OilDrum sjunger på sista versen efter 8 år som en aktiv och drivande energiblogg. Och nu kommer det flera inlägg som sammanfattar och granskar utvecklingen inom energiområdet de senaste åren. Phil Hart har bidragit med ”We Don´t Think in Straight Lines Anymore”. Där kommenterar Phil Hart de prognoser som gjordes av BP, IEA och ASPO år 2005 om den framtida oljeproduktionen.
IEA:s metod att prognostisera byggde och bygger fortfarande på att interpolera produktionen längs en lång och rak linje mot skyn, där OECD-länderna skulle täcka upp den minskning som skulle inträffa bland icke OECD-länder. Och priset skulle som högst ligga på 20 dollar, antog IEA i sina årliga WEO-rapporter. Och många trodde på IEA, vilket är OECD:s energiorgan. Men hur blev det?
IEA hade inte många rätt, kan man konstatera så här i efterhand, enligt diagrammen World Oil Production resp oljeprisprognoser, men fortfarande har IEA hög trovärdighet bl a hos den svenska Energimyndigheten.
Myndigheten bygger hela sin energiplanering (om det finns någon) och sina prognoser på vad IEA skriver och publicerar. Och hur trovärdigt är det?
Detta är mycket oroande och som vi på ASPO Sverige och många andra skrivit om otaliga gånger de senaste åren. Dock utan någon reaktion från media, politiker, myndigheter eller regering.
Våra leverantörer av olja Danmark, Norge och Ryssland har alla nått maximal produktion av olja och möjligheterna att köpa olja på den fria marknaden begränsas allt mer. Hur länge får vi tillräckligt med bränsle för att hålla igång vårt samhälle?
Det är lätt att glömma bort att Sverige tillhör ett av de länder inom EU som är helt beroende av import av olja, i likhet med Grekland, Portugal, Italien, Irland och Spanien. Sverige är mer likt PIIGS-länderna än vi vill erkänna! Läs inlägget Cypern har gjort det Sverige gör.
Hur länge ska vi förtränga vår utsatthet, att vårt samhälle bokstavligen stannar utan fossilt bränsle. Det räcker inte med god tillgång på svensk egenproducerad el, vilket många medborgare tycks tro.
Och har nuvarande regering någon plan B eller krisberedskap om det värsta skulle hända, både på lång och kort sikt? Finns det någon plan om vi inte kan importera den olja vi behöver för att hålla igång vårt samhälle? Kanske någon hemlig plan, men ingen officiell i alla fall.
Samtliga av våra tre största leverantörer av olja Danmark, Norge och Ryssland, som står för 90 % av vår importolja, har nått maximal produktion, peakoil. Och där Norge oroväckande befinner sig i fritt fall med en årliga minskning med 7 %.
Och det värsta av allt, vår nuvarande Alliansregeringen anser dessutom att energifrågan inte ens kan klassas som en framtidsfråga. Det framkom tydligt när regeringen presenterade Framtidskommissionens arbete i våras. Det har vi skrivit här och här. Inte en rad om vårt beroende av flytande fossilt bränsle och de moln som tornar upp sig kring minskad produktion av olja. Hotet om brist på olja verkar vara en ickefråga för Alliansregeringen!!!
Om inte regeringen tar ansvar för landet och samhället vem ska då göra det istället, kan man undra. Men i sann nyliberal anda så har regeringen outsourcat Sveriges energiframtid till marknaden. För den kan man ju alltid lita på, anser tydligen Alliansregeringen!
Det blir väl upp till medborgarna själva att ta ansvar.
Medborgarna är ju förstås mest intresserade av vad som är billigt och enkelt så vi får verkligen hoppas att nöden som uppfinningens moder hjälper oss lite på traven med smarta lösningar när det börjar dra ihop sig. Ja jag är optimist.
DET ÄR ROLIGT ATT BYGGA.
Utveckling från lek till att bygga, förvalta och bevara vår glob.
Sandslott i Gnarpsbaden. ”Mössön”. Kojbygge i Ljusne. Brobygge i Forsa. Betong farbanor på Arlanda. Viadukt över Stockholms Central. Gärdestunneln. Fjärrvärmekulvertar. Atomskyddsrum, kontors och affärshus. Aluminiumsmältverk på Island. Sommarstuga Östanvik. Ombyggnad av Berzeliusskolan. Y2K-projeketet inför millennieskiftet. Släktforskning. Klimat och energifrågor.
Att bygga upp erfarenhet.
Att bygga ett samhälle.
Att bevara ett samhälle.
Att vara kreativ i vardagen.
Att bemästra ”Ågren”
Ha rätt perspektiv.
Se helhen, spåna framåt.
Ta steg för steg i livet.
