Ekologi - Ekonomi - Energi - Politik

Vad betyder egentligen den ekonomiska krisen?

Print Friendly, PDF & Email

”Vi fick höra att den globala finansiella krisen 2008 berodde på att ansvarslösa låntagare inte hade råd att betala tillbaka sina lån. Det är sant, men det var också en del av ett mycket djupare problem. Nämligen att vårt ekonomiska system förutsätter kontinuerlig, löpande tillväxt. Det är mycket troligt att vi redan nu är i början av något mycket värre än en depression, även om finansfolket och regeringar inte vill erkänna det ännu.
Som tur är, vi behöver inte höra det från dem. Vi kan säga att någonting är på gång, vi har internet och kan dela information sinsemellan. Ett tag till!?
Och som tur är, om vi försöker tillräckligt hårt, kan det sluta med något betydligt mycket bättre än vad vi har nu.” Det skriver bloggen Doing It Ourselves.

Vad är det som händer i världen? Är vi inne i paradigmskiftet, som gör sig påmint genom finanskrisen de senaste 5 åren och leder oss vidare in i en recession och en kommande deflation?

 

Titta på denna video ”What the Economic Crisis Really Means – and what we can do about it.” Den är animerad och 12 minuter lång och är producerad av bloggen: Doing It Ourselves på siten: http://www.doingitourselves.org/

Andreas Cervenka på Svd är tillbaka efter pappaledigheten och i ren folkbildningsanda beskriver han och förklarar på ett enkelt och pedagogiskt sätt hur pengar skapas. Har du dimmiga begrepp om detta så läs artikeln. ”Den blinda fläcken”.http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/varlden/den-blinda-flacken_7463230.svd

”Så hur fungerar det då? Enligt vad som går att inhämta från institutioner som Riksbanken, Bank of England, Bank of International Settlements med flera, är det viktigaste budskapet följande: (möjligheten finns förstås att dessa har fått allt om bakfoten, men då har vi helt andra och ganska intressanta problem).

Mer än 95 procent av alla pengar skapas i och av privata banker. Pengaskapandet sker när banker beviljar lån.

En vanlig uppfattning är att banker tar kunders sparpengar och lånar ut dessa till andra kunder. Det är ett synsätt som härstammar från äldre skolboksmodeller. Så fungerar det inte i den moderna finansvärlden. En bank behöver inte vänta på att någon sätter in pengar för att kunna låna ut. Det som eventuellt bromsar lånekarusellen är andra faktorer (mer om detta strax).”

