Ekologi - Ekonomi - Energi - Politik

Kostnaderna vid en kärnkraftsolycka läggs på skattebetalarna – 1500 miljarder kronor

Print Friendly, PDF & Email

Måste säga att vår IT- och energiminister Anna-Karin Hatt (C) i likhet med Annie Lööf (C) har en fantastisk förmåga att undvika att svara på frågor och vara synnerligen otydlig. Och drar sig inte heller för att tala osanning! Lyssna på Ekots lördagsintervju. Dessutom menar hon att Alliansen har gjort så mycket redan nu och jobbar på. Och det är bra, men med vad? Vad har Alliansen och Centern egentligen gjort för att säkra Sveriges tillgång på el och bränslen fram till 2020 och därefter och samtidigt minska utsläppen av koldioxid? Vad har man gjort för att lyfta bort kostnaden från  skattebetalarna vid en kärnkraftsolycka ? 

 

Vi får ju ständigt höra av Centern att det byggs vindkraft som aldrig förr och att Alliansen verkligen satsar på förnybar energi. Och att Riksdagens fastställda mål kommer att nås, om 50 procent förnybar energi år 2020, vilket motsvarar 30 TWh. Men enligt Energimyndigheten kommer vindkraftens andel som nu är 6,1 TWh med nuvarande utvecklingstakt att motsvara endast 12 TWh år 2020, vilket gör att Sverige inte kommer att nå sina mål, utan sakna 18 TWh, år 2020. Från Regeringskansliet och Näringsdepartementet augusti 2012.  Vindkraften har förutsättningar att bli en stor och viktig förnyelsebar energikälla vid sidan av vattenkraften och bioenergin.

I Centerns och Alliansens värld framställs detta som en framgång, då Sverige tillsammans med nio andra länder ligger före sin utvecklingsplan för vindkraften, medan 18 av 27 medlemsländer ligger efter. Jag trodde det var den svenska Riksdagen som fastställde de mål som gäller för svensk energipolitik!?

Sen berömmer sig Centern för att nu kräva att kärnkraftsföretagen tvingas höja sin ”olycksfallsförsäkring” från 3 till 12 miljarder kronor. Och hon hotar! till och med att ”staten faktiskt och medborgarna kan kräva i ersättning ifrån bolaget” om en olycka är framme och företaget inte klarar av kostnaderna för en sanering. Och det låter ju tufft!

Men vilket värden finns kvar att kräva av ett kärnkraftsföretag efter en katastrof? Hur tänker Anna-Karin Hatt här. För mig är det en gåta!

Reportern på Ekots lördagsintervju påpekar att kostnaderna för Fukushima-katastrofen, till exempel, beräknas bli 1500 miljarder kronor! Eftersom varje energislag ska bära sina egna kostnader enligt IT- och energiministern Hatt och konkurrera på lika villkor, så undrar jag hur ska det gå till om staten går in och tar riskpremien för ytterligare minst 1000 miljarder om olyckan är framme i ett kärnkraftverk?

Men Hatt försvarar sig med att: ”Det är en väldigt väldigt stor höjning, det är flera gånger om som vi faktiskt har höjt försäkringskraven och nu väntar vi på att samtliga fördragsländer ska ratificera Paris-konventionen….”

Sen har vi kostnaden för att riva de svenska kärnkraftverken när de tjänat ut. Enligt Vetenskapsradions är kostnaderna kraftigt underskattade. En sammanställning av rivningskostnader visar att det kan saknas så mycket som 50 miljarder kronor för att riva Sveriges kärnkraftverk. Svenska myndigheter försvara sig med att rivningen ska följa en modell som använts i USA, som kostar mindre. Sanningen är väl den att man får det man betalar för. Dessutom är det lätt att  misstänka, att eftersom vi inte rivit och sanerat själva förut, så kommer det att bli åtskilliga (mest?) utländska företag som har byggt upp denna kompetens som får jobben. Och hur sannolikt är de skulle jobba för halva priset i Sverige?

Och vem får stå för fiolerna om inte skattebetalarna? Och Anna Karin Hatt, hur var det där du sa? Skulle inte  att varje energislag ska stå för sina egna kostnader och konkurrera på lika villkor. Löst prat igen!