Ha naturen som drivkraft. Naturen måste vi vara rädda om.
Trainee projekt i livet. Då gör du dina första erfarenheter.
Hav, fjäll, skidåkning, slalom, bad, segling. Historiskt hade vi mer känsla för det värdefulla i naturen. Den måste vi vårda. Klotet är det enda vi har.
Stockholmssyndromet vid Norrmalmstorgsdramat. Rånarna utvecklade ett slags samhörighet med gisslan, vilket gjorde gisslan ”lojala” mot rånarna. Det kan kanske jämföras med kapitalismen vilken suger ut jordens resurser. Lönearbetarna är lojala mot kapitalismen. De ser ännu inte något alternativ.
Det finns också en hel hierarki inom Industrisamhället uppbyggt på Stockholmssyndromet. Den skutan vänder man inte på en knappnål. Vad är det då för fel i det kapitalistiska samhällssystemet? Den som kan formulera svaret blir nog ingen valvinnare. Därefter kommer särintressenas lobbyister att påverka besluten.
En seglare i sjönöd fattar de beslut, som behövs för att rädda fartyget i hamn.
Nu är hela planeten i ”sjönöd”. Det globala läget är minst lika allvarligt som världsläget var, när Japan anföll Pearl Harbor år 1941. Den amerikanske presidenten Roosevelt genomdrev att all bilindustri i USA skulle omvandlas till stridsflygplanindustri. Detta blev ett avgörande bidrag till att nazismen krossades globalt.
Det läge som världen nu befinner sig i är väl så allvarligt som år 1941. Med Business as Usual finns ett hot att hela vår civilisation, vilken utvecklats steg för steg under c:a 10.000 år, går till spillo.
Finns det inte anledning att snabbt ta drastiska beslut för att försöka vända utvecklingen?
Har läst boken ”Att svära i kyrkan” inkl. Pär Holmgren: ”Vi låter det ske inför våra egna ögon” vilken avslutas så här: ”Kanske medför klimatförändringar i Arktis att vi till slut blir en kritisk massa bestående av tillräckigt många människor i världen, som tyckeratt hållbarhetsfrågorna är tillräckligt viktiga för att kräva tillräckligt stor förändring av vårt samhälle och därmed även kräva tillräckligt stor förändring av vårt ekonomiska system”. ÖNSKAR vi rädda civilisationen på vår glob?
Billy Larsson(psykolog) skriver: Man kan se en analogi mellan koldioxidmissbrukare och alkoholmissbrukare. Mera konsumtion är ingen lösning på problemen. Utveckla istället en etik som omfattar hänsyn till alla människor på jorden och även till kommande generationer.
Kunde romarna föreställa sig Romarrikets fall? Kunde innevånarna på Påskön föreställa sig det bittra slutet? Nej. Man gjorde som man alltid hade gjort utan att tänka på att man därmed förbrände sitt kapital. Billy Larssons analys ovan är helt korrekt. Politikernas uppgift är viktig, dvs att kanalisera opinion för en progressiv klimatpolitik. Men kommer det att räcka? Det är radikala åtgärder, som krävs och det kommer att orsaka en del ”abstinensbesvär”.
Det finns ett psykologiskt motstånd att bryta ner, d.v.s. motstånd mot att gå miste om uppenbara fördelar med nästan fri till gång till fossila bränslen. Vi får se den ökande kostnaden som en framtida investering för våra barn och barnbarn samt för folken i utvecklingsländer.
Kan man kanske göra analogin mellan den Gamle, gamle mannen, som klagar över sina ålderskrämpor och Moder Jord. Den gamle mannen säger med tillförsikt till besökaren: ”Du får betrakta alternativet” —————Mänskligheten, vilken haft sin huvudsakliga utveckling steg för steg under de senaste 10.000 åren, står nu efter en blomstrande utveckling under 1900-talet, inför ett avgörande globalt hot, nämligen mänsklighetens undergång. ”Vi låter det ske inför våra egna ögon”, skriver Pär Holmgren.
Alternativet är nu att vi alla globalt måste ta till oss det bistra budskapet. NU eller ALDRIG.
Tack till geolog Halden och Morfeldt KTH, vilka lärde oss grunderna om geologiska tidsåldrar och omvandlingar samt till professor Reinius som lärde oss grunderna om nederbördsområden, vattenströmning och dammbyggnad.
http://tograder.no/
http://urplay.se/Produkter/174829-Systemfel-som-hotar-varlden
BYGGANDET ÄR EN INVESTERING.
