Ni som följer debatten kring Peak Oil har säket hittat till bloggen Cornucopia som nyligen refererat en rapport som Vänsterpartiet tagit fram. Rapporten visar att (v) tar Peak Oil på största allvar.
En slutsats som rapporten drar är att mänskligheten står inför sjunkande ekonomisk aktivitet; negativ tillväxt. Detta är en oundviklig konsekvens av minskande energiutbud. Rapporten konstaterar att detta kommer ske på ett av två sätt: antingen ett som vi väljer själva, eller ett som omständigheterna tvingar oss till. Referatet uppger inte om (v) har några förslag på hur detta skall gå till, utan konstaterar bara att vi står inför en svår kris. En notis i Dagens Nyheter den 18:e januari, berättar att Världsbanken justerar ned sin tillväxtprognos för 2012 och 2013 och banken konstaterar att den svaga tillväxten kan resultera i en kris mycket värre än 2008. Varken DN eller Världsbanken nämner dock peak oil i detta sammanhang.
Vårt tillväxtberoende penningsystem kommer att bli allt mer dysfunktionellt när såväl BNP som kreditvolym sjunker. Risken är stor för att bankverksamhet i dess nuvarande form, kommer att bli meningslöst. Vi ser tydliga tecken på det i Eurozonen. Våra konventionella pengar skapas när banker utfärdar krediter, och förvinner när skulder amorteras ned. Dessa krediter skall dock återbetalas med ränta. I praktiken så räcker inte den idag existerande penningmängden för att återbetala alla skulder med ränta, utan systemet måste ständigt växa för att inte kollapsa. Politiker och personer med högersympatier brukar peka på ”den fria marknaden” som det som kommer lösa alla problem. Men kan vi vara säkra på det? Kan man ens peka på något exempel där vi idag har en fri marknad i ordets rätta bemärkelse? ”Pengar” är den kanske mest fundamentala ”varan” i vår ekonomi; den utgör alltid 50% av varje transaktion. Priset på denna ”vara”, priset på kredit, bestäms idag godtyckligt av en centralbank, inte på en fri marknad där sparare och lånare möts. Den Österrikiska ekonomiska skolan brukar förorda en fri kreditmarknad, så att marknadskrafterna reglerar prisnivån på kredit, och i förlängningen alla andra priser också. Ett av österrikarnas argument är att detta effektivt hindrar uppkomsten av lånedrivna bubblor, eftersom om många försöker låna, så stiger räntan på marknadsmässiga villkor. Detta gynnar sparande, och förhindrar osund spekulation för lånade pengar. Därmed dämpas och t.o.m. motverkas konjunktyrcykler automatiskt, lyder det Österrikiska argumentet. Marknaden för aktier, finansiella instrument, derivat och kapitalförvaltning skulle tveklöst se helt annorlunda ut, under Österrikiskt ordning. Den Österrikiska skolan förknippas ofta med libertarianism, en politisk ideologi som förordar en så liten stats-förvaltning och välfärdsstat som möjligt, och att stärka individens makt i förhållande till statens. En vanlig invändning mot libertarianernas fria (kredit-)marknad är att om all prisbildning sker på en fri marknad, så kommer också löner göra det. Detta brukar främst personer med vänstersympatier vara kritiska till.
Idag är det alltså affärsbankerna som skapar alla pengar som cirkulerar. De gör detta genom att bevilja kredit endast till sådant som är lönsamt för dem själva. Det i sin tur styrs till viss del av en uppsättning byråkratiska regler för kapitaltäckning: Basel III (tidigare Basel II). När bankerna gör detta så sker det hela tiden med vetskapen att staten/skattebetalarna räddar dem om pyramidspelet spricker: ”moral hazard”. Vi ser att denna påstått ”fria” marknad, som sägs optimera resursallokeringen, kanaliserar alla resurser till att blåsa upp en massa bubblor, att vi kollektivt fortsätter bygga fast oss i suburbia, villaförorter, nya bilar etc. Nu ser vi tecken på att bostadsbubblan spricker, och med facit i hand, hur bra har denna ”fria marknad” fungerat? Vem har detta arrangemang gynnat och missgynnat? Hade det varit bättre med fria pengar, fri kreditmarknad och guld och silver? Adam Smith, som kan betecknas som den ”förste nationalekonomen” hävdade att ”pengar” bara är ett värdeneutralt bytesmedel. Detta är felaktigt. Tveklöst är det så att hur man väljer att konstruera penningsystemet formar de ekonomiska drivkrafterna i ett samhälle. Om det inte vore så, så skulle vi lika gärna ha kunnat fortsätta med guld och silver. Den belgiske ekonomiprofessorn Bernard Lietaer är en av världens främsta experter på penningsystem. Han hävdar att samhället skulle må bäst av att ha en flora av olika sorters pengar som kan uppfylla de olika funktionerna hos ”pengar”: värdelagring, bytesmedel och värdemätare. Man kan också i viss mån forma de ekonomiska drivkrafterna genom att ge ”pengar” olika egenskaper.