facebook twitter Google Buzz MySpace delicious

Under åren 2005-2008 jobbade jag med ett omtalat projekt ”Konsumera smartare och minska växthuseffekten” inom Stockholm stads handlingsprogram mot växthusgaser. Slutrapporten kom hösten 2008. I projektet ingick 60 hushåll, som deltog i arbetet med att ta reda på om det går att förändra sin konsumtion och livsstil så att den blir energi- och koldioxidsnål. Därefter var jag anställd på SVT och klimat- och energibloggen Ställ om, där SVT för första gången öppnade ett fönster och förde en dialog med tittarna kring våra stora ödesfrågor. Hur ställer vi om vårt samhälle till mindre mängd fossil energi utan att vår välfärd kollapsar. Projektet Ställ om avslutades vid årsskiftet 2009 och fanns som ett välbesökt digitalt arkiv men är nu nedsläckt. Under 2011 arbetade jag med organisationen Omställning Sverige, som jag var med och introducerade i Sverige sommaren 2008. I projektet Konsumera Smartare lyckades vi visa att familjerna genom mer kunskap kunde göra fler aktiva val, som ledde till minskade utsläpp av växthusgaser högst påtagligt. Många upplevde också att när man gör nåt konkret så blir vardagsstressen och klimatångesten mindre. Om man ska förändra sin konsumtion och livsstil för mindre utsläpp av växthusgaser, så räcker det inte med tips och goda råd. Då behövs framför allt stöd i form av goda exempel och dialog med andra likasinnade. För att klara framtidens utmaningar behövs ”en mental klimat-och energiomställning”. Det betyder att fler måste förstå och förbereda sig inför de tuffa beslut och förändringar som kommer om samhället ska klara av att ge våra barn och barnbarn ett drägligt liv. Det är också dags att punktera de myter som florerar om energi, mat, transporter och framför allt hur dyrt och besvärligt det blir om vi ställer om. Vårt vardagsliv kommer knappast att bli sämre, men definitivt mycket annorlunda. De produkter vi använder materialiserar sig inte av sig själva i våra hem och butiker. Utan de har en lång förhistoria. Som det är hög tid att vi tar till oss. För att kunna tillverka varor t ex en bil behövs energi, vatten, stål, plast och textil m.m. Dessutom fabriker, distributions- och avfallssystem. För att komma tillrätta med bilens utsläppsproblem måste man se hela förloppet, från råvaror, tillverkning, användning och återvinning, alltså belysa hela produktens livscykel. Idag pratar vi nästan enbart om de utsläpp som uppstår när vi använder våra bilar, m a o bränslet, inte om de stora utsläpp som sker när bilen tillverkas. Dessa dolda utsläpp kan vi inte friskriva oss ifrån bara för att de sker i ett annat land. Utsläppen är, oavsett var de sker, vårt ansvar som brukare och konsumenter. För mig framstår det allt tydligare att vi inte enbart har en finansiell kris. Utan det är en kris som består av tre delar: en energi-, en ekonomi- och en ekologisk kris. Tillgången på billig fossil energi som olja, kol och gas, de senaste 60 åren, har varit en förutsättning för vår ständiga ekonomiska tillväxt. En av många konsekvenser av denna ständiga tillväxt är klimatförändringarna. Våra ekologiska system orkar inte längre ta hand om våra utsläpp. Dessutom börjar vårt naturkapital sina. Det blir allt svårare att få fram nya mineraler, spårämnen, kol, olja och naturgas etc. Vi kan inte lösa dessa tre kriser var för sig utan måste börja ställa om till ett samhälle där vi ser begränsningar, men också helheten och samordnar våra gemensamma resurser på ett mer rättvist sätt. Jag hoppade så länge sajten ”Ställ om” var uppe kunde bidra bidra med lösningar, goda exempel på vad som händer runt om i Sverige och stimulera till en dialog där man inte fastnar i problem och elände, utan verkligen påbörjar en omställning här och nu i stort och smått. I 25 år jar jag jobbat med miljö- och resursfrågor, både som anställd och egen företagare. Har en filkand-examen i ekonomi och samhällsvetenskap från Uppsala universitet. Utbildare och författare till flera böcker bl a ”Living Dreams om ekobyggande och hållbar livsstil”. Diplomerad marknadsekonom och kommunal klimat- och energirådgivare. Utbildad handledare inom Det Naturliga Steget, EMAS och ISO 14001. Vill du boka mig som föreläsare, för seminarier, workshops ring 0735600819 eller martin.saar@live.se Har de senaste åren genomfört över 100 seminarier kring de tre E.a Energi-Ekonomi och Ekologi och hur vi kan ställa om samhället för att möta de samhällskriser som knacka på dörren ....

10 Comments on “Vad betyder egentligen den ekonomiska krisen?

  1. Skapandet av det som ska utgöra våra bytesmedel har kidnappats av de stora bankerna och vad än värre är, även våra sparmedel. De kallar sina krediter för pengar med ett fåtal politikers goda minne. Men det börjar ske ett uppvaknande kring det som är en av samhällets mest centrala frågor och den som beskriver vårt penningsystem bäst är utan tvekan:

    http://parasitstopp.wordpress.com/

    Vi har internet, säger du. Ja konstigt nog har vi det, säger jag.

  2. Ja, jag har engagerat mig i ASPO Sverige, och ibland frågat mig varför jag gör detta, vad har jag att vinna på det… ? En orsak är att jag gillar att hålla mig själv informerad om ur världen fungerar. En annan anledning är att jag tror att om människor är välinformerade, så slipper vi se nazism/faschism/kommunism och liknande extremideologier. Ett stort problemen inom opinionsbildningen som jag ser det, är diskrepansen mellan hur penning/finanssystemet faktiskt fungerar, och hur folk tror att det fungerar. Olja/energi är någorlunda begripligt för ganska många, men finanssystemet är abstrakt och vid första anblick svårbegripligt. Häromdagen skrev SvD’s Andreas Cervenka en utmärkt text om hur banker skapar pengar, i samband med sin kreditexpansion. Att döma av kommentarerna, så vägrar många ta till sig sanningen t.o.m. när den är så föredömligt presenterad av Cervenka. Somliga kommentarer avfärdar Cervenkas argument i ganska självsäkra ordalag. Bertrand Russel skrev att felet med världen är att de dumma är så självsäkra och de kloka så fulla av tvivel… Med risk för att låta skrytsam, jag förstår och erkänner det fossila dilemmat. Vissa ”no-brainers” kan man iofs. identifiera, men jag är full av tvivel kring hur man skall hantera problemet. Våra nuvarande politiska partier bygger sin argumentation kring en kollektivt accepterad världsbild, ”meta-narrative”, som inte inkluderar hur penning- och banksystemet fungerar, där energi alltid är billigt, och tillväxt alltid är bra. Tex. så läser man ofta kommentaren att ”finanskrisen beror på oreglerad kapitalism, oreglerade marknadskrafter” när i själva verket det kanske viktigaste priset, nämnligen det på pengar, INTE sätts på en fri marknad, utan godtyckligt av en mycket liten grupp byråkrater på centralbanken. Så människors uppfattning av verkligheten är alltså diametralt motsatt hur det egentligen förhåller sig. Hur kommer framtidens kollektivt accepterade ”sanningar”, våra ”meta-narratives” att se ut? Vad kommer inkluderas/utelämnas? Jag har verkligen ingen aning.

