Ekologi - Energi - Politik

Sverige som nation lever i en myt om vår egen förträfflighet

Print Friendly, PDF & Email

Vi blir fler och fler som ifrågasätter redovisningen av Sveriges och svenska medborgares utsläpp från konsumtion av produkter som tillverkas i andra länder. Vi blir fler och fler som ifrågasätter den redovisningen som idag sker hur mycket en svensk medborgare verkligen släpper ut och som idag utgör beslutsunderlag för internationella klimatavtal. Vi blir fler och fler som tycker att den svenska retoriken kring våra utsläpp av växthusgaser är skämmig och ovärdig sunt tänkande svenska politiker.

Hur länge ska detta självbedrägeri få fortsätta. Ett illusionsnummer i världsklass som skulle göra Houdini grön av avund.

På DN Debatt skriver idag Globala energisystem Sveriges klimatpåverkan har ökat under lång tid – inte minskat som regeringen, miljöministern och andra politiker hävdar. Avdelningen Globala energisystem kan i dag presentera resultaten från en undersökning som studerat svensk klimatpåverkan ur ett konsumtionsperspektiv. Resultaten visar att de totala utsläppen av växthusgaser ökat med cirka 20 procent under åren 1993 till 2005 – till skillnad från minskningen med 10 procent i den officiella statistiken. Någon frikoppling mellan klimatpåverkan och ekonomisk tillväxt har alltså inte skett i Sverige.

Nu är inte detta några nya rön, som DN påstår, utan redan en officiell sanning som varit känd under många, många år. Sverige har inte lyckats med någon decoupling, utan det handlar om att förneka de utsläpp som sker genom import av konsumtionsvaror från andra länder. Ett faktum som nonchaleras av politiker från alla läger.Ifrågasatts av medier, debattörer och dessutom bevisats i undersökningar, projekt och flera olika studier.

Redan 2006 uppmärksammades detta ”feltänk” i projektet Konsumera smartare och minska växthuseffekten inom Stockholms stads handlingsprogram mot växthusgaser där jag var projektledare. Något som fick Stockholm stads politiker och tjänstemän inom miljöförvaltningen att reagera för att inte säga gå i taket. Man överreagerade mot allt sunt förnuft och sköt på budbäraren, i detta fall övertecknad. I stället för att konstatera faktum. De låga utsläppssiffror som Stockholm stad marknadsförde, 4.0 per stockholmare, var starkt missvisande för att inte säga fantasifoster, så slog man sig för bröstet och fortsatte odla myten om de låga utsläppen. (Den korrekta siffran borde ha varit ca 10 ton per stockholmare.)

En taktik som visade sig vara så framgångsrik att Stockholm stad utnämndes till årets miljöhuvudstad inom EU 2010. På helt felaktiga grunder! Dåvarande miljöborgarrådet Ulla Hamilton och nuvarande chefen för miljöförvaltningen Gunnar Söderlund valde att stråla sig i glansen mot bättre vetande. Snacka om politisk greenwashing!

Den seglivade svenska decouplingsmyten punkterades redan år 2006, genom projektet ”Konsumera smartare och minska växthusgaser”. Mina mätresultat av 50 stockholmsfamiljers per capita-utsläpp bekräftades av Naturvårdsverket år 2008. Samtidigt introducerades den norska Footprint Calculatorn (Calculator of Carbon Footprint for Nations från NTNU, Norges Teknisk – Naturvitenskaplig Universitet) som också entydigt visade på samma sak. Forskarna på SEI har också presenterat rapporter om konsumtion och energi/utsläpp som visar att Sverige inte har decouplat och att politikerna ljuger oss rakt upp i ansiktet. Vi lever alltså i en nationell villfarelse, att vi lyckats bibelhålla en fortsatt ekonomisk tillväxt med mindre energi och utsläpp, som dessvärre inte stämmer med verkligheten. Den nu snart nyvalde centerledaren Annie Lööf sällar sig till i raden av vilseförda politiker, som inte heller har förstått hur det ligger till och lever i sin egen verklighet. Det skrev vi på ASPO Sverige för någon vecka sedan. Jag har också på SVT:s klimat- och energiblogg Ställ om skrivit om utsläppsmyten flera gånger.

Därför välkomnar jag Globala energisystems rapport, som ännu en gång punkterar myten om de låga svenska utsläppen av växthusgaser och visar att Sverige som nation lever i en myt om vår egen förträfflighet. Men när kommer tidpunkten då politiker och tjänstemän ska erkänna: kejsaren är naken?