Andra, bl.a. Ellen Hodgson Brown, menar att staten borde ha rätt att på eget bevåg skapa nya pengar utan att den behöver försätta sig i skuld. Mao. staten behöver inte ha en budget i balans. Staten kan instället skapa de penger den behöver och ha ett prisstabilitetsmål; att bara skapa så mycket pengar att priserna inte skenar iväg. Staten kan då också välja var i ekonomin pengarna skall introduceras först. Med vårt nuvarande penningsystem kan bara pengar skapas i utbyte mot någon annans skuld, som sedan skall återbetalas med ränta, och nya pengar introduceras i den del av ekonomin som är gynnsam för bankerna som skapar krediterna. Invändningen mot denna sorts skuld-fria pengar är att stater inte kan hålla sig ifrån att skapa för mycket pengar, något som i slutändan leder till inflation. Statliga skuldfria pengar har tidigare använts i historien, med lite blandat resultat, ibland framgångsrikt, ibland har det slutat med inflation. I åtminstone ett fall så har statliga skuldfria pengar motarbetats hårt, t.o.m. utsatts för sabotage i form av falskmynteri i syfte att sänka de skuldfria pengarna.
Guld och silver har fungerat som pengar i åtminstone ett par tusen år. Dessa metaller uppfyller, och har tidigare uppfyllt värdelagringsfunktionen hos pengar mycket bra. Men när allt kommer omkring så är guld en i princip oanvändbar metall. Som sagans kung Midas bittert fick erfara så kan man inte äta guld.
Framtiden lär visa hur detta utvecklar sig. Tveklöst lever vi i spännande tider, stora förändringar ligger framför oss. Vad tror ni läsare? Hur ser framtiden ut för Euron, svenska kronan, guldet, silvret och dollarn. För civilisationen och oljan ? Ordnad nedgång eller snabb kollaps?
Mats Lindqvist, ASPO Sverige
(Fotnot: Denna länk till Wikipedia handlar om de brittsika kolonierna i nordamerika, det som senare blev USA, och deras egna skuldfria pengar. Men Wikipedia är i skrivande stund stängt pga. en protestaktion mot en lag som inskränker informationsfriheten på nätet. Men här är iaf. länken, bör fungera from. 19: januari: http://en.wikipedia.org/wiki/Early_American_currency)
Hej Mats!
Är inte så säker på att (V) tar peakoil på allvar. Framtidsrapporten som (V) presenterade för någon vecka sedan är välskriven och pekar på de svårigheter vi står inför, bl a PO. Att i detta läge gå ut och prata arbetstidsförkortning tycker jag pekar på att V inte tar PO och en kommande energibrist på allvar.
Med mer olja och annan energi inkl en jämnare fördelning så kanske vi fixar det.
Men utan mer energi främst olja, vilket vi inte kommer att lyckas med, blir arbetstidsförkortningen bara tomma ord. Hur ska vi kunna ersätta 400 energislavar som ger oss vår välfärd, genom förkortad arbetstid?
Här måste nog (V)läsa igenom Framtidsrapporten en gång till och korrigera retoriken.
