Wheel of Fortune. The Battle for Oil and Power in Russia av Thane Gustafson som är Professor på Georgetown University med fokus på Sovjetunionen och Ryssland.
Alice Friedemann har recenserat boken på energy skeptic och här följer några noteringar från den artikeln om Rysslands oljetillgångar. Ryssland står för vår största oljeimport och var 2012 10 Mm3 av totalt 24 Mm3, så vad som kommer att hända i Ryssland kommer att påverka oss och vår omvärld.
Huvudtesen i boken är att Ryssland kommer att kollapsa igen, detta om inte landet börjar borra efter olja offshore och i Arktis med hjälp av oljebolag från väst. Gustafson ser nya konflikter i hur oljeinkomsterna ska fördelas, vilket kan resultera i en åter-nationalisering av oljeindustrin, sjunkande oljeinkomster och att landet blir mer och mer skuldsatt. Att landet skulle ta hjälp av väst verkar inte särskilt troligt med dagens politik.
Vladimir Bogdanov, VD på Surgutneftegaz förklarar varför utvinningen kommer att minska.
• 60% av reserverna har redan blivit utvunna
• 75% av oljan kommer nu från lågkvalitets reserver
• 90% av utvinningen är nu vatten.
• Kostnaderna stiger två gånger så fort som världsmarknads priset på olja.
• I västra Sibirien dalar utvinningen vilket står för 2/3 av Rysslands olja.
År 2010 sade Energiministern Shmatko att runt 2020 kommer utvinningen att minska till 7,7 miljoner fat per dag från 10,1 som det var 2010, till en högre kostnad än i dag.
Gustafson är inte speciellt medveten om Peak Oil och nämner inte ERoEI utan tror att peak oil inte inträffar förrän runt 2050 eller ännu senare.
I dag är Ryssland mer beroende av oljeinkomsterna än vad man var innan kollapsen.
Den förnyade tillväxten beror på kortsiktiga vinster och girighet. Det gamla systemet har konserverat tänkande och metoder då det inte behövdes nytänkande på de gamla fälten. Men när nästa generations oljefält ska utvecklas så kommer oljeindustrin att pressas mot större djup, varmare olja och kallare områden, högre tryck och mot surare oljesorter detta till ökande kostnader.
Det finns inga små oberoende operatörer i Ryssland som kan hjälpa till med en övergången till den mer svårutvunna olja p g a tungrodda system. De är även stolta över sina rutiner, och framför allt vill dom inte förlora kontrollen till utlandet.
Den Ryska kulturen har inte förändrats mycket.
Direkt efter kuppförsöket 1990 så var många motvilliga mot utländska idéer och kapitalism. På oljefälten var motsatsen till kapitalismen det vanligaste, arbetarna bodde i hus med fri el och vatten på livstid. Det sovjetiska systemet ledde till informella nätvärk av samverkan och utbyte, bytte av tillgångar, information, skydd och knappa varor, detta blev viktigt för att överleva,detta har överlevt in i dagens Ryssland. Som en vanlig rysk affärsman utryckte det ”Goda vänner är mer värt än bra avtal. Många ryssar ser 1990-talet som en katastrof och förnedring.
Den Ryska politiska strukturen har inte ändrast mycket heller.
Det mesta av den styrande strukturen överlevde på alla nivåer speciellt på regional och lokalnivå. Det största delen av energisektorn är försvagad men är fortfarande i statlig kontroll. Oljeindustrin bröt sig ut och blev privatägd, men staten kontrollerar fortfarande oljeresurserna i marken, rörlednings systemet, gränserna, tullen och bestämmer över exporten
Efter krisen 2008 så gror en ny kris.
Innan krisen så räckte det med ett oljepris på $70 per oljefat för att generera ett överskott, men 2012 så behövdes det nästan $120. Kapitalflykten startade igen men på en högre växel. Inrikes investeringar släpade efter. Den politiska och affärsmässiga elit tycktes gripas av olustkänsla inför framtiden för landet, Putins återkomst till presidentposten 2012 skingrade inte detta.
2008 så minskade oljeutvinningen för första gången sedan 1990-talet, sedan har tillväxten återkommit men detta bara från några nya stora oljefält. Men den övervägande majoriteten av oljefälten i västra Sibirien befinner sig på långsiktig nedgång.
Kostnaderna för att hitta och utvinna olja stiger snabbt men 90% av vinsten försvinner i skatter. Så med små incitament att investera i nya fält eller ny teknologi så händer inte så mycket. Statens ekonomi och välfärdssystemen är beroende av oljeintäkterna och behöver ökande intäkter samtidigt som oljeindustrins kostnader ökar och intäkterna faller.
Detta är ett hot mot hela det Ryska politiska och sociala systemet. Systemet håller nu till godo med äldre investeringar och omvärldens högre oljepris, vilket inte Ryssland kontrollerar. Ryssland har under 20 år skördat vinsterna (kallat räntor) från dessa men nu är systemet beroende av dessa ”räntor”
Om inte industrin kan återtagen del av staten del, så kommer den att underinvestera och utvinningen kommer så småningom att minska och en eventuell återförstatling vilket inte kommer att lösa några fundamentala problem.
Den kommande minskningen i vinsterna kommer att attackera hela ”ränte”-systemet som redan nu ökar konflikt nivåerna. Flera kategorier av vad som vi i väst kallar kostnader är i verkligheten viktiga delar i ”ränte”-systemet. Ryska gas och oljeföretag betalar skatt till staten, men de betalar även informella ”skatter” i form av mutor och sociala avgifter (sotsialka). Produktions kostnaderna är överskattade detta då mycket av utrustning och service är upphandlad genom ett nätverk av företag, allt detta sker under ytan, icke-transparent och osynligt för utomstående, men är en viktig del av ”räntorna”.
Detta flöde är vitalt för att underhålla ekonomin och det politiska systemet. ”Ränta” är inte bara en viktig del av systemet, det är kärnan i systemet. Vilket leder till att en liten minskning i flödet av olje-”räntorna” så skulle Ryssland bli destabiliserat.
När Putin kom till makten så var hans huvudsyfte att återställa en stabil centralmakt. Men Putin har misslyckats att skapa en stabil eller ideologisk mekanismer för att få till långsiktigt styrbart. I dag bygger systemet i stora drag på avvisande av 1990-talet, Sovjetnostalgi och ett motstånd mot väst, ett svag kitt. Vad som finns kvar är en självisk elit. Resultat har blivit en utsprid korruption och olika klan krig. Och oljesektorn har blivit den mest utsatta, vilket lett till att resurserna för att förnya har försvunnit.
Stockholm Stadsbiblioteket har ett ex av boken. Wheel of fortune the battle for oil and power in Russia
Från energyskeptic och fritt översatt till svenska.
__________________