Reportern  grillar Anna Karin Hatt lite till och frågar:

”Enligt Tomas Kåberger som är professor i industriell energipolicy så gör just den här försäkringsfrågan att kärnkraften i praktiken får större subventioner än den förnyelsebara elen får idag. Hur ser du på det påståendet?”

Varvid Anna Karin svarar, utskrift:

”Jag har inte sett det påståendet av Tomas Kåberger så jag har svårt att förhålla mig till det utan att gå
igenom hur han har resonerat och hur han underbygger det. Det som är viktigt för mig som energiminister är att regeringen har genomfört det vi har lovat i energiöverenskommelsen, det vill säga höja försäkringsansvaret och se till att kärnkraften får bära sina egna kostnader. Det är den viktiga principen för kärnkraften nu och framöver”

Goddag Yxskaft!

Och omställning till en fossilfri bilflotta i Sverige år 2030 om 17 år ska Alliansen klara med mer styrning och morötter. Miljöbilar och sänkt förmånsvärde är receptet. Redan för 1,5 år sedan skrev jag ett inlägg med anledning av ett genmäle från Per Kågesson ”Sverige inget föregångsland för energikrävande” på en artikel i SvD av Andreas Carlgren, då miljöminister:

Energianvändning som används för vår skull i andra länder existerar inte för miljöministern. Tänk om fler kunde inse att Sveriges outsourcing av företag och tillverkning i andra länder, de senaste 20-30 åren, är en viktig faktor till låga utsläppssiffror och låg energianvändning. Vi lever i dröm med liten kontakt med verkligheten.

Är man insatt i energi- och utsläppsproblematiken så är det lätt att konstatera att miljöministern och Energimyndigheten har gått i otakt i många år. Ett exempel: Medan Energimyndigheten prognostiserar 87 % fossila bränslen och 1 % el för transportsektorn år 2020, pratar Andreas C något helt annat utan att styrka och visa hur det ska gå till att ställa om samhället till mindre fossil energi främst olja! Per Kågeson avslutar med:”Andreas Carlgrens många artiklar präglas av självgodhet och bristande insikt om resursproblemen. Den svenska linjen är för energikrävande för att kunna bli en global förebild”. Hur ska vi i Sverige vidta rätt åtgärder och påbörja omställningen av samhället om vi förnekar verkligheten och går runt i tron, att vi är någon annan än vi egentligen är?

I Centerns värld materialiseras en bil och bara blir till bil, utan utsläpp av fossilt bränsle vid tillverkningen. Det är faktiskt lite av jungfrufödsel. Men det blir svårt att fortsätta och trolla bort utsläpp som sker i andra länder för vår räkning! Men inget verkar vara är omöjligt för Alliansens politiker som behärskar ”tvärtomspråket” med fulländning och tvekar inte att blåljuga.

Centern och Anna Karin Hatt är varken för eller emot kärnkraft, då den ska konkurrera på lika villkor, vilken den knappast gör om svenska skattebetalare står för hela notan i slutändan vid en kärnkraftskatastrof. Dessutom ska vi svenskar tydligen montera ned våra kärnkraftverk effektivare och mer kostnadseffektivt än t ex Tyskland som redan gjort detta. Och svenska energimål betyder inget, liksom Energimyndighetens prognoser att allt pekar på att vi kommer att använda 87 % fossila bränslen och 1 % el år 2020 för transportsektorn. Helt på tvärs med Centerns och Alliansens uppfattning.

Jag blir bara förvirrad. Lika förvirrad, som när Annie Lööf är i farten och då Maud Olofsson snurrade till det!

Mer om hjärnsläpp inom Centern och Alliansen.

