Är detta ett problem eller kommer vi att lösa detta med nya bränslen? Det finns få tecken som tyder på det. När Ford Australien aviserade nedläggningen av sin fabrik 2016, var Sydney Morning Heralds rubrik: Australiensenas rättighet att köra och äga bil är över!
När får vi se denna rubrik i Dagens Nyheter eller Svenska Dagbladet?
I diagrammet i artikeln är bilproduktionen (LHS, i miljoner bilar per år) staplade på följande sätt: EU-länder, Nordamerika (USA, Kanada, Mexiko), Övriga, Iran, Asien och BRIC-länderna (ovanför den streckade linjen). Globala oljeleveranser (RHS, i miljoner fat per dag) inkluderar råolja, kondensat, flytande naturgas och raffinaderivinster i form av andra vätskor. Omfattningen av oljeleveranserna presenteras på ett sådant sätt att det på grafen sammanfaller med bilproduktion under 1999.
Det finns en överproduktion av bilar i världen. Låt oss ta en titt på siffrorna. Under de senaste 10 åren har världens årliga bilproduktion ökat från 41.000.000 till 63.000.000 bilar under 2012, eller 52%. Nästan 2/3 av tillväxten kom från Kina. Men under samma period, gick produktionen av globala flytande fossila bränslen (olja) upp endast 16%, en uppenbar obalans.
Vi ser att redan att år 2005 börjar den globala bilproduktionen växa mycket snabbare än produktionen av olja Är detta ett tecken på en begynnande brist på fossilt bränsle, peak oil. Eller går det att skjuta den framåt några år, genom att köra mindre och saktare?
Den globala finanskrisen – blev konsekvensen av höga oljepriser och ackumulerade skuld som hejdade den ekonomiska tillväxten. Men inte i BRIC-länderna (utom i Ryssland).
Trendlinjen för bilproduktion och oljeförbrukningen har helt olika riktningar, vilket innebär att BRIC-bilar körs mindre. Om det skulle förändras, skulle det vara en oöverstiglig klyfta i oljeproduktion vilket betyder ett ett underskott på mer än 25 miljoner fat per dag.
Vi lever i en värld som kan tippa över och det finns inga vinnare, men en massa bilar som kommer att stå stilla! Vem tror att Volvo finns kvar som biltillverkare efter år 2025? Och hur många bilar kommer att rulla genom tunnlarna i Förbifart Stockholm? Inte ens Energmyndigheten tror på Alliansens förhoppningar om biltrafiken i Stockholm år 2025. Men politik är en sak och sunt förnuft något annat! Och de stackars byråkraterna på Energimyndigheten de gör sitt jobb och levererar det Alliansen vill höra. Läs full artikel.
Snygga grafer! Någonstans runt 2025 kommer vi alltså nå runt 100 miljoner bilar per år. Mäktigt!
Apropå mäktigt – på gott och ont – här kan man se lite av vad våra oljeinköp åstadkommer i andra länder:
http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=aqzitoL0YsM
Inte ens du tror väl att detta kommer att bestå och utvecklas (Dubai)
Mänskligheten lever i två olika, prallella världar, en fiktiv och en verklig, men i vår föreställningsvärld har vi förväxlat dem, låtit dem byta plats. Den verkliga världen, den som evolutionen skapat och som kallas naturen, är genom vår framfart på kraftig nedgång genom att vi förbrukar mycket mer resurser (=exergi) därifrån än den själv kan förnya (sker genom överföring av exergi från solen m h a fotosyntesen).
Vår fiktiva värld, den som vi själva skapat genom att överföra exergi från naturen till den industriella civilisationen och som alltså består av f d, dvs förbrukad natur är i stället stadd i stark tillväxt. Vårt allvarliga missförstånd består i att vi inte ser den verkliga relationen dem emellan utan tror att vi kan fortsätta att bygga ut vår fiktiva värld på bekostnad av naturen, verklighetens värld.
Vi kallar det nuvarande tillståndet ”den globala finanskrisen”, en beteckning som visar på detta missförstånd: visst är det en kris för människans fiktiva värld, och våra reaktioner och åtgärder går också ut på att försöka avskaffa orsakerna därtill så att vi kan fortsätta som förut. De påstådda orsakerna, ”höga oljepriser och ackumulerade skuld som hejdade den ekonomiska tillväxten” är ju bara i sin tur följden av grundorsaken: minskad tillgång på ändliga, fossila bränslen, dvs en påminnelse från verklighetens värld om dess begränsningar.
Men inte nog med det, vi tror också att det finns andra ”miljövänliga” sätt som ger oss möjlighet att fortsätta på denna väg, för i vår fiktiva värld ser vi inte att det är just vårt stora antal ihop med vår stora percapita-förbrukning av resurser som är den stora och verkliga miljöförstöringen, den som naturen märker och reagerar på.
Fossila ”bränslen” är i naturen upplagrad exergi, och naturens exergiförlust blir inte mindre för att den utgörs av t ex biomassa, förlusten tar sig bara olika uttryck. Nu är vi väldigt fixerade vid CO2-utsläpp, med dessa är bara symtom på denna exergiförbrukning och tar sig bara andra uttryck beroende på typen av förbrukning. Och hur kan vi på något realistiskt sätt ö h t rätta till detta? Det kommer naturligtvis att rättas till men inte efter vår pipa utan efter naturens, dvs verklighetens pipa.
De siffror du redovisar behöver inte bara bero på kortare körsträcka per bil, de kan ju också bero på att det blir färre stora bilar och fler små. I USA med sina stora ”gas guzzlers” kör man mindre, medan man i Kina och Indien med mindre bilar kör mer.
Ytterligare tecken på hur vi missförstår verkligheten är just hur vi omdefinierat resursförbrukningsproblemet till ett utsläppsproblem: Om problemet vore mängden utsläppt fossilbaserad koldioxid så vore det ju löst (teoretiskt åtminstone) genom att föra bort den från atmosfären igen (som vi ju på allvar försöker göra).
Det som osynliggörs med denna syn är det verkliga problemet som är exergiförbrukningen från naturen och om man förstår det så ser man också att inte bara oljeförbränning utan också all annan fysisk verksamhet som t ex uppsamlande och tillvaratagande av koldioxid från atmosfären också innebär exergiförbrukning. Detta gäller ju hela den industriella civilisationen och därför som vi antagligen inte vill/kan förstå den gigantiska dimensionen på vårt misstag.
Ingen, inte ens vi människor, kan göra annat än förbruka exergi fast många nog tror att vi även kan skapa sådan. Exergiuppbyggnad i naturen kan bara åstadkommas genom överföring från annat håll, dvs från solen (m h a fotosyntesen), och naturen har naturligtvis inte kapacitet att underhålla ett så exergihungrigt system som vår civilisation, förutom naturen, dvs verkligheten här på jorden. Det är ju av denna anledning vi har våra miljöproblem.
Såna här saker diskuteras ju ö h t inte i beslutande församlingar och knappast någon annanstans heller, det är ju mycket mindre bekymmersamt att titta på detaljer och prata bensinförbrukning och sopsortering i stället. I själva verket tror vi nog att vi löser våra miljöproblem på det här viset, varför skulle vi annars hålla på så här?
Nej, Dubais framgångssaga är förstås en parentes. Men UAEs reserves-to-production ratio är cirka 100 år, ojmr, så det är en ganska lång parentes.