Carbon Capture and Storage (CCS) eller insamling av CO2 och sedan lagring av denna under jorden. Detta har kommit fram som ett sätt att kunna fortsätta vår tillväxt som vanligt, därför är detta en favorit bland politiker, och kan dom sedan ge bidrag för bygga dessa så är energiföretagen inte sena att också hoppa på tåget, som t ex Vattenfall. Kostnaderna kommer sedan kunderna och skattebetalarna att stå för. Men det finns några nackdelar med CCS och dessa är:
- Processen är mycket energi intensiv, och kommer till att koltillgångarna tar slut fortare.
- Processen är dyr, och kan nog förbli dyr.
Det finns tre huvud sätt att skilja ut CO2 i kraftverken.
Efter förbränningen, detta är det vanliga för äldre kraftverk.
Avskiljning före förbränning, där processen separerar CO2 och vätgas som sedan bränns i kraftverket.
Syrgasförbänning där ren syrgas används i stället för luft, och avgaserna består av ren CO2 som tas om hand.
EU vill ha 6 stycken stora demonstrations anläggningar klara till 2015 till en kostnad av 1 miljarder €. CO2 ska sedan transporteras med båt eller rör till nerlagda oljefält. Det finns tre projekt i gång i dag dessa är.
- Weyburn i Canada där 3 – 5 000 ton CO2 har pumpats ner sedan år 2000.
- Sleipner i Norge där har man pumpat ner 3 000 ton/dag sedan 1996 för att slipa betala CO2-skatt på 45 €/ton
- Salah i Algeriet där man pumpat ner 3 – 4 000 ton CO2/dag
Det kan låta mycket men ett kolkraftverk på 800 MW genererar ca 13 700 ton CO2/dag.
Det går åt en hel del energi att skapa ren CO2 som sedan ska transporteras långa sträckor och hitta platser för lagring. Antingen sjunker elproduktionen eller så ökar kolanvändningen, det finns uppgifter om att kolförbrukningen stiger med ca 25 %.
Detta är inte en energieffektiv lösning, och samtidigt kommer fler rapporter om att Peak Coal inte ligger så långt borta, och ska vi öka kolanvändningen med ca 25% så kommer Peak Coal mycket tidigare. Kina kommer snart att förbruka 50 % av världens kolproduktion och förbrukningen stiger med ca 10%/år. Och det är ännu inga CCS anläggningar i gång, och om man tar med Peak Oil i kalkylen så kommer troligtvis inte många CCS anläggningar att byggas, detta är politikers fromma drömmar om att kunna fortsätta med BAU utan CO2 utsläpp. Kanske är en ren skatt bättre än nuvarande system med utsläppsrätter som har blivit ett finansiellt verktyg för handlare.
Kostnaderna för CO2 lagring ligger på ca 20 – 50 € /ton vilket är högre än dagens CO2 certifikat på ca ca 15 € / ton. Kostnaderna skulle kunna sänkas om man har kraftverk som både gör el och fjärrvärme som i Norden och några andra platser. SvT har ett inslag om att vi i Sverige kan bli negativa på CO2-utsläpp om vi låter skogsindustrin köra CCS på sina fabriker, men detta kommer att göra skogsprodukterna dyrare än konkurrenternas, vilket troligtvis gör att det inte blir någon stor affär av detta. Det är samma resonemang som nästa alla har att klimatet är det stora problemet inte energibristen.
Men på det hela taget är CCS en återvändsgränd och kommer inte hjälp oss ur den kommande energikrisen, utan kommer att tidigare lägga den. Och till detta kommer risken att reservoarerna läcker ut CO2.
The Oil Drum: Europe | Carbon Capture and Storage: Economic Costs Revisited.
__________________
Kinas tioprocentiga ökningstakt betyder att deras kolkonsumtion fördubblas vart sjunde år, bara för att belysa vår orimliga värld.
Svenne;
Inte bara det, utan om Kina fortsätter med en tillväxt av 10% framöver kommer landets tillväxt ha ökat 8 gånger på 21 år och tex behöver då ca 40 miljoner fat olja dag. Det är väl ungefär vad som finns på marknaden om 21 år.
Inte många politiker räknar med att tillväxten är exponentiell.
Vi lever redan nu kanske i den siste fördubblingen av tillväxt globalt.