facebook twitter Google Buzz MySpace delicious

Under åren 2005-2008 jobbade jag med ett omtalat projekt ”Konsumera smartare och minska växthuseffekten” inom Stockholm stads handlingsprogram mot växthusgaser. Slutrapporten kom hösten 2008. I projektet ingick 60 hushåll, som deltog i arbetet med att ta reda på om det går att förändra sin konsumtion och livsstil så att den blir energi- och koldioxidsnål. Därefter var jag anställd på SVT och klimat- och energibloggen Ställ om, där SVT för första gången öppnade ett fönster och förde en dialog med tittarna kring våra stora ödesfrågor. Hur ställer vi om vårt samhälle till mindre mängd fossil energi utan att vår välfärd kollapsar. Projektet Ställ om avslutades vid årsskiftet 2009 och fanns som ett välbesökt digitalt arkiv men är nu nedsläckt. Under 2011 arbetade jag med organisationen Omställning Sverige, som jag var med och introducerade i Sverige sommaren 2008. I projektet Konsumera Smartare lyckades vi visa att familjerna genom mer kunskap kunde göra fler aktiva val, som ledde till minskade utsläpp av växthusgaser högst påtagligt. Många upplevde också att när man gör nåt konkret så blir vardagsstressen och klimatångesten mindre. Om man ska förändra sin konsumtion och livsstil för mindre utsläpp av växthusgaser, så räcker det inte med tips och goda råd. Då behövs framför allt stöd i form av goda exempel och dialog med andra likasinnade. För att klara framtidens utmaningar behövs ”en mental klimat-och energiomställning”. Det betyder att fler måste förstå och förbereda sig inför de tuffa beslut och förändringar som kommer om samhället ska klara av att ge våra barn och barnbarn ett drägligt liv. Det är också dags att punktera de myter som florerar om energi, mat, transporter och framför allt hur dyrt och besvärligt det blir om vi ställer om. Vårt vardagsliv kommer knappast att bli sämre, men definitivt mycket annorlunda. De produkter vi använder materialiserar sig inte av sig själva i våra hem och butiker. Utan de har en lång förhistoria. Som det är hög tid att vi tar till oss. För att kunna tillverka varor t ex en bil behövs energi, vatten, stål, plast och textil m.m. Dessutom fabriker, distributions- och avfallssystem. För att komma tillrätta med bilens utsläppsproblem måste man se hela förloppet, från råvaror, tillverkning, användning och återvinning, alltså belysa hela produktens livscykel. Idag pratar vi nästan enbart om de utsläpp som uppstår när vi använder våra bilar, m a o bränslet, inte om de stora utsläpp som sker när bilen tillverkas. Dessa dolda utsläpp kan vi inte friskriva oss ifrån bara för att de sker i ett annat land. Utsläppen är, oavsett var de sker, vårt ansvar som brukare och konsumenter. För mig framstår det allt tydligare att vi inte enbart har en finansiell kris. Utan det är en kris som består av tre delar: en energi-, en ekonomi- och en ekologisk kris. Tillgången på billig fossil energi som olja, kol och gas, de senaste 60 åren, har varit en förutsättning för vår ständiga ekonomiska tillväxt. En av många konsekvenser av denna ständiga tillväxt är klimatförändringarna. Våra ekologiska system orkar inte längre ta hand om våra utsläpp. Dessutom börjar vårt naturkapital sina. Det blir allt svårare att få fram nya mineraler, spårämnen, kol, olja och naturgas etc. Vi kan inte lösa dessa tre kriser var för sig utan måste börja ställa om till ett samhälle där vi ser begränsningar, men också helheten och samordnar våra gemensamma resurser på ett mer rättvist sätt. Jag hoppade så länge sajten ”Ställ om” var uppe kunde bidra bidra med lösningar, goda exempel på vad som händer runt om i Sverige och stimulera till en dialog där man inte fastnar i problem och elände, utan verkligen påbörjar en omställning här och nu i stort och smått. I 25 år jar jag jobbat med miljö- och resursfrågor, både som anställd och egen företagare. Har en filkand-examen i ekonomi och samhällsvetenskap från Uppsala universitet. Utbildare och författare till flera böcker bl a ”Living Dreams om ekobyggande och hållbar livsstil”. Diplomerad marknadsekonom och kommunal klimat- och energirådgivare. Utbildad handledare inom Det Naturliga Steget, EMAS och ISO 14001. Vill du boka mig som föreläsare, för seminarier, workshops ring 0735600819 eller martin.saar@live.se Har de senaste åren genomfört över 100 seminarier kring de tre E.a Energi-Ekonomi och Ekologi och hur vi kan ställa om samhället för att möta de samhällskriser som knacka på dörren ....

4 Comments on “Sverige som nation lever i en myt om vår egen förträfflighet

  1. I detta sammanhang kanske det passar att lägga in morgonens debatt mellan
    Anders Wijkman och Martin Ådahl (Forbes) där Ådahls teori om förhållandet mellan, energiförbrukning / utsläpp / tillväxt, stämmer väldigt dåligt med verkligheten. Tvärt emot Alekletts artikel i dagens DN.

    http://svtplay.se/v/2533338/tillvaxt_vs_hallbarhet

  2. Globala energisystem och du själv, Martin, är helt fel ute. Att vår export har lägre utsläpp än vår import borde göra att våra utsläpp räknas LÄGRE, inte högre. Att vår export har lägre utsläpp innebär nämligen att vi bidrar till lägre utsläpp globalt. Att vår import har höga utsläpp är däremot inte vårt ansvar – vi påverkar inte hur andra sköter sin produktion.

    Tänk själva – eftersom Globala Energisystem räknar:
    Totalutsläpp = inhemsk-konsumtion-utsläpp + importutsläpp – exportutsläpp

    … så skulle vi kunna minska våra totalutsläpp genom att använda MER fossiler i vår exportproduktion och vi skulle kunna öka våra totalutsläpp genom att använda MINDRE fossiler i vår exportproduktion. Hur sjukt är inte det? Om vi bestämmer oss för att driva pappersbruken med kolkraft så förbättrar vi vår statistik! Och om pappersbruken bygger ett vindkraftverk så försämrar de Sveriges utsläppsstatistik, enligt Alekletts räknande.

  3. Tack för klippet Bengt.
    Väldigt närsynt perspektiv Fores har. När det i stort handlar om ett nollsummespel. Har bläddrat igenom deras rapport och det är ju inte något nytt innehåll. De ger onekligen intryck av att vara megafoner för Miljödepartementet. Annie Lööfs diffusa påhopp på Birger Schlaug som nämndes tidigare ett exempel.
    Har vid några tillfällen bevittnat en väldigt hätsk stämning från sakkunniga på Miljödepartementet när de har försökt försvara sina teorier om Sveriges förträfflighet. Det ligger mao mycket prestige i ämnet. Knappast sista gången Fores rycker ut.

Comments are closed.