”Släpp fantasierna om plötslig kollaps å ena sidan, och fantasierna om obegränsat framåtskridande å den andra, och du får vad vi har – en lång gropig sluttning av stigande energipriser, ekonomisk kontraktion och politiskt misslyckande, avbruten då och då av en kris här, en lokal eller regional katastrof där, ett krig någon annanstans – alla mot bakgrunden av sönderfallande infrastruktur, sjunkande levnadsstandard, minskande tillgång till sjukvård och liknande tjänster, och dylikt, vilket förstås redan har hänt i USA sedan några år.”
Det skriver John Michael Greere i en bloggartikel ”What Peak Oil Looks Like” översatt av vår bloggkollega Flute. Författaren John Michael Greere beskriver konsekvenserna av peakoil på ett något annorlunda sätt. Den stora definitiva katastrofen inträffar inte, utan i stället väntar en lång och obekväm pina för medborgare och samhälle, som varken kommer att erkännas eller knytas till post peakoil.
John Michael Greers är inte ensam om dessa funderingar. Och jag håller i stort sett med honom. Några länder kommer att ligga före andra i händelseutvecklingen och tecknen på peakoil kommer i annan ordning. Allt sker inte samtidigt och i samma omfattning. Jag tror inte heller på någon kollaps utan mer som en allt mer tydlig ”rost och röta-utveckling” inom infrastruktur, politik, sjukvård, skola etc. Och det där med omskrivning och nyetikettering av händelser och företeelser i samhället kommer att breda ut sig allt mer bland politiker och media. Inte ens historien får vila i frid utan skrivs om till sin egen fördel.
Mycket av detta har redan inträffat och mer är på väg….
Media som söker snabba och häftiga avvikelser som tecken på konsekvenser av peakoil, lär nog få vänta. Michael Greere menar att makt korrumperar och medborgarna kommer inte att få veta sanningen, eftersom media och politiker inte tjänar på att förmedla tillståndet i samhället och vart vi är på väg.: ”Politiker och medias experter kommer inte att ha något att tjäna på att erkänna realiteten av och takten i vår nations nedgång, skriver M Greere.
Det paradigmskifte som vi nu är inne i blir en realitet först efteråt, när man tittar i backspegeln. Så var det med den stora depressionen på 1930-talet och så blir det även denna gång. Som sagt läs bloggen Flutes översättning av What Peak Oil Looks Like.
Jag har oxå läst Geere,s skrifter, i alla fall de flesta. Utan att gå in på alltför mycket detaljer så är hans spådomar sedda från amerikanskt perspektiv. USA har, även utan att invadera andra länder, tillgång till viss en mängd olja. Men vad gör Sverige som ingen olja har. Eller om en större konflikt inträffar i eller runt Persiska golfen? Finns det överhuvudtaget en plan B? Efter vad man ser och läser så verkar fortsatt evig tillväxt vara det allenarådande mantrat från myndigheternas sida.
Det är troligtvis riktigt att peak oil inte är det största problemet. Det största problemet är samhällen som försöker skydda sig mot förändring genom att stelna och arbeta emot anpassningar till verkligheten. Rika människor och samhällen kan isolera sig mot förändring tills deras reserver är uttömda och sedan är det försent att anpassa sig i god ordning och anpassningen sker genom någon form av kollaps.
Jag har inte läst något av denna mannen. Men det verkar som att han inte tar med den enorma kreditbubbla som den billiga energi vi haft tillgång till byggt upp. Det är när bubblan brister som kollapsen kommer.
Petter vad är det som brister då. Det är väl knappast någon oljebubbla utan en skuldbubbla som lättar på efterfrågetrycket på olja och att prodoucera olja.
Jag skulle vilja påstå att en samhällelig kollaps och en ”rost-och-röta”-utveckling är precis samma sak. Åtminstone om vi håller oss till den definition av kollaps som används inom samhällsvetenskaperna. Se exempelvis Joseph Tainter (The Collapse of Complex Societies) som konsekvent använder ordet kollaps för att beskriva en betydande nedgång för såväl tidigare samhällsbyggen som vårt eget. Även John Michael Greer använder kollaps på detta sätt.
Farfar, din undran är befogad. Vad händer när störningar i oljedistributionen sker eller när efterfrågan överstiger tillgången. Någon plan B finns inte.
Våra beredskapslager är tömda och borta. Statens inflytande är minimal över oljan i landet. Besluten över oljan ligger hos de internationella oljebolagen, som styr vartåt olja ska skickas.