facebook twitter Google Buzz MySpace delicious

Under åren 2005-2008 jobbade jag med ett omtalat projekt ”Konsumera smartare och minska växthuseffekten” inom Stockholm stads handlingsprogram mot växthusgaser. Slutrapporten kom hösten 2008. I projektet ingick 60 hushåll, som deltog i arbetet med att ta reda på om det går att förändra sin konsumtion och livsstil så att den blir energi- och koldioxidsnål. Därefter var jag anställd på SVT och klimat- och energibloggen Ställ om, där SVT för första gången öppnade ett fönster och förde en dialog med tittarna kring våra stora ödesfrågor. Hur ställer vi om vårt samhälle till mindre mängd fossil energi utan att vår välfärd kollapsar. Projektet Ställ om avslutades vid årsskiftet 2009 och fanns som ett välbesökt digitalt arkiv men är nu nedsläckt. Under 2011 arbetade jag med organisationen Omställning Sverige, som jag var med och introducerade i Sverige sommaren 2008. I projektet Konsumera Smartare lyckades vi visa att familjerna genom mer kunskap kunde göra fler aktiva val, som ledde till minskade utsläpp av växthusgaser högst påtagligt. Många upplevde också att när man gör nåt konkret så blir vardagsstressen och klimatångesten mindre. Om man ska förändra sin konsumtion och livsstil för mindre utsläpp av växthusgaser, så räcker det inte med tips och goda råd. Då behövs framför allt stöd i form av goda exempel och dialog med andra likasinnade. För att klara framtidens utmaningar behövs ”en mental klimat-och energiomställning”. Det betyder att fler måste förstå och förbereda sig inför de tuffa beslut och förändringar som kommer om samhället ska klara av att ge våra barn och barnbarn ett drägligt liv. Det är också dags att punktera de myter som florerar om energi, mat, transporter och framför allt hur dyrt och besvärligt det blir om vi ställer om. Vårt vardagsliv kommer knappast att bli sämre, men definitivt mycket annorlunda. De produkter vi använder materialiserar sig inte av sig själva i våra hem och butiker. Utan de har en lång förhistoria. Som det är hög tid att vi tar till oss. För att kunna tillverka varor t ex en bil behövs energi, vatten, stål, plast och textil m.m. Dessutom fabriker, distributions- och avfallssystem. För att komma tillrätta med bilens utsläppsproblem måste man se hela förloppet, från råvaror, tillverkning, användning och återvinning, alltså belysa hela produktens livscykel. Idag pratar vi nästan enbart om de utsläpp som uppstår när vi använder våra bilar, m a o bränslet, inte om de stora utsläpp som sker när bilen tillverkas. Dessa dolda utsläpp kan vi inte friskriva oss ifrån bara för att de sker i ett annat land. Utsläppen är, oavsett var de sker, vårt ansvar som brukare och konsumenter. För mig framstår det allt tydligare att vi inte enbart har en finansiell kris. Utan det är en kris som består av tre delar: en energi-, en ekonomi- och en ekologisk kris. Tillgången på billig fossil energi som olja, kol och gas, de senaste 60 åren, har varit en förutsättning för vår ständiga ekonomiska tillväxt. En av många konsekvenser av denna ständiga tillväxt är klimatförändringarna. Våra ekologiska system orkar inte längre ta hand om våra utsläpp. Dessutom börjar vårt naturkapital sina. Det blir allt svårare att få fram nya mineraler, spårämnen, kol, olja och naturgas etc. Vi kan inte lösa dessa tre kriser var för sig utan måste börja ställa om till ett samhälle där vi ser begränsningar, men också helheten och samordnar våra gemensamma resurser på ett mer rättvist sätt. Jag hoppade så länge sajten ”Ställ om” var uppe kunde bidra bidra med lösningar, goda exempel på vad som händer runt om i Sverige och stimulera till en dialog där man inte fastnar i problem och elände, utan verkligen påbörjar en omställning här och nu i stort och smått. I 25 år jar jag jobbat med miljö- och resursfrågor, både som anställd och egen företagare. Har en filkand-examen i ekonomi och samhällsvetenskap från Uppsala universitet. Utbildare och författare till flera böcker bl a ”Living Dreams om ekobyggande och hållbar livsstil”. Diplomerad marknadsekonom och kommunal klimat- och energirådgivare. Utbildad handledare inom Det Naturliga Steget, EMAS och ISO 14001. Vill du boka mig som föreläsare, för seminarier, workshops ring 0735600819 eller martin.saar@live.se Har de senaste åren genomfört över 100 seminarier kring de tre E.a Energi-Ekonomi och Ekologi och hur vi kan ställa om samhället för att möta de samhällskriser som knacka på dörren ....

6 Comments on “Kostnaderna vid en kärnkraftsolycka läggs på skattebetalarna – 1500 miljarder kronor

  1. Japan säger 800 miljarder för Fukushima, och då gör japanerna oerhört mycket mer sanering än vad som är sakligt motiverat. Greenpeace höjer till 1500 mdr, och av någon anledning blir det sanning i SVT och här.