Hej,
Martin, menar du att det är endast när vi förvärvsarbetar som vi utför ”välfärdsskapande” arbete? Jag tänker att kortare arbetsdagar (och mindre lön) borde få oss att kräva färre energislavar, d.v.s. rimma ganska bra med en minskad energitillgång. Eller kommer vi kunna kompensera energibristen med att arbeta? Jag får inte ihop ditt resonemang.
Kan bara hålla med dig Martin, förkortad arbetstid, som MP oxå länge eftersträvar, går på inga sätt ihop med energibrist.
Nej Martin, det är iofs sant att bara för att det cirkulerar en rapport så betyder inte det att de ändrar politiken på något sätt, men det är ett första steg mot en medvetenhet om problemet iaf.
Vi kommer kanske bli tvugna att tänka om när det gäller arbete. Vad skall vi göra för typ av arbete överhuvudtaget? Idag görs enbart det arbete där någon kan tjäna pengar på det. Med energibrist så har vi kanske inte råd med ett sådant arbete längre, vi kanske blir tvugna att i första hand göra det arbete som är viktigt och bidrar till vårat gemensamma samhälle, istället för till den enskildas vinstintresse.
Hej Mats!
Roligt att du tar upp lite av de funderingar som jag burit på länge. Jag har (till många av mina vänners förtret) tjatat om skuldfria pengar i flera år. De flesta vill dock inte, trots tjat, hör på hur pengar kommer till världen överhuvudtaget. Det är mycket enklare att titta på fotboll eller hockey eller nån såpa på teve när man är trött efter jobbet. Men det finns ju som tur är bloggar där man kan ventilera sina tankar.
Nåväl, när det konstaterats att peakoil inträffat kommer hur som helst våra nuvarande kreditbaserade pengar att sluta fungera. Inte ens den girigaste bankföreträdare kan ställa ut en räntebärande kredit i en energimässigt krympande framtid. Det blir omöjligt för det stora flertalet att skapa återbetalningsvärde i krediten OCH DESS RÄNTA eftersom det saknas energi och därmed säljbara produkter. Krig har ofta löst detta förr, genom att skapa statliga skulder. Men vad ska vi kriga om i en värld som krymper och dessa skulder blir också omöjliga att i framtiden betala. Pengar kan alltid skapas av vår Riksbank men de kan inte ställas ut i form av räntebärande tomma krediter i en energimässigt krympande värld.
Skuldfria pengar har fördelen att de kan ställas ut i samhället där de gör mest nytta och de behöver inte komma tillbaka till någon husse bara för att de är belagda med skuld. Staten skulle redan idag helt enkelt kunna förbjuda bankerna att skapa samhällets pengar. Då skulle bankerna bara få låna ut sina egna, riksbankens och spararnas pengar och våra pengar skulle vara skuldfria. Bankerna skulle bara få göra det de flesta tror att de gör, lånar ut pengar de redan har. Staten skulle enkelt kunna styra penningmängden genom skatter och bidrag och därmed mängden och värdet på sina egna pengar.
Vad är det då som säger att dessa pengar har ett värde? Jo, att staten liksom idag säger att de är det enda betalningsmedel som är godkänt att betala skatt med. Så för att kunna betala sin skatt skulle alla jaga dessa pengar, men vi skulle slippa jaga ihop värdet i de pengar som idag går till privat vinst! Vilket hela planeten skulle mått bra av redan för flera hundra år sedan.
Sedan kan man ju fråga sig hur länge staten kan hålla ihop ett krympande samhälle. Trots allt ett helt nytt fenomen i vår värld. Vi har upplevt stillastående och krympande tillgångar förr, men inte för all överblickbar framtid och inte globalt. Hur länge dröjer det då innan människor lokalt slår sig ihop och börjar med byteshandel istället för att använda statens pengar överhuvudtaget? Se på Argentina, Ryssland, med flera länder som haft kraschade ekonomier. Att deras pengar börjat fungera igen beror bara på draghjälp från utlandet, vilket inte kan ske i framtiden.
Jag skulle tro att mina funderingar ställer fler frågor än vad de ger svar. Men det är alltid roligt att få ventilera sina tankar med insiktsfulla medmänniskor, om de kan ge (i mitt tycke) meningsfulla svar:)
Om man fattat innebörden av Peak Oil är det väl logiskt att proklamera för en arbetstidsförkortning?!
