Andreas Cervenka diskuterar i denna krönika i SvD om det är låga eller höga räntor som är problemet till att inte ekonomin verkar går att fixa. Paul Krugman har nu gett sig in i debatten och stödjer Lars E O Svenson om att det höga ränteläget är problemet.
Nu beskriver Andreas en ny teori om att det är de låga räntorna som är problemet. Alltså precis tvärt om. Nu kommer Bill White som förklarar att de nedtryckta räntorna som är problemet, detta skulle då leda till felsatsningar som aldrig korrigeras.
Det kanske är så att båda sidorna har fel, det kanske inte har någonting med räntorna alls att göra.
Det finns kanske en tredje teori om varför det inte blir någon återhämtning.
Gail E. Tverberg har i en artikel ”Oil supply limits and the continuing financial crisis” belyst detta rätt bra. I denna beskriver hon att sedan 2005 så har oljeutvinningen legat på en platå och världen har gått igenom en av de värsta ekonomiska kriserna sedan 1930-talet kris. Det finns en stark korelation mellan tidigare recessioner och prischocker på olja.
Andreas avslutar sin krönika med att ”Det vore därför fint om dessa ekonomer kunde prata ihop sig lite mer och gärna briefa en och annan politiker.” Men det kanske inte hjälper för båda sidorna har troligtvis fel. De skulle alla kanske ta och studera kopplingen Energi och Ekonomin, för det är här vi roten till vårt predikament. I en krympande ekonomi så hjälper det inte att subventionera kapital, då detta skall betalas tillbaka med lånade pengar. Men denna koppling har klassiska ekonomer svårt med.
Banker, Försäkringsbolag, Pensionsförvaltare lever i tron att de flesta skulder kommer att betalas tillbaka med ränta. Men om detta är en falsk tro så är hela det finansiella systemet i fara och då kan det bli otäckt. Så det är mycket som står spel inte bara två åsikter mot varandra.
I ämnet ekonomi finns inget rätt eller fel utan ”tron” på sina egna teorier som gäller, precis som mellan olika religösa samfund. Förstår inte varför detta ska leda till ”Nobelpris”
En oroande tanke om låga räntor | Näringsliv | SvD.
__________________
Är det riksbanken själv som skapar bostadsbubblan i Stockholms innerstad och driver upp hushållens skulder? Ute i landet faller bostadspriserna exempelvis i skåne är ner mer än 10% sedan 2008, antalet objekt till salu ökar för varje år. Fler och fler blir arbetslösa, industrin läggs ner ute i landet och flyttar till europa. Bara i Stockholm är aktiviteten hög när alla måste flytta dit för att få jobb, Cirka 30 000 flyttar in per år, detta driver upp bostadspriserna då det är enorm brist på bostäder i Stockholm (0,43 bostäder per invånare i Stockholm). I en artikel skriver Pagrotsky : Detta kan inte Riksbanken klara själv, den ställs inför en hopplös uppgift. Bostadsmarknaden får påverkas med andra medel. Tillväxten måste upp och spridas till flera delar av landet. I så fall kan Riksbanken börja ägna sig åt sin huvuduppgift igen, att nå inflationsmålet på två procent. Då går räntan ned och därmed växelkursen och industrin stimuleras. Det vore bättre för Volvo, och det som är bättre för Volvo är nog bättre för Sverige. http://www.gp.se/nyheter/ledare/1.2190727-volvos-val-gar-fore-storfinansens
Hur hade det sett ut om Riksbanken haft räntan på 0.25%? Då hade kronan varit 10-15% svagare och jobben hade varit kvar i Sverige, industrin hade inte behövt flytta utomlands och Sveriges befolkning hade inte behövt flytta till Stockholm och skuldsätta sig.
Kan det verkligen vara så att det är riksbanken själv som skapar uppbyggnaden av det skuldberg som de själva jagar? Skapar de en överhettning i Stockholm, genom de enorma byggsatsningarna i Storstockholm, upptrissande av bostadspriser och uppbyggnad av invånarnas skulder i Stockholm?
Isåfall blir det värre när riksbanken vill höja räntan för att bromsa skulduppbyggnaden…
Helt klart känns det nu som riksbanken har misslyckats med sin räntepolitik