Och den eviga tillväxtens mantra fortsätter så länge oljan och andra råvaror finns! Vi kommer aldrig att få höra att läget är kritiskt utan det som sker, sker i tysthet utan att media eller politiker gör ett jota. De håller masken och vill inte oroa. Det ingår i det politiska maktspelet där media är en viktig del-
Greers analys är tänkvärd. Dock har vi fortfarande inte fått svar på 100.000:- kr.- frågan. Hur stort blir det årliga oljeutvinnigsfallet när utförsbacken i den globala oljeutvinningen verkligen kommer om några år?
Siffror mellan två och sju procent per år har diskuterats. Blir det två procent per år så kan vi människor nog hantera det hela ganska bra men hamnar vi på över fem procent per år så kommer vi snabbt att få stora problem, oavsett konjunktur. Än så länge befinner vi oss dock på toppen av den globala utvinningskurvan och hoppar lite upp och ner. Detta kan vi uppenbarligen hantera även om det är lite jobbigt. Framtiden kommer att utvisa hur utförsbacken ter sig!
Med tanke på hur pengar skapas och att peak oil sätter stopp för fortsatt stark tillväxt (som behövs för att betala räntorna till privata banker och pengaskapare) så måste rimligen någon större händelse inträffa på kort sikt också. Inte nog med att skuldbubblan brister, hela västvärlden sitter dessutom i djup obetalbar skuld till bankerna. Lösningen på det kan knappast bli så väldigt lång och utdragen. Frågan är väl vad resultatet blir – krig/förstatligande av banker/ekonomisk diktatur/revolution??
Hej David och välkommen till ASPO Sverige!
Visst har du rätt att man inom samhällsvetenskaperna använder begreppet kollaps på ett sätt som liknar begreppet rost och röta.
Nu har jag valt att ställa dessa två begrepp mot varandra, då jag tror (inte vetenskapligt) att gemene man har en annan upplevelse av ordet kollaps. Det märks om inte annat i diskussioner i massmedia och på bloggar. Rost och röta är en utdragen process medan däremot kollaps är plötslig dramatisk och definitiv.
Ett ”rost och röta” skeende förutsätter att alla har lika mycket tillgång till de sinande energitillgångarna. Men vad är det som säger att så blir fallet. Oljan är en värdefull resurs för alla de länder som har sådana tillgångar. Om världsekonomin kraschar vad är det då som säger att de oljeproducerande länderna fortsätter att byta sin sinande oljetillgångar mot andra staters på sikt värdelösa pengar.
Farfar,du skriver ”Ett ”rost och röta” skeende förutsätter att alla har lika mycket tillgång till de sinande energitillgångarna. Men vad är det som säger att så blir fallet.”
Här hänger inte jag med! ”Rost och röta” process innebär konsekvenser av både brist på pengar och brist på olja/energi, och har inget samband med ”lika mycket tillgångar till de sinade energitillgångar.”
Martin: det jag menade var att om man inte tar kreditbubblan i betänkande så kan det se ut som att det blir en långsam nedgång i takt med den minskade energitillgången. När kreditbubblan spricker sker det mycket snabbt och kommer nog ha kollapsartad natur. Plocka bort krediten ur systemet så finns det inte längre så mycket att handla för, vad gör folk när de inte längre kan handla?!
Om det ekonomiska systemet totalhavererar hittar folk på ett nytt och produktionen återhämtar sig troligtvis tills den återigen slår i resursgränser, det är oerhört mycket lättare att organisera om än att hitta på nya oljekällor…
Martin:
I dagsläget råder ett självklart mantra att det ska finnas den mängd olja som gör det möjligt för alla oss skuldtagare att skapa värde i de av bankerna utställda tomma krediterna och dess ränta. Det är vetskapen om denna framtida resurs och inte krediten som får oss att tro att det vi kallar pengar har ett värde. Krediternas återbetalning kräver en för evigt växande värld med för evigt växande resurser att exploatera.
Men när peakoil bekräftats och den energibrist som därav måste följa inträder, går det inte att säga till en oljeproducent att vi betalar si eller så mycket för er olja. Pengar och det som idag jämförs med pengar kommer inte att ha något värde, eftersom det som i framtiden ska åstadkomma värdet håller på att sina. Vårt enda alternativ är att hitta en vara att byta med. Men vad för slags vara är så attraktiv att något oljeproducerande land skulle vilja byta bort sin dyrbaraste tillgång, oljan, överhuvudtaget? Mat, ja kanske. Men definitivt inte dumprar, järnmalm, lastbilar, IKEA-möbler, Saabar, eller i stort något av det vi i Sverige idag tillverkar.
