att det då var möjligt men (självfallet) utan varje förståelse av några konsekvenser. I takt med utvecklingen har vi skaffat oss mer kunskap om naturen men också blivit alltmer hänförda av civilisationens frestelser (=som vi själva åstadkommer). Det verkar dessvärre vara så att vi blivit så till den grad bedårade av civilisationen att vi börjat tappa det eventuella förnuft vi kanske tidigare haft, eftesom vi inte visar några tecken på att hejda oss, tvärtom. Vi har uppenbarligen förlorat (aldrig haft) förståelse av några som helst gränser och vars konsekvenser nu slår ut i full blom. Sist men inte minst; vi tror att en industriell, global civilisation med oss själva som levande varelser är möjlig utan en fungerande (=levande) natur.

  4. I TV-programmet framförde Therese en träffande metafor där ”vi drack blåbärssoppa fram till den industriella revolutionen och sen gick vi över till sovjetiskt dopningspreparat”. Denna liknelse är mycket mer än en lustig anekdot. Blåbärsepoken är (=har alltid varit) det normala tillståndet för levande varelser i naturen men vi moderna, civiliserade människor tror nu att dopningstillståndet är det normala. Därför blir alla våra idéer om framtiden starkt färgade av detta högst onormala tillstånd.
    För att kunna realistiskt bedöma framtiden behöver vi se denna med ”blåbärsögon” och det kan vi svårligen göra, givet våra naturliga mänskliga egenskaper (vi har ju så lätt för att anpassa oss).
    Äldre människor har ju åtminstone egna erfarenheter av gårdagens mer normala tider men (flertalet av) dagens ungdomar har bara dagens flärd och trendighet för ögonen. Vi växer alla snabbt in i nutidens klatschiga verklighet.
    Det som ligger oss i fatet är vår övertygelse om en framtid som bara kan växa. Denna utopi är ju invävd i nästan allt vi håller på med. Föreställningen om verkligheten har blivit den nya verkligheten. För länge sedan levde vi, precis som de andra djuren alltid gjort (och gör), i ett stort NU, den enda verklighet som ju faktiskt finns.
    Vi har alla en lång väg att vandra innan vi anpassat oss till ”den nya verkligheten”, alltså den efter peak oil och senare utan oljan. Att denna tid snart är här är långt ifrån självklart för de mest verklighetsfrånvända av oss. Förnekelse är vår mest använda försvarsmekanism.

    I stället för att diskutera fram och tillbaka om saker vi aldrig kommer att enas om förmedlar jag i stället ett ordspråk från det land (Saudi-Arabien) som är i centrum för planetens mest eftertraktade energi – oljan:

    Min far red på kamel
    Jag kör bil
    Min son är jetpilot
    Hans son kommer också att rida på kamel

    Och några ord från en (numera död) mycket klok man (Georg Borgström), som kallade denna fossilepok ”a one time trick”.

    Jag kan inte låta bli att tillfoga en av Woody Allens bästa:

    More than any time in history
    mankind faces a crossroads.
    One path leads to despair and utter hopelessness,
    the other to total extinction.
    Let´s hope we have the wisdom
    to choose correctly.

  5. Therese hade tyvärr ingen koll på hur saker faktiskt hänger ihop helt teknologiskt och vilka framsteg som gjort med ny teknik och nya metoder de senaste åren. Hon ville bara klaga och prata om hur vi människor förstör naturen – vilket vi gör – så hur kan man inte hålla med henne om man själv inte är så insatt i det teknologiska? Ren och skär demagogi dock. Wikipedias definition av en demagogs strategi: ”en strategi att skaffa makt och inflytande genom att appellera till folks känslor och fördomar, vanligen genom användande av kraftfull retorik och propaganda.”

  6. När jag först läste Therese´s bok slogs jag av en frisk grundton som tog sikte på f a hur människan hellre ser till sina ”andliga framsteg” inom t ex IT än på hur vi nonchalerar den fysiska verkligheten (krisen i England med blockerande traktorer). Att hon tar in även Descartes’ metafysiska idéer (som sedan blivit hela världens) stärker mitt positiva intryck liksom hur våra fysiska bravader yttrar sig i konsten.