Men, underförstått en nedtrappning av social välfärd som inte kan uppehållas med minskad energitillgång.
Men en samhällsnivå som på 60-talet är väl inte så illa?
Jag ser utspelet från (V) som att de verkligen är införstådda med PO problemet.
”Farfar”; ”Hur länge dröjer det då innan människor lokalt slår sig ihop och börjar med byteshandel istället för att använda statens pengar överhuvudtaget”
I tex Grekland är byteshandel redan organiserad. Fragment av detta börjar även finnas i Sverige där man på nätet startat bokbytarsiter där man träffas fysiskt för att byta böcker med varann där inga pengar får förekomma. Vi kommer att se fler verksamheter av detta slag framöver – plus ett bekräftat ökat intresse för secondhand-butiker m.m.
Tack Mats, för ett utmärkt inlägg som tar upp det allra viktigaste vi kan diskutera idag. Jag ser i alla fall en strimma av hopp i det faktum att (v):s framtidsprograms skribenter har förstått det vi står inför. Det förstås säkerligen bara av en liten del av dess väljare men det kan ju vara ett viktigt steg till ökad medvetenhet. Beträffande kravet på 6 timmars arbetsdag var det väl så att en majoritet på kongressen röstade emot partiledningens/Sjöstedts förslag om en mindre arbetstidsförkortning. Själv trivs jag och min värkande byggnadsarbetare-rygg utmärkt med 6 timmars arbetsdag !
Farfar, jag tycker du träffar huvudet på spiken när du frågar dig hur staten skall hålla ihop ett krympande samhälle. Intressant fråga. Och det är som sagt ett helt nytt fenomen, där inga skolboksformler gäller. Jag brukar hävda att hur vi utformar penningsystemet formar de ekonomiska drivkrafterna. Men nu har vi haft denna typ av penningsystem i några hundra år (Sveriges riksbank grundades 1668 om jag inte minns fel) och hela vår politiska ekonomi har ju formats kring detta. Även politiska ideologier, höger-vänsterskalan osv. är i viss mån en konsekvens av hur vi designat detta penningsystem. Som sagt ”it’s easy to go into denial about peak oil, because it changes everything.” (R. Heinberg)
Men nu förstår jag inte, hur ska vi kunna arbeta färre timmar per dag om (olje)energins gigantiskt hjälpande hand försvinner? På 60-talet hade vi ju en enorm skjuts i allt pga den fruktansvärt snabbt ökande oljeanvändningen. Vi måste väl iaf gå tillbaka till 40-talet för att hitta en energimässig period som liknar det som kommer? Inte jobbade folk i allmänhet 8 timmar per dag då, än mindre 6 timmar per dag? Förklara gärna, jag förstår verkligen inte hur ni får till detta.
@Tommy,
Jag vet inte vilken insikt VP har kommit fram till, men avlönat arbete förutsätter att det finns en fungerande valuta att få lön i. Avlönat arbete förutsätter vidare att det finns arbetsgivare som i sin tur måste få avsättning och betalt för sina produkter i någon sorts till avlöningskuvertet konvertibel valuta. Så 6-timmars arbetsdag förutsätter att samhället fungerar i en liknande form som idag. Min fråga kvarstår, hur ska staten kunna garantera ett penningsystem i en värld vars resurser krymper.
Steg 1:
För att vi ska ordning på detta måste våra myndigheter erkänna att peakoil inträffat eller kommer att inträffa inom det snaraste och vi därmed kommer vi att få en framtida krympande ekonomi.
Steg 2:
Att vi i ett enda drag anpassar vårt samhälle till en värld vars resurser inte kan krympa. Alltså en ekonomi som är baserad på den energi som vår sol dagligen behagar ge oss. Hur vi än gör hamnar vi där till slut när planetens lagrade energi tar slut.
Steg 3:
Att vi använder den kvarvarande oljan till att åstadkomma detta samhälle.
