Det känns kluvet efter förra veckans något spretiga övning på ABF, där bland annat ”nedväxt” diskuterades, med svag koppling till ekonomiska realiteter som nuvarande penningsystem och galopperande skulder. Hur ska befintliga skulder (och mer skulder) kunna betalas tillbaka inkl ränta om inte ekonomin växer?
Ämnet för kvällen på ABF var faktiskt: ”Är en hållbar global utveckling en utopi?” Vilket kom i skymundan! Svaret blev hängande i luften, i hopp om att kunna påverka politiker underifrån och upp till global nivå, ”för det har vi gjort förut och stoppat t ex freonutsläppen”.
Arrangemanget anordnades av Visionsgruppen inom Klimataktion. Inbjudna debattörer var filosofen Folke Tersman, Oscar Kjellberg och undertecknad. Mitt bidrag var att utifrån en kort resumé av Post Carbon Institutes video ”There´s No Tomorrow, (pekaoil, energy, growth & future”) få igång en diskussion kring sambandet mellan Energi och Ekonomi och konsekvenserna av kommande brist på energi, främst olja.
Mitt budskap var enkelt!
Bristen på olja inte är ett problem som kan lösas, utan ett predikament. Betydelsen av detta är att vi endast kan förhålla och anpassa oss till detta faktum! Inte förhindra utan i bästa fall lindra. Det är ödesfråga och det är bråttom, då vi inom 5-7 år kommer att stå utan 40 % av vår nuvarande oljeimport från Norge och Danmark. Enligt officiella uppgifter från resp lands Oljedirektorat! Och Sverige kommer inte vara det enda landet, som då ska slåss om dyra oljedroppar på den fria oljemarknaden!
För Sverige och många andra länder gäller därför att ta hjälp av den olja som finns kvar till en omfattande omställning av samhället till en betydligt lägre energinivå, förutom att se till att vi har en beredskap för samhällets alla funktioner – en plan B, när det hettar till.
Vill vi se i kristallkulan vart vi är på väg, så är Storbritannien ett bra exempel med sin omfattande Transiton Towns-rörelse, som växer i takt med akuta olje- och gasproblem!
I Storbritannien finns ett helt annat krismedvetande och en livlig debatt i medier och bland politiker vad som håller på att hända? Inte som i Sverige med locket på och självgodhet. Det verkar råda konsensus om att Sverige t o m frikopplat (decouplat) sin ekonomi från utsläpp och mer energi! En total självförnekelse! Vi är till och med så stolta och inskränkta, att statsminister Reinfeldt berättade för president Obama under hans besök här, hur USA ska göra! Ett ASPO- inlägg. Man tar sig för pannan!
Hur allvarligt är läget? Denna video från Post Carbon Institute (Richard Heinberg) har koll på faktauppgifterna:
Se den! Ni blir klokare och garanterat ser sambanden mellan de tre E:na, Energi-Ekonomi – Ekologi, och vad som är orsak och vad som är symtom. Klimatförändringarna är symptomen!
Vill samtidigt lyfta mina tidigare inlägg på ASPO Sverige som förtydligar vad som händer ett samhälle, som blir utan olja. Kanske rent av inte har råd att köpa olja. Det visar också vad vi behöver ställa om i samhället medan tid finns! Jordbruk, hela infrastrukturen, sjukvård etc. En värld utan olja….
Liksom boken Climate After Growth, där grundaren av Transition Towns, Rob Hopkins, är en av författaren. Här är boken i sin helhet;
Eller varför inte läsa Gail Tverbergs tankar om framtiden;
Bifogar också Fem steg till ökat medvetande av Paul Chefurka.:
1 Man är omedveten. I detta stadium upplever man inget fundamentalt problem, endast vissa brister i hur det mänskliga samhället är organiserat, mänskligt beteende eller moral. Man lever lyckligt med tillfälliga utbrott av irritation över detta, kanske i valtider eller i samband med börsbolagens kvartalsrapporter.
2 Man är medveten om ett fundamentalt problem. Oavsett om det gäller klimatförändringen, överbefolkningen, oljetoppen, de miljöfarliga utsläppen, utfiskningen av haven, den minskade biologiska mångfalden, storföretagens politiska makt, den ekonomiska instabiliteten eller den sociopolitiska orättvisan så är det ett problem som fångar personens uppmärksamheten totalt. I detta stadium är det många som blir ivriga aktivister. De tenderar att tala mycket om det problem som de är medvetna om och vara blinda för andra frågor.
3 Man är medveten om många problem. När man börjar uppfatta tecken på problem inom andra områden växer medvetandet om komplexiteten. Man börjar bekymra sig för hur problemen bör prioriteras med tanke på hur omedelbara de är och hur stor effekt de kommer att få. I detta stadium vill man inte gärna erkänna nya problem. Den som, till exempel, är engagerad i kampen för social rättvisa och mot klimatförändringen erkänner kanske inte problemet med förbrukningen av ändliga resurser. Man kan känna att problemutrymmet redan är tillräckligt komplext och att ens fokus på att lösa det högst prioriterade problemet, försämras om man engagerar sig i ytterligare frågor.
4 Man är medveten om att många problem hänger samman. Insikten att lösningen på ett problem i ett område kan förvärra ett problem i ett helt annat område utgör inledningen till ett storskaligt systemnivåtänkande. Det markerar också övergången från att tänka på situationen i termer av en uppsättning problem till att tänka i termer av ett predikament. I detta skede börjar man ana att det kanske inte finns någon lösning.
5 De som kommit till detta stadium tenderar att dra sig in i cirklar med likasinnade (till exempel denna mötesgrupp som startades i december 2004) där de kan utbyta insikter och fördjupa sin förståelse för vad det är som egentligen sker. Dessa cirklar är med nödvändighet små. Dels för att det är viktigt med en personlig dialog för dessa utforskningar, dels för det inte är så många som har nått denna förståelse.
Var befinner du dig på denna stege?