    Hon tar ju också ingående fasta på t ex hur människan kan fortsätta förneka peak oil (i Norge) trots handfasta bevis på motsatsen, alltså hur vi hellre tror på illusioner än på den fysiska verkligheten. Att det inte blivit helt rätt om termodynamiken mm. går att rätta till. Värre är det med vissa andra idéer (grisbajs, pannkakor mm.) som kan tolkas som ironiskt menat men kanske ändå inte… Däremot finns på s.190 en uppgift om frackingoljans bidrag som är alldeles för stort för att kunna vara enbart en felräkning.
    Hon skriver att denna olja kan ha gett världen så mycket som 1000 miljarder fat olja, alltså lika mycket som vi hittills pumpat upp totalt. Frackingoljan har levererats under ca 4-5 år nu med en snittproduktion runt 4-5 miljoner fat/dag. Det kan alltså röra sig om max 365x5x5=10 miljarder fat olja. Frågan för mig är vad som ligger bakom denna grova feluppskattning; på ett annat ställe påpekar hon (helt riktigt) att världen behöver hitta 3 nya Saudiarabien bara för att kunna bibehålla dagens produktionnivå.

    Och Wane, du försöker inbilla världen att teknologi kan lösa vårt största problem; att kurvan för vår ”oljeproduktion” snart vänder neråt för att aldrig mer vända uppåt men inga ord kan dölja att du bara är offer för illusioner.

  7. Robban:
    Om olja var allt som fanns och det enda alternativet för framtiden, så hade du haft en poäng; helt klart. Men nya och framtida teknologier rymmer många andra, mer energieffektiva lösningar. Så jag försöker mig inte ens på det du tillskriver mig: ”att inbilla någon att teknologin ska vända kurvan för oljeproduktionen”.

    Jag har inga invändningar gällande peak oil – bara att hon enbart snöat in sig på ett enda område när det finns många andra som hon helt bortser ifrån. Däri ligger hennes demagogi: att medvetet (?) inte se till helheten. Och din: att medvetet (?) tillskriva motparten helt fel sakfråga.

  8. Detta med att inte se till helheten är nog människans stora miss ö h t, men faktiskt helt naturlig. Jag vet inte vad du menar med ”nya och framtida teknologier” men misstänker att du f a syftar på kärnkraft (är det något annat så¨får vi väl ta upp det senare).

    Detta klot är bara ett dött stycke materia i rymden och solen är den enda energikälla som tillfört energi hit. Före evolutionen kunde solstrålar bara värma upp materia här, inte skapa liv (=som på månen). Liv blev möjligt först tillsammans med den teknik – fotosyntesen – som på mikronivå kan förändra materien och som nu (efter fyra miljarder år) resulterat i den natur som finns idag.
    Naturen är alltså summan av all exergi (=användbar energi) som någonsin byggts upp på planeten. Att sedan mycket av denna exergi blivit fossila lämningar förändrar inte denna summa. Däremot har denna förflyttning av död biomassa till underjorden gett plats för ny biomassa att växa och därmed möjliggjort atmosfärens höga syrehalt.

    Det speciella med fotosyntesen är att denna teknik endast förbrukar exergi från solen. Hade den förbrukat exergi från den natur den samtidigt skapar hade där aldrig blivit någon natur ö h t. Det är detta som är vårt osynliga problem, vår illusion: Att tro oss kunna skapa mer energi än som redan finns här.

    När det gäller kärnkraft måst vi ju själva forma en lämplig teknik men som nödvändigtvis måste förbruka exergi från det system (naturen) vi själva tillhör (=miljöförstöring). Denna teknik består av många komponenter:
    Först och främst ett kärnkraftverk; ett oerhört komplext bygge som kan ta årtionden att bygga och då förbrukar massor av naturens exergi (finns idag ca 450 st). Sedan måste vi gräva fram uran från sitt säkra gömställe i naturen. Inne i kk-verket omvandlar man sedan dess kärnenergi till värme och därifrån till ånga under tryck som driver en turbin kopplad till en elgenerator.
    Ett kk-verk är färdiganvänt efter 50-60 år och måste då rivas, vilket kan kräva minst lika mycket både tid och exergi som för dess byggande.

    Som om dessa problem inte skulle vara nog måste vi också se till att få tillbaka det resulterande avfallet ner i något säkert ”slutförvar”. Detta har visat sig vara ett svårlöst problem, t o m så svårlöst att vi ännu inte löst det, eftersom ett oräkneligt antal tunnor världen över förvaras ”tillfälligt” eller i ”mellanförvar” i väntan på sitt ”slutförvar”. Vi har alltså satt igång vårt kanske mest avancerade energiprojekt någonsin utan att först försäkra oss om att vi kan genomföra det på ett säkert sätt (=möjligen ett irrationellt beteende?).
    Problemen slutar inte här eftersom detta avfall måste hållas säkert avskilt från samhället i många tusentals år. Förutom den akuta strålningsrisken har vi också skapat ett verkligt stort problem åt framtiden i form av alla dessa tillfälliga mellanförvar, som efter peak oil riskerar att bli kvar i detta oönskade tillstånd.