    Om detta låter abstrakt, människor vill ha sina illusioner runt omkring sig. Cervenkas text och tillhörande kommentarer, visar att inte ens när sanningen presenteras i svart på vitt framför en, så väljer man att se ngt annat. Jag tror det var Ibsen som skrev att om man tar ifrån människor deras illusioner, så tar man ifrån dem viljan att leva. Människor vill inte höra talas om Peak Oil, eller om hur banker skapar krediter. Ta det blå pillret, sjunk ned i fåtöljen, zappa in ”Idol 2012”.

  3. Ja du Mats. Jag kan inte annat än hålla med dig i varje ord. När man väl insett hur allt är uppbyggt stångar man sig blodig till ingen nytta i sina försök att förklara. Först för sin närmaste omgivning sedan i allt vidare kretsar. Men man bemöts med samma oförstående blickar och ohörande öron nästan vart man än vänder sig. Man får glädjas åt umgänget med den lilla krets som förstått. Jag tycker musiken beskriver mycket i det kommande för jag har svårt att tro på någon sorts global omvändelse. Jag har ibland tänkt på vad Ted Gärdestad egentligen menade med sin sång ”Jag vill ha en egen måne”. Annars är väl den som beskriver det kommande bäst Leonard Cohen,s ”The Future”, om än dystert så det förslår. Men ska förändringen komma så det första steget vara att väcka folk till insikt, för detta måste komma underifrån.

  4. Ja, det är mycket glädjande att Cerevenka är tillbaka som skribent i SvD. Han förklarar sådant som ingen annan ekonomijournalist i gammelmedia klarar. När det gäller den ekonomiska krisen så trodde jag att det skulle braka samman redan för två år sedan. Men på något sätt lyckas man sparka burken vidare nedför vägen. All politik går ut på att hålla den välbeställda medelklassen och storkapitalet oå gott humör. 90 miljarder till nya JAS-inköp och 200 miljoner till svenska förfallna förorter. Det kanske borde vara tvärtom?

  5. Håller med dig där Bo, det är inte utan att man undrar hur länge de låter sanningssägaren Cervenka fortsätta. Jag trodde det skulle krascha redan för 2 år sedan, men EU/EMU-byråkraterna har lyckats hålla det döende monstret vid liv ännu ett tag. Men hur länge till?

    ”200 miljoner till förfallna förorter” – det låter ju som jättemycket pengar i de flestas öron, som isolerad företeelse. Det motsvarar vad krigsmakten förbrukar på mindre än 2 dagar. Jag brukar säga att JAS=”ingenjörsmässig och politisk bodybuilding”.

  6. Jag vill till att börja med säga TACK till er som är så aktiva i detta forum! Framförallt Martin Saar och Farfar men även andra verkar vara mycket aktiva här. Ni har allesamman bidragit till att jag har kunnat förse mig med kunskaper som jag sedan har vidareförmedlat till ett antal människor.
    Jag fick höra om Aspo´s existens första gången när jag läste Gunnar Lindstedts bok ”Olja” som gavs ut av Ordfront (?) 2005. Han skriver där om Aspo, Kjell Aleklett och Colin Campbell mm mm…Jag blev så tagen av Lindstedts bok att jag började läsa mer…och mer…och sedan, ännu mer…tillslut hade jag kommit till en punkt att jag förstod ganska mycket av kopplingarna mellan olja, krig, tillväxt, politik, samhälle…ja, helt enkelt om hur ”det hänger ihop”, att oljan är som blodet i våra kroppar som förser den med syre för att den ska kunna leva…
    Ämnet fick mig t o m att gå tillbaks till skolbänken för att komplettera mina misslyckade gymnasieinsatser från 90-talet. Jag var säker på att samhällsinstitutionen vid Göteborgs Folkhögskola skulle förse mig med ännu mer kött på benen ang. peak oil-problematiken men till min stora förvåning blev jag hånad av hela skolans lärarkår, inklusive samhällslärarna. Jag bemöttes helt enkelt av den där ”-Men du..lilla du, ta och tona ner lite nu…”-attityden. Jag blev sedd som skolans ”konspirationsnisse”. Vad göra av min frustration? Jag är ingen konspirationsnisse bara för att jag törs tänka utanför ”konsenus”, tänkte jag.

