Detta är ett gästinlägg av Mats Larsson som driver Global Energy Transformation Institute och försöker informera om behovet av förberedelser, strategier, handlingsplaner mm för att möta konsekvenserna av Peak Oil. Han har skrivit böckerna ”Global Energy Transformation – Four Necessary Steps to Make Clean Energy the Next Success Story” och ”Overcoming Overuse – Energy Transformation for a World Gone Fad” Så över till Mats.
I boken “the Tipping Point” beskriver Malcolm Gladwell ett social fenomen, nämligen den punkt I spridningen av en idé, ett beteende, eller vetskapen om, exempelvis, ett varumärke, då fenomenet sprider sig som en epidemi, istället för, som i tidiga skeden, mellan enstaka personer. Vi kan förvänta oss att spridningen av kunskapen om Peak Oil i något läge kommer att nå en sådan ”tipping point,” då allt fler blir medvetna och aktiva. Vi kan i viss utsträckning förutse hur denna utveckling kommer att se ut.
Det som skiljer Peak Oil från de fenomen som Gladwell beskriver, som exempelvis den kraftigt minskande brottsligheten i New York efter att borgmästaren utlyst nolltolerans även mot mindre förseelser som klotter, är att Peak Oil är en faktisk och mycket påtaglig händelse som oundvikligen kommer att förändra vår tillvaro. Acceptansen om att detta kommer att ske är dock en social företeelse som präglas av samma typ av sociala processer som vi kan observera vid spridning av andra idéer i samhället, exempelvis politiska budskap, marknadsföring av produkter och tjänster mm. Vissa nappar direkt (early adopters), andra tar längre tid på sig (early majority) osv. Allvaret i Peak Oil tycks inte förändra det sätt som idén sprids, bara oundvikligheten att vi måste acceptera fenomenet när konsekvenserna blir tillräckligt påtagliga.
Dock finns det ett mycket stort problem med detta. För att vidta kraftfulla åtgärder för att reducera följdverkningarna av Peak Oil måste ledande befattningshavare och beslutsfattare inom en rad områden redan på ett tidigt stadium förstå vad som håller på att ske, för att kunna fatta rätt beslut och vidta rätt åtgärder. Vi som är medvetna bör därför försöka kommunicera på ett så fokuserat sätt som möjligt, så att mottagarnas ”försvarsmekanismer” aktiveras i så liten utsträckning som möjligt. Det finns inte någon självklart sätt att göra detta på.
Ett sätt kan vara att vi som är medvetna går samman för att formulera ett brev till ett antal ledande befattningshavare där vi kortfattat beskriver problemet, de mest sannolika konsekvenserna för samhället och för den ekonomiska utvecklingen, men där vi också är tydliga med vad som behöver göras så snart som möjligt. Till dessa brådskande saker hör att ledande befattningshavare måste börja planera för den förestående utvecklingen, ta fram en övergripande handlingsplan för Sverige och även handlingsplaner för vissa centrala delområden, såsom det finansiella området, transportsystemen mm. Kommunikationen med finansiellt ansvariga försvåras av ledande personers önskan att sprida obegränsad framtidstro och därmed också negligera alla framtida svårigheter.
Det som kommer att hända är att konsekvenserna av Peak Oil kommer att vara begränsade fram till tidpunkten då insikten om att vi har ett permanent problem med vår energitillgång når sin ”tipping point”. Det är inte en något minskande oljetillgång i sig som kommer att ställa till svårigheter, utan det är den brist på framtidstro som kommer att sprida sig hos marknadernas aktörer, inklusive allmänheten, som kommer att lösa ut negativa spiraler i ekonomi och samhälle. ”We have nothing to fear, but fear itself” som Roosevelt sade, är bara delvis sant i detta fallet. Oro och rädsla för framtidens negativa utveckling kommer att göra många åtgärder som är lättare att genomföra under ekonomisk tillväxt, såsom storskaliga investeringar i nya energisystem mm, att bli svårare att genomföra.
Problemet i grunden, som redan Roosevelt identifierade, är att vår ekonomiska utveckling är beroende av framtidstron hos alla marknadens, aktörer, konsumenter mm. Annars uppstår arbetslöshet och andra konsekvenser som kräver att politiker och andra beslutsfattare fokuserar på dessa, snarare än att arbeta med energiproblematiken.
Behovet av framtidstro har accentuerats sedan Roosevelts tid, eftersom vårt ekonomiska system inte längre har någon form av värdemässig grund, såsom tidigare guldmyntfoten tjänade som grund för alla värden i vårt ekonomiska system. Även när denna grund fanns förekom det både långvariga och djupa lågkonjunkturer. I avsaknad av någon stabiliserande faktor kan konsekvenserna av framtidsoro bli mycket stora.
__________________