    Kärnkraften ger rinnande varmvatten och elektricitet åt några nu levande generationer men om några hundra år och långt fram i tiden finns inte dessa bekvämligheter längre (=uranet finns i begränsad mängd och kräver mycket exergi för att grävas fram) och de då eventuellt kvarvarande människorna kommer varken att ha denna lyx eller ens känna till vad kk-kraft är (var). Kvar finns då bara de otrevliga konsekvenserna av våra nutida ”lösningar”. Förmodligen är vi f.ö. sedan länge utdöda.

    Vi kan också göra en enkel energikalkyl: kärnkraftens 450 enheter ger drygt 4% av världens nuvarande energibehov. För att ersätta de 85% som kommer från fossila bränslen behövs alltså 85/4=
    bortåt 20 ggr så många som idag = 9000 st (för enbart oljan krävs hälften=4500).
    Vi kan även ta med C. Halls berömda ERoEI-tal. Själva energiprocessen består ju av en s k värmemotor där värme omvandlas till mekanisk energi och kan aldrig ge mer än 100%, i detta fall knappt 50%. På ER-sidan finns inte mer att tillägga men desto mer på EI-sidan: all exergi för byggande, grävande, transporter och mycket annat, alltså ett ERoEI närmare noll än ett.

    Nu undrar jag med spänning vad dina framtida teknologier är och som du sätter dina förhoppningar till.

  9. Ok. Så oljan är inte längre den ömma punkten, utan nu får människan inte ens förbruka energi? Isf har jag inget att tillägga. Men det var inte Therese Uddenfeldts ståndpunkt vilken var den som jag kritiserade.

    Ni utgår förövrigt båda ifrån att energikonsumtionen för vår levnadsstandard förblir densamma för dito. Vilket inte stämmer. Varje ny generation av produkter är mer energieffektiv än den föregående generationen.

    Byggnader står för ca 40% av den globala energikonsumtionen, enligt World Energy Council, och städer i helhet för runt ca 70%. Så att ta sig ann detta område är av stor vikt för människans framtid ur ett hållbarhetsperspektiv.

    Några av de framtida teknologier som du efterfrågar och som är intressanta är: smarta elnät (smart grids), digitalisering och distributed ledger technology (DLT/blockkedjeteknologi). Vi står inför ett skifte, bort från centraliserad energigenerering och distribution till ett mer högdistributivt, nätverkat och dynamiskt nätsystem. Detta gör att teknologidrivna plattformar som tex integrerad DER (integrated Distributed Energy Resources), smarta städer, ”connected buildings”, ”communications superhighway”, sakernas internet (IoT), ”transportation-to-grid” (T2G) och transaktiva energiplattformer kan implementeras och fortsätta att utvecklas.

    Parallellt med detta så växer nya tvärteknologier fram och nya former av urban energiproduktion och -konsumtion utmanar gamla bruksmodeller och öppnar hela tiden upp för nya möjligheter.

    Har vi löst allt? Nej, inte på långa vägar. Men många väldigt kloka människor jobbar på en så bra infasning av framtiden som möjligt och framtiden är fortfarande långt ifrån den dystra dystopibild som Therese Uddenfeldt målar upp.

  10. Ditt svar säger mig att du antingen
    1) inte läst min kommentar
    2) inte förstått den och f a
    3) inte ser helheten i planetens energiförhållanden.
    För att besvara din kommentar behöver jag upprepa mycket av vad jag påpekade i min förra kommentar så jag föreslår en omläsning av den.
    Ang. helhetssyn så är min avgörande kritik av ditt inlägg att du konsekvent glömmer bort att all exergi på planeten kommer från solen och består av den natur som solstrålar byggt upp här. Du räknar upp mängder av olika sätt att använda, dvs förbruka all denna användbara energi men glömmer då också bort det viktigaste i denna ekvation; att vi inte kan förbruka mer användbar energi än som faktiskt finns på planeten. Denna blunder åstadkoms enklast genom s k fragmentering av verkligheten, dvs försvårar för oss att se helheten (och speciellt för irrationellt tänkande varelser). I stället bygger vi upp illusioner att leva efter; det känns ju tryggare då (för en stund alltså). Du påstår bl a att ”varje ny generation av produkter är mer energieffektiv än den föregående generationen” men att vi hela tiden förbrukar alltmer exergi från naturen talar du tyst om och det som är allra viktigast att motverka om vi ska leva hållbart.

