Olja, BNP och inflation…

Vi vet att den totala volymen flytande kolväten som produceras har legat stilla på en platå runt 90 miljoner fat/dag under en längre tid nu, samtidigt som oljepriset etablerat sig på en historiskt sett hög nivå; i intervallet 105-120$/fat. Sedan spiken i oljepris sommaren 2008 har vi sett en global finanskris, samt en nu pågående Eurokris. En viktig fråga har varit om den stagnerande oljeutvinningen är en  konsekvens av, eller en orsak till problemen i finanssektorn. Vad är hönan/ägget? Man kan diskutera finanskrisens/Euro-krisens orsaker i det oändliga, men vi på ASPO Sverige ser den stagnerande oljeutvinningen som en viktig orsak till den svaga ekonomiska tillväxten och problemen i finanssektorn. Grekland, Portugal, Irland, Italien, Spanien, Belgien. Där har ni en lista över EU stater med högst andel importerad fossil energi i sin energibalans. Vi vet att  utvinningen av den konventionella oljan (som dominerar utvinningen), minskar. Vi vet också att detta än så länge har kompenserats av icke-konventionell utvinning som skifferolja, biobränslen mm. Vi vet också att den totala volymen olja som exporteras sjunker, eftersom exportländerna ökar sin förbrukning. Det senare är i hög grad en konsekvens av att det höga priset eldar på tillväxten och förbrukningen i exportländerna . Brasilien är ett tydligt exempel; stora fynd har gjorts där under det senaste decenniet, men deras export är mycket blygsam eftersom landet självt förbrukar allt mer olja.

USA har på senare tid presenterats som ett framgångsexempel; den långsamt fallande trenden i deras oljeutvinning har  vänts uppåt, tack vare ökad utvinning av skifferolja. Samtidigt har USA lyckats sänka sin förbrukning med några miljoner fat per dag och vi läser om att finanskrisen ligger bakom dem, att de har nått tillbaka till tillväxt. Man skulle kunna tro att USA lyckats med ”decoupling” dvs att deras ekonomi växer samtidigt som deras oljeförbrukning sjunker, och enligt de officiella siffrorna stämmer detta.

Websidan shadowstats som redigeras av en Walter John Williams och granskar kritiskt de officiella siffror som publicerar, och presenterar siffror som antyder att bl.a. de officiella inflationssiffrorna är underskattade, eftersom man genom årens lopp ändrat de metoder som används för att mäta inflationen. Om samma metod hade använts idag som användes 1990, så skulle den verkliga inflationen visa sig vara betydligt högre, och därmed den inflationsjusterade BNP-tillväxten vara betydligt lägre:

Enligt dessa siffror så blir förhållandet mellan USA’s oljeförbrukning och deras BNP-tillväxt ungefär detsamma som det varit de senaste 20 åren. IT-krashen i början av 2000-talet och finanskrisen 2008-2009 ger lite störningar i siffrorna, men annars så blir förhållandet mellan BNP-tillväxt och olje-tillväxt faktiskt sämre än 1:1. Siffrorna antyder att USA’s ekonomi blir inte energi-effektivare, och den växer inte.  Efter en liten övning med MS Excel så kan följande graf skapas som visar sambandet mellan Shadowstat’s BNP-tillväxt och tillväxt i oljeanvändning i USA.

Detta är en bild som skiljer sig åt från den vi ser i mainstream-media.  Finns det ett incitament att skönmåla verkligheten? Utan tvekan är det så att finansmarknaden kan liknas vi ett förtroendespel. Allmänhetens tro på tillväxt är avgörande. Mot bakgrund av det, kan det vara så att personer, politiska organisatoner, företag mm belönas för att vi/de kollektivt ler mot varandra och bekräftar varandras bild (illusion?) av att ”nu går det uppåt”? Isåfall, vad har det för betydelse för en strävan att komma åt problemet med sinande resurser, global uppvärmning eller andra miljöproblem? Hur formas våra prioriteringar? Full gas mot avgrunden…

/Mats Lindqvist/ASPO Sverige/