Vad har svenska politiker för trygghet och beredskap att erbjuda oss medborgare vid de kriser som kommer att torna upp sig? Först en rejäl finanskris, sen…… Hur får vi då mat? Har vi överhuvudtaget någon livmedelssäkerhet? Hur ska man hålla de grundläggande samhällsfunktionerna igång, som sjukvård, skola och omsorg? Alf Hornborg ställde dessa frågor när han framträdde den 6 mars i Stockholm på ett seminarium anordnat av Steg 3.
-Frågan man ställer sig, varför får inte fler forskare uppdraget att belysa dessa livsviktiga frågor. Det verkar som om beredskapen inför framtiden som lagts på politiker, ekonomer och makteliten förlitar sig på framtiden säger Alf Hornborg.
Alf Hornborgs förslag på lösning omfattar basinkomst (medborgarlön), komplementära valutor och att vi arbetar för mycket. Vi behöver få en arbetstidsförkortning! Allt för att kunna möta en rejäl finanskris som vi kommer att inträffa tidigare än vi tror. Pengar kan en dag bara försvinna i tunna luften – hux flux
-Och att tro att mer modern teknik ska rädda oss är en illusion, då det är pengar och prisskillnader som möjliggör modern teknik, inget annat säger Alf Hornborg,
-Det är energi som vi behöver inte pengar
-Pengar är ”fiktiv energi”
-Det är pengar (och prisskillnader) som, möjliggör modern teknik (”maskinen”)
-Modern teknik innebär att förskjuta arbete och miljöbelastning till andra människor.
-Modern teknik bygger på ojämnt utbyte av nedlagd arbetstid och naturresurser.
Lyssna och se på detta seminarium från 6 mars arrangerat av Steg 3. Verkligen en tankeställare om vad som komma skall och behovet av att åtminstone ha en kris- och beredskapsplan inför den omställning och stora förändring som väntar oss. Men det finns kanske hopp enligt Hornborg!
Om man förstår grundproblemet, nämligen att vi människor är alldeles för många och att vi alla lever liv som kräver alldeles för mycket exergi/capita, vilket sammantaget resulterar i en överförbrukning från naturen blir det ju också självklart att ingen teknik kan lösa denna obalans. Det enda rimliga svaret på detta dilemma är att vi blir väldigt mycket färre än nu och också nöjer oss med ett minimum av exergi/capita – ungefär så¨mycket mat vi behöver/capita – dvs såsom vi levde på stenåldern och som gäller alla andra djur.
Eftersom ett sådant scenario är helt oacceptabelt för oss (nu när vi har skapat denna underbara värld med alla sina bilar och flygmaskiner och sju miljarder människor), kommer ingen att sträva åt det hållet men eftersom naturen på planeten också är underkastad omutliga regler för sin existens och alltså inte böjer sig ens för Homo Sapiens, ”skapelsens krona”, så får vi väl fortsätta att sätta vårt hopp till gudarnas välvilja i stället för att erkänna den fysiska verkligheten (det fungerade ju på stenåldern…).
För att få behålla sin position i detta samhälle måste man tala som Alf Hornborg; att tala klarspråk och detronisera människan själv och hennes framfart – hur illa denna än stämmer med naturens lagar – ger endast minuspoäng (och inget jobb).
Jag gillar den här nättidningen som tar upp hållbar teknik. Här är ett exempel på en optisk telegraf: robust enkel teknologi för att överföra meddelandet i ljusets hastighet med enkla medel:
http://www.lowtechmagazine.com/2007/12/email-in-the-18.html
Hållbar teknik (=förbrukar ett minimum av exergi) är naturligtvis alltid välkommen, men vi måste väl ändå börja i rätt ände när vi strävar ditåt. Kan en civilisation med sju miljarder människor och alla våra exergislukande påhitt någonsin bli hållbar? Varifrån kommer den exergi som ska försörja denna värld? Människan tycks inte alls förstå dessa termodynamiska sammanhang utan fortsätter på samma sätt som på stenåldern (kan vi göra annorlunda?) utan att se hur mycket större vårt avtryck på miljön idag är. Och det är ju alltid skönare och enklare att granska detaljer än att stirra verkligheten i ögonen.