    Effektiviteten i vår exergiförbrukning förändrar inte energins ursprungliga mängd, bara dess form (men att energins kvalitet samtidigt försämras) men är väl det som får oss att tro oss skapa mer energi än som finns men är bara ännu ett utslag av människors irrationella tänkande.
    Din inledande kommentar; ”nu får människan inte ens förbruka energi?” andas samma otålighet som ett barn uttrycker när mamma nekar den lille en ny glass men är väl i munnen på en vuxen uttryck för just irrationellt tänkande (=brist på termodynamiskt d:o).
    När du nämner ”energikonsumtionen” för byggnader resp. städer, tillsammans 110%, så närmar du dig mänsklighetens stora dilemma. De nämnda posterna är ju bara en liten del av vår totala ”energikonsumtion” från naturen, dvs vårt dilemma består av vår stora överförbrukning av naturens exergi och som yttrar sig som ”miljöförstöring”, dvs att vi håller på att såga av den gren vi sitter på.
    Att säga det sistnämnda uttrycker ju brutalt och faktiskt vad vi gör (och som du instämmer i) men mildras (för irrationella varelser) betydligt av att i stället kalla det miljöförstöring. Då liknar det mer någon åkomma som kan botas i efterhand och med lämpliga åtgärder (=pengar). ”Ta’t lungt, det där fixar vi sen (när vi flyttat in i det nya rationella paradis vi håller på att skapa)”.

    Jag tror att din långa uppräkning av framtida teknologier är mer ägnad att blända dig själv och ist hylla din egen förmenta förträfflighet (läs: irrationella tankeförmåga) i energifrågor.
    Therese fick med många och viktiga dystopiska bilder av vår framtid men även hon ”missade” då de kanske viktigaste; de som låter oss behålla en gnutta hopp inför denna framtid.
    Att låta en illusion ersätta verkligheten fungerar hyfsat så länge man inte förstår att det bara är en illusion och bara fram tills verkligheten slutligen uppenbarar sig genom att krossa den.

  11. Ok. Om jag bortser från alla ad hominem som inte tillför någonting till diskussionen så:

    Du skriver själv att vi får vår energi från solen, så jag antog att jag inte behövde bemöta det. Men nåväl: alternativ och förnybar energi. Solen lyser fortfarande och solcellsteknologin är mer lovande än någonsin (tex Quantum Heat Engine photocells).

    Teknologin finns redan i dag för att klara världens behov, men infrastrukturen saknas. Du invänder säkerligen att tex solen inte lyser hela tiden – och det stämmer, så därför behöver vi lagra energin i batterier.
    Tex skulle 100 Gigafactories kunna förse världen med dess energibehov genom alternativ och förnybar energi.

    Och vi tar inte ”hand om det sen”; det pågår för fullt. Du tycks inte vara intresserad av att undersöka var vi står rent teknologiskt i dag, utan du vill bara ha ”rätt” med din ursprungliga ståndpunkt. Men visst, låt oss inte lita på världens ledande energiforskare och entreprenörer, utan för all del, du och en kulturjournalist med domedagsprofetior är de som vet bäst.

    Du kontrar säkert bara med ännu fler ad hominem och att säga hur du har rätt utan att ta en närmare titt på någonting som har nämnts ovan. Så jag har inget mer att tillägga då här finns mer än nog för att inse att framtiden inte alls är så becksvart som du och Therese Uddenfeldt vill låta påskina (pun intended).

  12. För att kunna ta sig an ett problem bör man ha en plan med målet att upprätta ett system där samband och funktioner tydligt framgår. Det är väl det, om något, som skiljer oss människor från de andra djuren även om slutresultatet inte alltid blir det eftersökta. Alla uppfinningar vi åstadkommit har spår av denna systematiseringsförmåga.
    Det vi diskuterar här behandlar f a livet, energi, teknik mm. men eftersom vi är just människor färgas våra diskussioner gärna av ovidkommande och personliga futtigheter och jag själv är naturligtvis inget undantag. Vad vore det politiska livet, media, allas våra liv utan denna krydda?
    Jag ska här göra ett försök till systemtänkande där vi bättre kan överblicka vårt problem; hur liv, energi och teknik hänger ihop med varandra.