    Då bestämde jag mig för att spela deras eget spel på deras egen bana, i deras egen arena: Skriva en uppsats med tunga redovisade källor!
    Sagt och gjort. Jag satt i tre månader, fast jag bara behövde spendera två. Tio timmar om dagen ibland. Istället för fem källor angav jag ett dussin. Jag hävisade till ovan nämda professorer, geologer, journalister, IEA´s officiella rapporter, Bp´s egna rapporter, SLU´s senaste forskning…Jag redogjorde för Hubbert´s teorier, De Sju Systrarna. Rubbet. Ja, fan vad jag pluggade! Och jag lärde mig skiten utantill!
    Sedan skulle detta även redovisas muntligt, i minst femton minuter inför klassen. ”Tänk inte på tiden, sa lärarn hade sin 60-årsdag blott som en liten prick i backspegeln”. ”Töm ämnet bara…” Okej då, nu jävlar ska du få höra om samhället anno 2011, tänkte jag och körde sen på fri hand i över en timme! Och klassen var tyst. Lärarn blek i ansiktet…efteråt kom han fram och sa att mitt arbete, en sketen gymnasieuppsats ”står på gränsen till riktig forskning”. Elevernas världsbild hade fått sig en rejäl törn. Sen blev jag inbjuden till fler redovisningar och snart var hela Göteborgs Folkhögskola indragen.
    Det var debatt i korridorerna, folk blev knäckta, ville inte tänka om men de kände att det var försent att vända tillbaks till sina gamla tankegångar…samhällsdelen måste modernisera sin undervisning…fler ville skriva om peak oil och hållbar utveckling, framtidens energi osv…och Kneta (alltså jag) blev känd som Peak Oil-killen istället för domedagsprofeten. Min frustration ledde till att ca 150 personer helt plötsligt började vända sina blickar åt rätt håll. Och bäst av allt: Min samhällslärare insåg att han måste uppdatera sig och läsa den senaste litteraturen i ämnet och ta in det i sin undervisning!

    Varför skriver jag så mycket om detta då??? Jo, det är helt enkelt därför att utan ASPO´s existens hade det blivit mycket, mycket svårare att genomföra denna uppgift, för att inte säga omöjligt. Ni som är engagerade i organisationen kanske känner att det är hopplöst ibland, att ni aldrig får nåt gehör. Men det finns faktiskt såna halvgalningar som jag, som blir påtagligt berörda av ert engagemang. I mina ögon är de som driver Aspo verkligen hjältar som med sina ringa medel faktiskt försöker göra nåt för att vi ska få en lite trevligare värld att leva i.
    Lönen för er möda borde väl ändå vara att det finns folk som lyssnar? Det finns folk som lyssnar. Och när jag började lyssna, ja då fick ni med ytterligare 150 pers på kuppen…vi blir fler och fler…tack vare såna som ni!!!

  7. Tack Kneta! Det kännas oerhört skönt att höra att det finns självtänkande medborgare därute som läser vad vi skriver, reagerar och påverkar andra. Konsekvenserna av peakoil verkar bli en ”never ending story, där förnekelsen består, men ju fler som blir medvetna desto större chans att vi lyckas styra saker och ting in på ett annat och resilient spår. Inse att framtiden innebär inte ens samma mängd energi utan kanske hälften av det vi har idag!

  8. Tack för de orden Kneta. Jag hade ungefär samma aha-upplevesle som du, då jag 2001 råkade hitta Colin Campbell’s/Jean Laherrère’s ”The end of cheap oil.”. Jag hade då en väldigt vag uppfattning om hur penningsystem, oljan, dollarn, miljön osv. hängde ihop. När jag läst artikeln höll jag bokstavligt talat på att trilla av stolen. Jag läste artikeln om och om igen 10 gånger tror jag. Snacka om ögonöppnare. Detta fick mig att sätta mig in i hur penningsystemet fungerar, vilket inte var helt enkelt, och då trillade ganska mycket på plats. Världen blev plötsligt mycket mer begriplig. Anekdoten om dina lärare är ju typisk… Jag har slutat berätta för folk om detta intresse, då man oftast blir avfärdad som en stolle/pessimist, även av högutbildade personer. Numera säger jag bara till folk att jag är intresserad av energifrågor och hållbar utveckling… Ställer de följdfrågor så kan jag gå in på detaljerna, men annars låter jag bli. Någon skrev att ”det är inget bra hälsotecken att vara välanpassad till ett i grunden sjukt samhälle”…

Comments are closed.