DN hade en artikel kallad vykort från framtiden. Frågeställningen var, hur ser Stockholm ut år 2050? Odlar vi grönsaker på alla gator, kör omkring i små poddar som ännu inte finns eller sitter vi fast i bilköer i ganska vanliga bilar i en stad som växt kraftigt på höjden och bredden?
Ingen vet förstås, men forskare på KTH och MIT i Boston har tagit fram tre Stockholmska vykort från framtiden. Det är tre scenarier som dom har tagit fram, man undrar vad som har legat till grund för de två senare. Nu har många röstat och då ligger Ekostaden på 43%, Teknostaden på 44% och Fristaden på 13%.
I scenariet ”Ekostaden” råder brist på energi och ekonomiska resurser. Den politiska styrningen är stark, natur och kultur bevaras och segregationen har minskat. Innerstaden och förorter med spårstationer blomstrar, men perifera förorter förfaller på grund av de höga transportkostnaderna.
I ”Teknostaden” finns gott om energi och ekonomiska resurser som används för viss politisk styrning och en bred ekonomisk utveckling. Innerstaden förtätas och förorter utvecklas med nya transportformer som till exempel självkörande taxipoddar. Den tekniska utvecklingen är stark.
I ”Fristaden” finns energi och resurser för den som har råd och de får det mycket bättre. Den sociala segregationen har ökat, privatbilism och marknadslösningar dominerar. City och vissa exklusiva villaområden lyfts, men miljonprogramförorterna förfaller.
Av de tre scenariona så är det första det som ligger närmast de energiprognoserna som vi ser nu, och det är inte troligtvis de höga transportkostnaderna som gör att förorterna förfaller utan brist på resurser över lag. Läster man James H Kunstler’s romanserie ”World made by hand” så får man en bild av hur det kan vara och då är det de små orterna som livet fortgår i, inte de stora städerna. Det två övriga scenarierna är snarare önsketänkande som inte kan inträffa.
Jag tror att det är dessa fyra scenarior:
- Techno-explosion,
- Techno-stability,
- Energy Descent,
- Collapse
som David Holmgren gjort som ligger till grund för det som KTH har utgått i från och dessutom tagit bort Kollaps som Oskar Källberg beskriver i del 2. Detta är kanske fel att utesluta denna för att den inte faller alla på läppen, men det är kanske den vi skulle studera då det kanske är denna som är mest sannolik och behöver studeras för att vi ska kunna vara lite förberedda och kanske kan vi undvika dom värsta felaktiga besluten, och har vi lite tid på oss så kanske vi kan göra en ordnad reträtt ner i komplexitet.
Den 29 maj är det en heldag på Södra teatern där @citymoves2015 som det kallas presenteras.
Vykort från framtidens stad – DN.SE.
__________________
En sådan här artikel sätter verkligen fingret på människans både okunskap och falska förhoppningar om den verklighet vi lever i.
I ekostaden får vi veta att brist på energi är ett stort problem för oss.
I teknostaden är detta inget problem och möjliggör i sin tur ”bred ekonomisk utveckling”.
I fristaden är det någonstans mittemellan.
Gemensamt för alla dessa scenarior är (helt naturligt) deras totala brist på insikter i termodynamikens lagar. Människan har under hela sin existens levt i en fiktivt obegränsad värld men att detta inte stämde med den verklighet som råder betydde inget på den tiden, eftersom dess gränser var så långt från oss, dvs vi märkte dem inte och inget vi gjorde kunde ge oss en föreställning om att de fanns ö h t.
Med denna föreställning orubbad har vi sedan byggt ut den här världen till den grad att dessa gränser nu är mer än tydliga, för den som har förmåga att se dem, vill säga. Där fanns visserligen några fysiker på 1800-talet som hade tänkt till ordentligt och formulerat de lagar som beskriver energins vägar men sådana saker står inte i vägen för mänskliga ambitioner, eller rättare sagt: vi har ingen aning om vad vi håller på med.
Med det stenålderstänkande vi genetiskt begåvats med är det helt naturligt att tro att mer energi=bättre men den verklighet vi lever i styrs av termodynamikens lagar, vilka säger att
1) Energi kan varken skapas eller förbrukas och
2) Exergi (energins kvalitet) kan inte heller skapas, bara förbrukas.
Längre ner i texten kan man läsa följande:
”I teknostaden City trängs poddar (förarlösa fordon) och spårvagnar med fotgängare i en mycket blandad miljö. Nya byggnader som producerar mer energi än de förbrukar har byggts och till och med övergångsställena alstrar energi.”
Detta stycke visar tydligt att dess förf. (från KTH/MIT!) inte känner till termodynamikens lagar.
Den stora ”hemligheten”, som utsägs av dessa lagar, är att eftersom exergi (på planeten) inte kan skapas så måste den tillföras från en källa utifrån = solen.
Solen får mycket att hända här på planeten, som också händer på andra men livlösa planeter – avdunstning, rörelser i luft och vatten t ex – men den ynkliga del exergi, som driver fotosyntesen (=teknik för styrning av exergi) är också den del som underhåller livet och är oumbärlig för dess existens, men är tyvärr den del som vi ägnar störst möda åt att förgöra.
Vi kallar denna exergi för ”naturresurser”, och inte nog med det, de sägs t o m vara värdelösa om vi människor inte använder dem och har ju även skapat ett system som inte bara döljer utan också rättfärdigar och uppmuntrar dessa ”resursers” utarmning = evig ekonomisk tillväxt.