Farfar, vad är det för fel på stål, mobiltelefonsystem, lastbilar, mjukvara, vuxenblöjor, viskos, gasturbiner, transformatorer, osv som bytesvara för olja? En hel del av det krävs t.o.m. för att kunna utvinna olja.
Magnus:
Alla de grejerna, du och jag rabblat upp, förutsätter en värld full av de resurser vi redan har exploaterat. Grundfelet på vår värld är att dagens betalningsmedel skapas som ett motvärde till morgondagens resurser.
Nu pratar vi kollaps, skulderna är nollade och den enkla frågan är om oljan som levereras räcker för att producera varorna som betalar oljan plus så mycket mer att folk bryr sig om att försöka handla. Den svåra frågan är hur långt tillbaka i produktionskedjan för bytesvarorna som oljan osv räcker.
Ett sådant scenario är givetvis en mardröm för de som inte har attraktiva bytesvaror, de blir irrelevanta för det som är kvar av ekonomin när den hackar igång med nya pengar.
Magnus: För mig låter det naivt att tro att alla världsledare ska sätta sig ner och komma upp med ett nytt monetärt system som fungerar på global nivå, som alla är överens om. Det finns så extremt mycket särintressen och korrupta ledare som vill se till att roffa åt sig så mycket som möjligt av kakan. Ledarna idag klarar inte av att komma från till några globalt övergripande beslut. Se bara på hur euro krisen artar sig.
Jag tror vi kan räkna med att det blir mycket rörigt en lång tid framöver när nu kreditbubblan snart spricker.
Petter, jag drömmer inte om att en ekonomisk kollaps skall följas av en globalt införd rationell supervaluta. Jag förväntar mig att ekonomiskt kaos som vanligt under historien hanteras genom allehanda små och större initiativ, det borde bli hundratals nya ”skuldsedelsvalutor” och nationalstatsvalutor och tiotusentals små extremt lokala initiativ. Kanske blir nyheten att stora företag och företagsgrupper som lyckas hålla ihop ger ut egna valutor, vi kan månne få Gazpromrubel och Samsungwon? Jag är säker på att folk inte kommer att nöja sig med att lägga sig ner och dö bara för att ekonomin har kollapsat utan de kommer att hitta på olika saker.
Magnus, jamen då tror vi samma sak ungefär. Jag tror dock att dessa små valutor inte kommer hantera global handel särskilt smidigt. Så med global handel mer eller mindre utslagen så har väldigt många människor i världen väldigt stora problem väldigt snabbt. Det är det jag menar med att en snabb kollaps kommer när kreditbubblan spricker, och inte en långsam när oljan ”sakta” sinar.
Det kan bli så illa att behovet av affärsflyg för att snabbt skapa nya förtroenden blir enormt stort, den som vågar sälja flyg på krita med smart utformade skuldsedlar kan göra sig en förmögenhet. Många kommer att försöka, många kommer att misslyckas, en hel del kommer att lyckas och de som lyckas blir de som sedan går till historien medan alla andra glöms bort. I länder med beredskapslager av bränsle och industrier med lager blir det lättare att lyckas med något sådant.
Jag tror att en snabb och nästan total krasch med samtidig kollaps av alla stora valutor och finansiella system är fullt möjlig och kan ske på några dygn. Sedan är jag troligtvis mycket mera optimistisk än dig om hur snabbt det går att få ihop nya avtal och återstarta handeln. De som chansar på att göra ungefär det som de gjorde före kraschen borde vara de som överlever bäst. Det borde även bli en enorm skillnad mellan affärskulturer som bygger på förtroende respektive advokatskrivna avtal, Sydkorea borde klara det mycket lättare än USA, speciellt om ruinerade ägare och arbetslösa advokater försöker blockera andras initiativ för att försöka rädda lite av sin f.d. förmögenhet och relevans för samhället.
Fasrfar! ”Men vad för slags vara är så attraktiv att något oljeproducerande land skulle vilja byta bort sin dyrbaraste tillgång, oljan, överhuvudtaget”, undrar du. Svaret är det Sverige översvämmas av, Jordens ojämförligt dyrbaraste GUDAGÅVA:VATTEN!!!
Farfar, förlåt, jag glömde: När så sker: 1 fat vatten kommer att kosta kanske 1 miljon fat olja, eller mer – om nu vattnet överhuvudtaget är till salu!!!