Detta är ett gästinlägg av Hans Sternlycke, som han skrev till tidningen miljömagasinet efter att lyssnat på radioprogrammet Klotet. Så över till Hans.
Radioprogrammet Klotet har tagit upp det internationella energiorganet IEA:s årliga rapport World Energy Outlook, som presenterades i London 9 november. Där erkänner man nu att Peak Oil inträffade redan för fyra år sedan. Att man aldrig kommer att kunna producera mer olja än 2006. De snabbt stigande oljepriserna hotar världsekonomins återhämtning säger IEA:s chefsekonom Faith Birrol. Man skall dock klara världen oljebehov fram till 2035 genom att utvinna olja från oljesand, trots att efterfrågan ökar på med 35 procent på grund av snabbväxande ekonomier som Indien och Kina.
Det leder dock till höga koldioxidutsläpp och ger en global uppvärmning på 3,5 grad. Alltså långt från den maximala höjning på två grader, som FN:s klimatpanel säger inte får överskridas, om vi inte skall få ett skenande klimat. Det är nära nog omöjligt att undvika att koldioxidkoncentrationen inte överstiger 450 ppm, miljondelar, sade IEA:s VD Nobuo Tanaka, eftersom världens ledare inte kan komma överens om åtgärder, och inget händer. Bara på ett år har prislappen för att klara klimatet stigit med en biljon dollar, 7.000 miljarder kronor.
Också ExxonMobil, som tidigare tillhört klimatförnekarna, varnar nu, enligt Guardian, för att koldioxidutsläppen kommer att öka med en fjärdedel om 20 år i sin årliga Outlook for Energy, som snart publiceras. Enligt den kommer fossila bränslen ännu 2030 svara för fyra femtedelar av energiförsörjningen. Olja står då fortfarande för merparten, medan gasen kättrat upp på andra plats.
Klotet tog inte upp den miljöförstörelse, som dagbrotten för att utvinna oljesand ger, och hur energineffektivt det är. Tjärsanden värms upp med billig energi från gas, men energin som används för det närmar sig vad den man får ut i oljan. När gasen tar slut har man prat om kärnkraft.
Kritiken mot att utvinna skiffergas i Skåne genom horisontell borrning togs upp, men opreciserat. För att spräcka berget och hålla det öppet behövs kemikalier och stor mängd vatten. Grundvattnet hotas. Utan skiffergasen hade USA redan haft gasbrist, men den kan vara snart sinande.
Kjell Aleklett, fysikprofessor i Uppsala underkänner IEA:s rapporter. De är uppblåsta. Hans doktorander har räknat på dem varje år. Se oljan som finns att hämta i Irak, 100 miljarder fat som en flaska champagne. Vi har druckit upp 11 sådana flaskor. Utöver Irak-flaskan finns åtta andra flaskor bra champagne kvar. Det finns två av dålig kvalitet, sådant som Kanadas oljesand och Venesuelas tunga olja. Är vi optimistiska kan vi hoppas finna tre undanstoppade flaskor. 13 flaskor kvar. Varje flaska dricker vi upp på 3 år och 4 månader. I framtiden måste vi nog ha rätt nyktra nyårsaftnar.
Svensk oljeindustris nestor Gunnar Agfors håller med om att IEA:s prognos om konstant oljeproduktion till år 2035 inte är möjlig. Han har upplevt hur oljeländerna över en natt skrev upp tillgångarna utan underlag. OPEC-länderna har mycket att vinna på att överdriva tillgångarna.
Man kan undra när politikerna tar till sig, att även IEA börjar skriva ner sina prognoser, och när de anpassar sina planer för tillväxt och samhällsbyggande efter det, och om de har någon plan för att förebygga den ekonomiska krasch som blir av oljans sinande om man fortsätter som hittills. Eller om det blir med det som den kommande klimatkatastrofen.
Hans Sternlycke
__________________
Hej Hans!
Tack Hans för inlägget!
Det troliga är väl kanske att energibristen/oljbristen blir så att säga grädde på moset, efter det att vi globalt gått in i finanskris 2.0 följt av en gastkramande långvarig recession. Kolla in intervjun med Howard Kunstler i The Nation (publicerades igår) eller Nicole Foss.
Klimatkrisen/katastrofen har en så lång omloppstid att den smyger på oss. Vi anpassar oss till sämre livsbetingelser så att den aldrig blir ”tungan på vågen” till en omställning till en hållbar samhällsutveckling.
Sen tycker jag att begreppet PO måste förtydligas när man använder begreppet. Annars blir inte begreppet och företelsen PO trovärdig. Att påstå att vi passerat PO 2006, samtidigt som vi just nu aldrig producerat/redovisat mer fat olja blir ju helt obegripligt, för de flesta. Sanningen är ju att vi nått PO för crudeoil, den viktigaste och bästa oljekvaliteten. Utöver detta måste vi nog vara noggrannare med att ange nettoenergin av det vi utvinner.
Sen tycker jag att det är förvånande att IEA för några år sedan gav sig in i klimatdebatten och utsläppsproblematiken. Det ligger så vitt jag vet utanför IEA:s både kompetens och ansvarsområde. Men det får väl ses som ett sätt att indirekt beskriva det prekära läget, som man inte av politiska skäl tillåts avslöja. Det är förvånande att allt som publiceras av IEA inte är granskat av andra sakkunniga forskare/kollegor (peer-reviewed). I motsats till det som publiceras av IPCC!
Sen vill jag lyfta frågan: Idag finns ingen statlig myndighet eller ngn i regeringen som tar ansvar för konsekvenserna av en förestående brist på olja. Ingen kris-eller beredskapsplan finns, en så kallad plan B. Vem bär ansvaret för detta?