För den som vill ha exakt uträkning av exponentiell tillväxt istället för att dividera procentsatsen med 70, finns här en ”latmask”;
http://consumptiongrowth101.com/FinalValue.php
Det finns en väldigt enkel formel=
10*1,10^7=20
Tio milj. fat per dag * ökningstakten tioprocent i sju år blir 20 milj.fat :)
Spelar kanske inte så stor roll men dividerat med 70 gör att det slår fel på någon hundradel eller så…….
Men jag skulle tro att de flesta politiker aldrig hört talas om tex Albert Bartlett eller andra som predikar faran med den exponentiella tillväxten….men det får man förstå, de har ju fullt upp med att bädda för nästa valseger -;)
Svenne och Bengt!
CCS och nu senast BECCS är som ni visat en återvändsgränd och lever kvar som ett halmstrå bland de forskare som vigt sitt liv för saken, ivrigt påhejade av politiker. På detta sätt kan de sprida hopp om fortsatt användning av kol och samtidigt visa att man verkligen gör ngt för att komma tillrätta med utsläppen vid kolförbränning. Inte minst viktigt just nu då bl a Vattenfall projekterar och bygger ett nytt kolkraftverk utanför Hamburg. Så jobbar politiker och näringslivet hand i hand för att hålla igång vårt skuld och räntebaserade tillväxtekonomi ett tag till. Sorgligt men sant!
Martin;
Lite av varje……
Det finns säkert många förklaringar till vad som driver politiker åt ett håll som inte är hållbart. Men kanske den starkaste drivkraften är rädsla, rädsla för att inte bli omvald. En politiker, som alla andra människor vill få bekräftelse både från sig själv och framför allt sin omgivning att han är nödvändig. Även på de högsta politiska befattningarna är utbildningsnivån inte särskild hög. Men inom det politiska livet kan även ”brevbärare Andersson” få makt och visa sitt ansikte i media då och då, och därmed ”vara någon”.
Visioner för en längre period än fyra år vågar man sig inte på i någon större utsträckning. Man måste lägga korten så att de faller ut i ”vinst i slutet av valperioden. ”Om vi spolar ner lite CO2 under markytan så kan vi visa vilka klimatmästare vi är, och därmed tar vi hem valet nästa gång också”.
Man är beredd att göra precis vad som helst för att sitta på en ministerstol och känna maktens berusning.
Allmänheten är pengaförgiftad för länge sedan och är ett lätt byte för den beräknande politikern. Alltså lovar de oss, liksom nu senaste valet mer pengar, och vi sväljer betet och de drar in oss i båten – ”då kan vi köpa en platt-TV till sovrummet också”. Vi strävar ju efter lycka som också måste ha tillväxt och därmed växer volymerna på marknaden ju ”olyckligare” marknaden kan få oss att känna oss. Därför talar hela PR-branchen om för oss att vi saknar det där sista som skall ge oss den ännu höre nivån av lycka ”så köp nu tre och betala bara för två” ”Good, nu kom jag billigt undan!”
Hur man väcker en slumrande allmänhet är svårt att veta. Även om soppan idag kostade 13:53 95 oktan så är det inte tillräckligt för att väcka någon, eller att matpriserna stiger som en raket.
Det är verkligen en utmaning att varna för något man inte ser (tillräckligt än). En orkanvarning i Mexikanska gulfen tar man däremot på allvar och förbereder sig, även om allt är som vanligt innan orkanen drar in med full kraft.
Peak oil med efterförjande decline är också en ”orkan” med den skillnad att ingen upplevt det tidigare och därför inte kan känna någon oro, speciellt när myndigheterna som vi sålt våra liv till inte heller visar någon som helst oro för den av en del påstådda ”oljeorkanen”.
Bengt!
Så sant…. så sant!!
Intressant inlägg. Generellt är ju de flesta klimat- och Peak Oil/Coal-lösningar ungefär desamma och det spelar inte så stor roll vilket av problemen vi pratar om så länge vi genomför lösningarna. CCS är ett undantag och betraktas ju av många som en lösning på klimatproblemen, men slår ju helt fel ur Peak-perspektiv. Den totala bristen på Peak-fokus i samhället är verkligen märklig och CCS hade rimligen förkastats av politiker om de varit det minsta insatta i ämnet.