Tim Garrett skriver en intressant artikel om Jevons paradox om hur energieffektivitet vid första anblick kan låta vettigt men om man studerar det lite mer noga så är det nog inte så enkelt.
William Stanley Jevons skrev redan om detta 1865 efter att kolanvändningen hade ökat kraftigt.
Att kvantifiera hur denna effekt kan vara får det svårt ekonomer som erkänner problemet och kallar effekten ”rebound” eller studs. Ett exempel:
Ni köper en energieffektiv bil det låter som en bra sak. Bilen dra mindre bränsle så det blir mer pengar över till annat så ni kan investerar i luftkonditionering som gör att ni sover bättre och kan arbeta mer effektivt på jobbet, vilket ger en löneförhöjning och ni kan ta en längre semester i något fjärran land. Effekten sprider sig runt om inom många områden och blir till slut omöjlig att beräkna.
Tim Garrett menar att man bör betrakta hela den globala ekonomin och gör en liknelse med ett litet barn som växer. Ett barn som växer behöver mer och mer näringsämnen varefter det växer. Är barnet sjukt så det inte kan tillgodogöra sig näringen och får då problem med tillväxten.
Civilisationen kan betraktas på samma sätt och då ser man att för att den ska växa så måste den vara effektiv. Så ju effektivare vi blir desto mer kan ekonomin växa och därmed energianvändningen och CO2 utsläppen.
Källa: Av Tim Garrett: Is increasing energy efficiency driving global climate change? – Nephologue
__________________