En byggnad eller anläggning utgör en investering för framtiden och kommande generationer. All infrastruktur, jordbruks- och skogsmark, alla industrier och bostäder är ett kapital uppbyggt av tidigare generationer. Vi som nu är aktiva är satta att förvalta detta globala kapital för kommande generationer. Varje kapitalägare för känna sitt ansvar inför de risker klimat och energifrågorna innebär. Business as Usual innebär på sikt risk för att både människoliv och kapital offras i mycket stor omfattning.
Det pedagogiska problemet är dels att förklara hur stor risken verkligen är, dels att förklara den mycket stora omfattningen. Det blir en kraftig omvandling av den jordgloben, vilket innebär destruktion av infrastruktur, byggnader och anläggningar. Det innebär risk för att människoliv och kapital offras i mycket stor omfattning. Risken beskrivs av James Hansen m.fl. internationella forskare här: http://www.ameg.me/index.php/methane Vad finns det för anledning att utsätta oss och globen för en sådan risk?
Många människor har klart för sig de tekniska sambanden.
• Koldioxidutsläpp ökar den globala medeltemperaturen.
• Koldioxidutsläpp orsakas vid förbränning av kol, olja, oljesand och gas.
• Om den globala medeltemperaturen får fortsätta att öka, kommer vi globalt in i ett förlopp med ökande temperatur vilket vi inte kan styra.
• Detta förlopp blir därefter accelererande.
Kunskapen ovan borde leda till reaktioner mot detta förfärliga scenario, t.ex. opinionstryck mot politiker, branschorganisationer, fackliga och ideella organisationer. Alla borde känna ansvar för våra efterkommande. Det finns en tänkbar möjlighet att undvika det förlopp som beskrivs ovan. Det är förnybara energikällor, sol-, vind- och vattenkraft, kärnkraft.
• Solenergi finns i överflöd för att via solceller producera el-energi för hela världen.
• Vindenergi och vattenkraft produceras redan.
• Kärnkraft.
Solkraft via solceller borde snarast ersätta kolkraften. Oljedrivna fordon fasas snarast ut mot eldrivna och gasdrivna fordon. Ett problem att lösa är finansiering och produktion av den nya infrastrukturen. Det krävs sannolikt mycket stora kapital- och arbetsinsatser. Det finns en chans att lyckas. Den chansen borde vi ta. Nu!
Om vi inte kan importera den olja vi behöver så lär det väl bli ransonering så småningom….det kan även tänkas att priset rusar uppåt och reglerar förbrukningen. Det är nog dags att börja träna benmusklerna och börja supporta närbutikerna….
Bosse, visst behöver var och en ta ansvar i en kommande brist på olja, framför allt flytande bränsle. Men hela grejen med en nation och ett samhälle är ju att vi tillsammans organiserar oss och blir starka. Ett samhälle där var och en blir sin egen lyckas smed blir inget gott samhälle. Och det verkar som om vi är på väg åt det hållet i sann nyliberal anda. Oljan och energin är kittet i vår ekonomi och ger oss möjligheter att skapa ett drägligt liv tillsammans med andra. Utan tillräckligt med energi främst flytande bränsle stannar vårt sårbara samhälle, men det verkar som sagt inte stå högst på den politiska agendan.
@Martin Jag menade nog inte att var och en skulle bli ”sin egen lyckas smed”. Jag håller med dig om att vi tillsammans skapar förutsättningar för ”överlevnad”, om än inte välstånd framöver. Men hur vi än vrider och vänder oss så blir det brist på olja i framtiden och då skadar det inte att vara tränad för ett liv med betydligt mindre tillgång på, som du säger, flytande bränsle. Det vi troligen kan vara överens om är, att vår nuvarande livsstil går i graven inom en inte alltför avlägsen framtid….. eller ?
Helt överens om att vi glider in i ett annorlunda samhälle där energin inte kan spela den roll vi har vant oss vid. Sen är frågan ”inom en snar framtid” vad den kan vara. Just nu hålls allt i gång med en grotesk påspädning av penningsystemet. Men hur länge, 1 år, 3 år 5 år?
Det var med förvåning jag konstaterade att denna video fanns på Kjell Alekletts blogg.
Svårt att komma längre från verkligheten och termodynamikens lagar.
http://media.medfarm.uu.se/play/video/3561/livestream
Bengt E, i detta fall delar jag din skepticism och har därför skrivit följande kommentar på Kjells blogg:
”Kjell Aleklett, du skriver ”professor Hans Bernhoff framtidens energi och jag tycker att ni skall lyssna på diskussionen”. Av vilket skäl ska vi lyssna på Hans Bernhoff?
Visst är det bra att komma ut med budskap men menar du verkligen att ”sättet” att komma ut är viktigare än vad han för fram? En vetenskapsman värt namnet borde väl ändå hört talas om termodynamiken, eller? Nä, Kjell du får allt förklara varför vi ska lyssna på Hans Bernhoff!”