Radikalt så det förslår, men vad är alternativet? Att vänta på att någon utopisk energi ska komma och rädda vårt nuvarande sätt att leva? Att fortsätta som idag med evigt växande konsumtion och köra på tills att slutet kommer i form av ett stup är inget alternativ för tänkande varelser. Vi måste erkänna att den energimängd de fossila bränslena försett oss med inte går att ersätta med något som i dag är känt. Det samhälle som förr eller senare ändå kommer är då ett låg-teknik, låg-energi samhälle vars energi kommer från våra dragdjur och att vårt arbete består i odling och omvårdnad av den jord vi ska odla och de djur vi ska föda upp.
Hur mycket pengar kommer vi att behöva i en sådan värld? Vår nuvarande tid är troligen pengasamhällets sista och det samhälle som kommer härefter är något så totalt annorlunda, att det är svårt att ha fattningsförmåga.
Tack ännu en gång Mats för givande inlägg.
Farfar sedan fingret på de frågor som behöver ställas.
Men jag antar att jag kategoriserar mig själv som ”libertarian” när jag efterlyser upprördheten över själva tanken på hur arbetsdagens längd skulle kunna vara något som beslutas av riksdagen!!
Även jag har förtjusats av rapporten från V:s framtidskommission, men jag upplever också rapportens frånvaro när det gäller lokalekonomiskt perspektiv. För i likhet med Farfar så frågar jag mig hur staten ska kunna hålla ihop centralekonomiska lösningar i framtiden. Jag frågar mig också varför det skulle vara önskvärt? Däremot ser jag hur starka lokala ekonomier skulle kunna skapa den resiliens som jag unnar mina barnbarn. Jag ser också hur samverkande lokala ekonomier kan organisera servicefunktioner på de nivåer som vi idag kallar nationella. Servicefunktioner som t.ex. funktionella lagar som möjliggör demokrati och marknadsekonomi,……på riktigt alltså!
Jörgen, en klok kommentar och jag håller med dig. Vad jag menar är att har V förstått PO, så borde de lägga in de lokalekonomiska perspektivet liksom förändra retoriken. Lönearbetet kommer per automatik minska då vi tvingas att lägga mer arbete av dygnets 24 timmar på samhälleliga funktioner som sviktar med minskad skatt på färre arbetade timmar och minskad konsumtion. Att då som V måla upp mer fritid som resultat av minskat lönearbete är inte den bild av konsekvenserna av PO som jag har. Våra 400 energislavar som idag jobbar för var och en av oss under dygnets 24 timmar kommer vi att bli tvingade att ta över så många vi orkar. Vare sig vi vill eller inte.
Orlov skriver så här:
”It is not necessary for the United States to embrace the tenets of command economy and central planning […] We have our own methods that are working almost as well.I call them ”boondoggles.” They are solutions to problems that result in more severe problems than those they attempt to solve. […] The combined weigth of all these boondoggles is slowly but surely pushing us all down. If it pushes us down far enough, then economic collapse, when it arrives, will be like falling out of a ground-floor window.”
Jag delar Orlovs analys.
Det gör att mitt synsätt på de där 400 energislavarna blir lite annorlunda. Min fullkomligt ovetenskapliga gissning är att 2-300 av dem används till det som Orlov kallar ”boondoggles” alternativt ”centralekonomins onödigt onda funktioner”.
Konsekvensen av detta blir då att ett lokalekonomiskt organiserat samhälle med ändamålsenliga penningssystem och människovänlig lagstiftning i övrigt skulle kunna drivas med mindre än hälften av dagens energiförbrukning samtidigt som vi ökade andelen fritid till 24 timmar per dag. (Det vill säga den tid som människor disponerar fritt och efter eget huvud.)
Martin: Arbetstidsförkortning är något som kan behövas för att vi ska kunna bromsa tillväxten utan att riskera massarbetslöshet med alla konsekvenser som det innebär. Frågan är vad du tänkt att all arbetstid ska läggas på. Jord- och skogsbruksmaskiner kan vi lätt driva på skogsråvara så det kommer nog inte vara i första taget vi behöver tvinga ut oss på åkrarna eller ut i skogarna. Vi har också en inhemsk stålproduktion som klarar av att förse oss med reservdelar till maskinerna för en lång tid framöver. Däremot kan det helt klart behövas manuellt arbete för snöskottning, markunderhåll, etc. Men efterfrågan på arbetskraft där kommer nog endast att vara periodvis.
