På seminariet med Therese Uddenfeldt om hennes bok ”Gratislunchen” så nämnde hon denna bok, ”Art & energy. How culture changes” av Barry Lord. Nu har Therese skrivit en understreckare i SvD om boken. Den beskriver kopplingen mellan energi och kultur inom olika områden. Utgångspunkten är självklar: allt liv kräver energi, allt vi gör kräver energi, och därmed påverkar energikällorna vilken konst vi kan utöva och den styr även över våra kulturella värderingar. Och inte bara konsten utan även politik och nöjen.
Men energikällorna styr och motiv och estetik.
Ett kapitel tar upp oljans påverkan och då har vi kommit in på konsumtionskulturen, som pop art mm.
Barry Lord nämner också en tänkbar förklaring till ett våra stora mysterier: trots att vi vet att vi gör fel, fortsätter vi göra det. Varför lever vi inte som vi lär? Ett slutcitat från artikeln av Therese är:
Barry Lords svar: för att vi omedvetet är totalt lojala mot de dominerande energikällorna, eftersom de har format vilka vi är. Slavarbete var socialt accepterat av nästan alla – inklusive slavarna själva – i tusentals år. Ända tills det fanns en alternativ energikälla som kunde ersätta trälarna, nämligen kolet. Först då blev det möjligt att ifrågasätta det moraliska i att man kunde äga en annan människa.
Så precis som spädbarnet är helt beroende av sin mamma – som har gett det livet – är vi helt avhängiga oljan, kolet och gasen, som har gett oss vårt samhälle. Och liksom babyn är lojal mot föräldrarna och deras system av värderingar, är vi lojala mot de fossila bränslena och den kultur som har följt med dem. Nämligen: arbetsetiken och konsumtionen.
Vi jobbar och shoppar lydigt vidare, fast vi vet att vi inte borde.
Bränslet sätter ramarna för kulturen | | SvD.
__________________