    Kärnkraften har en särskild skatt, effektskatten, på cirka 4 mdr per år för våra 10 reaktorer. Om den applicerades på alla 400 reaktorer i världen så skulle det bli cirka 4*(400/10) = 160 mdr per år. Det verkar gå cirka 25 år mellan härdsmältor, så över perioden mellan Tjernobyl och Fukushima skulle den inbringat 160*25 = 4000 mdr.

    Det betyder att kärnkraften betalar flera gånger vad en rimlig försäkringspremie skulle kosta, även om vi struntar i att ta hänsyn till svensk kärnkrafts många magnituder bättre säkerhet än de förolyckade reaktorerna.

  2. Man gör säkrast i att ta gånger Pi när kärnkraftskramande tvångsoptimister uppskattar atomnotan, så Greenpeace har nog också lite optimistiska beräkningar. Det man kan vara helt säker på är att många kostnader sopats under mattan av Japanska myndigheter.

    Annat aktuellt exempel: Rivning av EN svensk kärnreaktor. Tvångsoptimisten säger 2 miljarder. Erfarenheten från Tyskland säger 6 miljarder. Tyskarna vet, de river reaktorer, svenskar bara fantiserar för att få sitta kvar på sitt välbetalda jobb).

    Då är rätt uppskattning för Fukushima 2500 miljarder sek (800 * Pi). Vilken siffra tror ni är mest sannolik: 800 eller 2500 miljader? Jag skulle inte vilja ta ansvar för 800 miljarder i alla fall, men det slipper ju alla tvärsäkra tvångsoptimister också göra. Det är bara att skjuta notan vidare till framtida generationer.

  3. @Kent: Du pratar som om kostnaderna för nedläggning, avfallshantering och sanering inte är politiskt bestämda.

    I själva verket så kommer kostnadsnivåerna ur vad politikerna tycker att landet har råd att betala för att få sagda politiker att framstå som kraftfulla och ansvarstagande. Detta i sin tur är till stor del en funktion av BNP. Sverige har en lägre BNP än Japan, så våra kostnader för en motsvarande olycka skulle bli mycket lägre.

    Jämför med de riktlinjer politikerna gett SKB för slutförvaret. De är helt löjligt restriktiva, och är designade för att ska smärta lagom mycket. Utan smärta, ingen aura av ansvarstagande. Ju rikare vi blir, desto dyrare måste den här typen av åtgärder vara för att ge rätt politisk effekt.

  4. En helt annan reflektion är att det är märkligt att så många peakare maniskt snackar ner alternativen. Det beror, tror jag, på att grundinställningen är domedagsprofetens. Att vissa är peakare är bara för att det är den bästa domedagskulten för närvarande.

  5. Jeppen, nu får du skärpa dig. På bloggen ASPO Sverige försöker vi hålla oss till sakargument och avstå från svepande kommentarer som t ex vad en peakare är och inte är. Trivs du inte i sällskapet så är du hjärtligt välkommen att lämna siten och skriva någon annanstans, där dina kommentarer uppskattas,

  6. ”På bloggen ASPO Sverige försöker vi hålla oss till sakargument…”

    Hmmm, rimmar ganska illa med de faktum att ni hänvisar till Grön-ärtornas siffror. Men jag antar att körsbärsplockning är epidemiskt bland kärnkraftsmotståndare även utanför Gröna-Khmer-partiet?

    @Kent
    Om du faktiskt hade studerat ämnet närmare så hade du insett att i Tyskland, när man river kärnkraftverk, går fram med tandborste för att minimera avfallsmängderna då slutförvaret för låg- och mellanaktivt avfall är löjligt dyrt. Därför blir det dyrt att avveckla i Tyskland. I USA river man kärnkraftverk för närmare 3,5 miljard per reaktor då man där inte har samma problem som Tyskarna, dock kan elbolagen i efterhand plocka in medel från konsumenterna för att finansiera rivningen (inom rim och reson dock) vilket man utnyttjar till max för att kunna mjölka så mycket pengar ur anläggningarna de kan.

    Givetvis tror inte jag 2 miljarder per reaktor räcker men vi måste studera kostnaderna från ett Svenskt perspektiv och förutsättningar så jag väntar på SKB:s nya beräkning innan jag uttalar mig.

Comments are closed.