Om tillväxten tar slut?

Alla myndigheter, politiker, prognosinstitut och media tar tillväxten för given och har ingen beredskap om det inte skulle så vara. Inga internationella organisationer som IMF har några scenarier där inte tillväxten återgår efter en dip ner. Det är allmänt vedertaget att tillväxten kan bara var positiv, är den negativ så är det något konstigt och detta kan fixas till. Även Grekland kommer att återgå till tillväxt så att skulderna kan betalas tillbaka, så lyder prognosen.

Det är rätt märkligt att alla förutsätter tillväxt, och har inte gjort några analyser av vad en noll eller negativ tillväxt under längre tid kan innebära. Om vi har ett hus så tar vi en brandförsäkring för en risk som kanske är 1% över en 10-års period, men vi bryr oss inte om att risken för negativ tillväxt är över 20% under samma tidspann. Under denna period kommer Peak oil att vara bakom oss. Och med det skuldberg vi har med oss i och som ska betalas tillbaka i framtiden så är det svårt att se hur tillväxten ska komma tillbaka.

Historiska episoder med deleveraging (jag fortsätter använda deleveraging då det inte finns något bra svenskt ord). De historiska episoderna av deleveraging kan grupperas in i fyra typer, McKinsey har hittat 45 episoder med deleveraging sedan depressionen, 32 är uppkomna efter en finansiell kris och det är dessa som behandlas.

1. åtstramningspolitik, då kredit tillväxten släpar efter BNP tillväxten under många år, vanligast med ca hälften av fallen (16 st). Ex Finland 91-98, USA 33-37
2. massiva skuldavskrivningar, (7 st). Ex USA 29-33, Argentina 02-08
3. hög inflation, (8 st). Ex Spanien 76-80, Italien 75-87
4. växa ifatt skulderna med en snabb BNP tillväxt genom krigsansträngning eller en olje boom (1 st). Ex USA 38-43,

I utvecklade länder i dag så är punkt 1, åtstramningspolitik den mest vanliga, men den startar senare och håller på längre än före kriget ca 6-7 år, det finns sedan två olika sektorer den offentliga och den privata som kräver olika deleveraging. Som det verkar finns det två vägar för regeringar att gå, att försöka stimulera fram mer tillväxt och därmed öka stadsskulderna än mer eller så drar man ner på stöden och höjer skatter och minska bidragen. I båda fallen blir utfallet att risken för kolapps ökar när tillväxten inte kommer tillbaka.

Vi skulle kunna sammanfatta vad vi vet i dag om energisituationen mm så här:

1. Oljetillgångarna slutade sin tillväxt 2005 och har planat ut och börjar snart en nedgång med ca 4-6 %- per år.
2. Det finns inga alternativ för transportsektorn som är skalbar för att motsvara nedgången under dom närmaste åren. (För tekniska eller ekonomiska/politiska orsaker)
3. Vårt finansiella system är designat för en ständig tillväxt på billig energi sedan 150 år, utan denna tillväxt så fungerar inte systemet.

Vilka nyckelsystem är känsliga för nerväxt, motsatsen till tillväxt.

• Pengar (valutor).
• Krediter (lån och sparande).
• Råvarumarknader (speciellt energi och livsmedel).
• Detaljhandeln.
• Elsystemet.
• Energi tillgång (annat).
• Transport.
• Kommunikation.
• Livsmedelskedjan och VA systemen.
• Regeringingens styrande system.
• Förtroende för regeringar och till juridiska, sociala, och informella normer.
• Förtroende för, och sammarbete  med andra personer med  varierande kunskap.

Utöver de ovanstående kan det finnas delsystem som är förbisedda och inte får den uppmärksamhet och underhåll, förrän det är för sent och dessa kan dra med sig andra system av dom ovan nämnda.

Med bakrund av detta så ser det svårt att se någon tillväxt när vi har passerat oljetoppen, och detta borde finnas med i alla framtidsprognoser, skulle kunna vara olika scenarier för olika grad av nerväxt och påverkan på samhället.

Källor: Debt and deleveraging: The global credit bubble and its economic consequences, McKinsey Global Institute (MGI)

Question everything, Energy Ark, Energy Bulletin

Uppdaterat den 25 juli: SvD’s har Jacob Bursell en intressant artikel, han har gjort några intressanta artiklar senaste tiden och det kan var värt att följa vad han skriver.

”Att ifrågasätta vår upptagenhet vid tillväxt borde inte vara kontroversiellt”, tycker Jacob Bursell.