    Utgångspunkten är jordklotet som det var för väldigt länge sedan; ett stycke död materia i ett väldigt och kallt universum. Där fanns också en sol i närheten men dess strålar kunde (bara) värma klotet. Vad som sedan hände är svårare att förklara men mha vår mystiskt-religiösa läggning blev ju Gud den givna kandidaten. Om man är lite mer lagd åt det praktiskt-fysiska hållet duger den dock dåligt. Vi har ju efterhand genom erfarenheter lärt oss alltmer om livet och att fotosyntesen är en realitet är odiskutabelt.
    Mha denna unika, naturskapade teknik kunde solstrålar leta sig in i atomernas mikroskopiska värld och där ändra deras inbördes positioner, alltså skapa nya kemiska ämnen. Att detta också resulterat i DNA-spiraler, kromosomer mm. och därmed också liv är inte heller lätt att förstå men icke desto mindre helt odiskutabelt och yttrar sig f a som växter i den natur vi nu lever i. Att Det Naturliga Urvalet (DNU) har spelat en avgörande roll är också odiskutabelt. Låt oss kalla denna natur Det Livsuppehållande Systemet (DLS).
    DLS består ju även av djur; precis som växter levande system men som inte sitter fast i marken utan kan förflytta sig. Växter och djur har kompletterande funktioner; växter tar upp den koldioxid som djuren andas ut och dessa behöver det syre som växterna alstrar genom att mha fotosyntesen bygga om koldioxid och vatten till fritt syre (och socker). Växterna har alltså en oumbärlig nyckelroll i DLS, det är de som bär upp allt annat liv. Viktigt för förståelsen är också solens roll som drivkraft (=energi) för livet och också att fotosyntesen aktiveras först när solstrålar når växters gröna blad eller plankton i haven (utan gröna blad varken fotosyntes eller djur).
    Liv bygger alltså på energi (från en sol) som dock även kräver en teknik för att bli praktiskt användbar.

    Vi har alltså nu en planet med liv bestående av både växter och djur (=biosfären) och som hela tiden och mha fotosyntesen hålls levande med solenergi. Vi människor är en del av detta djurkollektiv även om det råder minst sagt delade (=mystiskt-religiösa) meningar om detta. Hur som helst så är vi en säregen varelse med egenskaper som vi är helt ensamma om i naturen; vi har ett symbolspråk som vi kan uttrycka genom tal och skrift, vi går på två ben, vi är väldigt duktiga hantverkare och sist men icke minst; vi har ett medvetande men något som kanske utgör vår egen största förståndsmässiga gåta. Vad är det ejenklien? Men vi har i alla fall detta ”va’ de nu ä för nå´t” och som vi gärna ser som vårt utmärkande signum, det som ger oss vår (subjektiva) stjärnstatus i naturen (eller ”skapelsens krona” som vi brukar kalla oss).

    Det är detta medvetande som sedan möjliggjort vår helt förändrade och unika färdriktning på planeten och bl a hjälpt oss att skapa Den Industriella Civilisationen (DIC).
    Vi summerar:
    Vi har en planet som härbärgerar liv, alltså en biosfär med både djur och växter och allt drivet av solenergi och mha en teknik, fotosyntesen. Detta system (DLS) har skapats och sedan utvecklats under flera miljarder år och utan någon ”igångsättare” (utom för religiösa mystiker), alltså ett självorganiserande, dynamiskt system som i sig själv uttrycker, alltså ÄR de termodynamiska lagar vi nu känner.
    Väldigt sent i denna naturliga evolution har så människan gjort entré och vi gjorde det (för bara tiotusen år sedan) utan några som helst kunskaper om den värld vi då levde i, alltså en omedveten/oavsiktlig handling. Den påföljande världen är sedan en vanemässig påbyggnad på originalet, dvs mer människor, mer maskiner, mer städer, ja mer av allting men utan den kunskap – termodynamiken – om dess lagbundna, dvs naturliga konsekvenser som till sist kommer att kasta allt över ända.

    Vi lever nu i slutet av denna tid och som driver oss irrationella varelser till allt djärvare drömmar om en gyllene framtid, skapad genom alla våra teknologier (Wane har listan). Dessa i o f sig smarta teknologier har bara det felet att de endast kan bättra på DIC (=vår avsikt) och då glömmer bort att ingen civilisation eller system ö h t kan leva utan ett livsuppehållande system. Den stora mänskliga ironin är att det är just detta livsuppehållande system som vi oavsiktligt bryter ner för att kunna bygga upp DIC. Vi har ju sedan länge bytt ut naturen (DLS) mot samhället (DIC) som vårt mest vördade objekt i tillvaron. Shit happens.

Comments are closed.