Det största problemet som uppstår kommer mycket sannolikt vara kollapsen av världsekonomin, men innan det djupa recessioner och den värsta konsekvensen av det kommer att bli massarbetslöshet. Det i sin tur kan mycket väl leda till olika former av instabilitet i samhället, tex att folk drar sig till högerextrema kretsar, upplopp, kriminalitet, fattigdom, etc. Genom att möta detta så är det viktigt att så många som möjligt får en form av sysselsättning och där tror jag att arbetstidsförkortning kan vara en viktig pusselbit.
Jag tror inte på någon chockartad förändring av samhället, visserligen kommer vi säkert att uppleva oljebrist och andra kriser som kan verka chockartade för vissa, men innan vi får något enormt behov av arbetskraft så tror åtminstone jag att det gått lång tid. Sen kan det säkert komma perioder då vi får ett stort behov av arbetskraft, exempelvis snörika vintrar, stora projekt för energiproduktion (där marknaden inte är drivande). Det är inte heller omöjligt att vi får se desperata åtgärder för att försöka upprätthålla dagens ohållbara samhälle.
Jag delar Andreas Larssons bild till stor del. Jag tror att kortare arbetstid kan vara lämpligt inom yrken där vi idag har hög sjukfrånvaro, sjukskrivningar, belastningsskador etc, och jag tror också att vi skulle kunna jobba effektivare med 6h arbetsdag istället för 8h som verkar anses som något slags naturlag. Jag kan helt ärligt säga att jag själv har svårt att vara koncentrerad och fokuserad oavbrutet mellan 8-12, samt 13-17. Jag är helt övertygad om att om jag minskade arbetstiden med 25% så skulle jag minska mitt nyttiga arbete med klart mindre än 25%. Mao. skulle jag vara kunna vara effektivare per tidsenehet på arbetet, och få mer fritid.
Om vi tar det gamla exemplet med bilen: Svensson måste idag jobba i två timmar för att ha råd att köra bil i en timma. Om det nu är så att Svensson sedan använder bilen för att köra till och från jobbet, då kan man säga att han/hon jobbar för att kunna åka bil till jobbet. Så är det med ganska mycket i konsumtionssamhället; konsumtion är ett självändamål. Varför det är på det viset kan ju ha olika orsaker, men jag tror att status och identitet är centralt för detta. Det går liksom inte att vara karriärist i privat sektor och inte anamma villa/fin bil/golf/segelsemester-paketet. Fri vilja..? Nja. Men jag tror detta kan vara svårt att bryta om det nu är en naturlag att man måste befinna sig på jobbet mellan 8-17. Idealet för mig personligen vore om jag i högre grad kunde välja själv när/hur jag vill jobba. Jag har kommit en bit på väg genom att ha en bra arbetsgivare, som man kan diskutera detta med; om jag ville gå ned till säg 50% eller 75% så skulle detta gå att ordna.
Nu när peak oil slår till så tror jag den nnu existerande modellen med en kreditdriven, globaliserad tillväxt-ekonomi kommer gå under, och det kommer att bli ett par turbulenta,kaotiska decennier innan en ny ordning inställer sig. Om det på sikt leder till högre arbetslöshet, eller lägre tror jag är omöjligt att svara på. Men om det blir en ny etablerad ordning där konsumtion inte längre är ett självändamål, så tror jag vi kan klara oss ganska bra med betydligt mindre olja. Men det går inte ihop med hur ekonomin fungerar i dagsläget. Det kommer att bli någon form av förändring, och den kommer ske på ett sätt som vi väljer själva eller som omständigheterna tvingar oss till. Ang. ”desperata åtgärder för att försöka upprätthålla dagens ohållbara samhälle” så ser jag Gröna Bilister som figurerade i en annan tråd, som ett exempel på detta.
Ett annat argument för arbetstidsförkortning är att människor då skulle ha mer tid att reflektera över dagens samhälle och engagera sig i omställningen.
Högt ärade farfar! MÅ VI ALLA LYSSNA TILL D-I-G!!! APPLÅÅÅDÅSKOOORRRRRRRRRRRRRR!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!