Det är med bävan som den oberoende oljegeologen Jeffrey Brown har sett hur den globala oljeexporten gått ned sedan 2006. Minskningen kan tyckas liten just nu. Men den är bestående och kommer att växa i takt med efterfrågan på olja hos de snabbt växande ekonomierna i Asien, särskilt Kina och Indien.
Om trenden skulle fortsätta innebär det att Kina och Indien skulle förbruka all olja som finns tillgänglig för export omkring år 2030. Jeffrey Brown förutspår att hälften av all oljeexport som någonsin kommer att levereras, från och med nu, kommer att ha levererats före år 2024. Förlusten av så stora exportkvantiteter av olja innebär att läget för våra ekonomier kommer att bli mycket akut, inom en nära framtid.
Och vad gör regeringen eller Energimyndigheten nu när den globala nettoexporten minskar och allt fler tidigare exportörer av olja faller ifrån och blir importörer? Ingenting utan förlitar sig på grannen i öster Ryssland som idag förser oss med 50 % av all den olja vi använder i Sverige. Hur länge och till vilket pris kommer vi att kunna importera olja från Ryssland? Nät ska svenska politiker och media vakna upp ur sin törnrosasömn och inse vilken verklighet vi glider in i vare sig vi vill eller inte. Dax för en plan B om det värsta skulle hända.
Jeffrey Brown är skapare av exportlandmodellen som beräknar när ett oljexporterande land upphör med sin export av olja. Denna artikel bygger bland annat på fakta från utvecklingen i Storbritannien och Indonesien som tillhör de länder som nåde maximal produktion, peakoil, för över 10 år sedan.
Läs mer: http://resourceinsights.blogspot.se/2012/09/global-oil-exports-in-decline-since.html
Det verkar som att oljeproduktionen sprids en del i världen och kommer spridas än mer iochmed shale-revolutionen, deep water, GTL, CTL etc. Att exporten minskar balanseras till viss del av att exempelvis USA minskar sitt importberoende genom mer inhemsk produktion.
Sen ska man komma ihåg att trender inte går att extrapolera sådär. Regimer som är beroende av oljeinkomster för sin fortlevnad kommer avveckla de inhemska subsidierna och det kommer att hålla tillbaka deras egen konsumtion. Dessutom kommer länder som Saudi, UAE, Iran, Ryssland mfl bygga kärnkraft för att frigöra gas och olja för export.
Och det är precis detta Jeffrey Brown analyserar, modellerar och värderar i artikeln. Som vanligt Jeppen är du smartare, har djupare kunskaper än auktoriteter inom oljebranschen. Föreslår att du reder ut problematiken och berättar hur det är med fakta i stället för lösa antaganden.
Vad oljebranschen anser (inte bara en fringe-gubbe) går väl att se i olje-kontrakten för framtida leverans. Leverans vid årsskiftet 15/16 är billigare än dagens pris.
Du brukar vara förnuftig i dina kommentarer Jeppen. Här har du dock något att bita i:
Att marknaden tror att oljepriset är låg år 2015/2016 säger inte så mycket om utbudet. Titta tillbaks några år så ser man att när utbudet går ner så gör priset det också och vise versa! Alltså en negativ priselasticitet för oljan? Paradoxalt, inte sant? Men så ser det ut.
Att oljeproduktionen sprids över världen håller jag inte med om. Möjligtvis är det sant procentuellt över extremt lång tid (när all konventionell olja sinat finsn bara biodrivmedel kvar) men hittills är det ”prognoser” som säger att shale kommer sprida sig över världen, det har ännu inte hänt.
Om det är några trender som ska betraktas som stabila så är det just att oljekonsumtionen alltid stiger i diktaturer. Precis som du säger möter regimen för elelr senare problemet med att antingen ta bort inhemska subsidier eller förlora exportinkomster. Finns dock inget land som avskaffat sina subsidier utan att regimen blivit avsatt så då kan du tänka vilket alternativ som är mest troligt?
Bra kommentar Jeppen. Skiffergas har förändrat förutsättningarna totalt och gör att kalkylerna behöver ses över
Marcus, vet inte om du läst tidigare inlägg här om skiffergas resp skifferolja. Om inte läs om denna energihype som pågår. Vår bloggranne Crude Oil har idag ett intressant inlägg om detta från vår systerorganisation ASPO USA:
”Översvallande Prognoser för ökad oljeproduktion i Nordamerika Baseras på Vilseledande Data
I ett brev till Energiminister Steven Chu och EIA administratör Adam Sieminski, underströk ASPO-USA att DOE och EIA måste stå för ett självständigt, oberoende och eftertänksamt perspektiv för att stå emot den hypade störtfloden från media och industrin ”om en ny era av överflöd i olja”. Brevet pekar på överoptimistiska prognoser från industri och media om ökad oljeproduktion i Nordamerika och citerar att sådana påståenden är överdrivna och baserade på förvrängda data.
”De blandar ihop olja i marken med faktiskt oljeutbud levererad till marknaden, de överdriver potentialen för teknologin och underskattar de ökande kostnaderna och svårigheterna att utvinna ny olja” sa Jim Baldauf ASPO-USA president och en av dess grundare. ” http://www.peak-oil.se/2012/10/aspo-usa-vander-sig-till-eia-och-doe.html?utm_source=feedburner&utm_medium=feed&utm_campaign=Feed%3A+peak-oil%2FrbIF+%28Cruel+Crude%29
Jag undrar också vad shale-revolutionen kommer att mynna ut i efter tätt duggande nyheter om en avsvalning (det hela började med Chesapeake-skandalen i våras). Signaturen ROCKMAN på The Oil Drum verkar vara rätt insatt, minst sagt, och hans kommentar i en tråd är läsvärd:
http://www.theoildrum.com/node/8551#comment-847970
@Gustav: Hur skiljer du på att utbudet går ner och på att efterfrågan går ner? När efterfrågan går ner så går priset ner och då skär OPEC ner utbudet för att minska prisfallet. Inte så konstigt. Oljeproduktionen sprids över världen eftersom man utnyttjar mindre fyndigheter och letar mer off-shore etc. Easy oil i några få länder räcker inte längre till för att slå ut all annan produktion. Därför ökar USA och Kanada, bland annat.
Iranierna är smarta när det gäller subsidie-avskaffande. De leder vägen: ”Iran became the first major oil-exporting country to enact large subsidy cuts in December 2010. Wary of the miles-long gas lines and civil unrest sparked by the 2007 gas rationing, its earlier effort to curb subsidy costs, the government set a different course. The legislature approved raising fuel prices while compensating citizens with monthly cash payments. A public relations campaign delivered the message that subsidies promoted waste and social injustice because the poorest citizens here, as in most high-subsidy countries, do not benefit as much as the wealthy.”
Andra länder kan följa efter. Dessutom kan de sedan skära i kontant-utbetalningarna genom att inte fullt ut kompensera för inflation. Det går alltid att få bort slöseri om man är smart och tar det steg för steg. Detta kommer vara en överlevnadsfråga för diktaturerna, och de kommer kopiera framgångsrika lösningar som Irans.