I ett samtal i Studio Ett med anledning av Margret Thatchers död förra veckan var det mycket prat. Samtalet uppehöll sig bl a vid att Storbritanniens ekonomi kom på fötter, under Thatchers tid som premiärminister.
Något som samtliga i radiostudion undvek att nämna, eller var okunniga om, var det faktum att Storbritanniens ekonomiska upphämtning knappast var Margret Thatchers förtjänst.
I början av 1980-talet när Margret Thatcher tillträdde, slog Storbritanniens oljeutvinning och oljeexport nya rekord samtidigt som oljepriset var historiskt sett mycket högt. Bland annat beroende på revolutionen i Iran och kriget mellan Iran och Irak.
Det är lätt att glömma bort att det stora lyftet för Storbritannien egentligen kom åren efter 1964, då norsjöoljan upptäcktes. För att klara en exploatering fick IMF ge Storbritannien stora lån mot kommande oljeutvinning som säkerhet.
Nordsjöoljan blev sedan räddningen för Storbritannien och landets ekonomiska återhämtning. Det var knappast Margaret Thatchera förtjänst. Tvärtom så gjorde britterna, under Thatcher det fatala misstaget att pumpa upp så mycket olja som man kunde under kort tid, vilket resulterade att landet inte fick ut maximal kvantitet ur sina källor.
Till skillnad mot Norge och i viss mån Danmark, som valde en helt annan väg. En kontrollerad utvinning under lång tid som gav helt andra inkomster, jämfört med Storbritannien! Dessutom tvingades britterna sälja sin olja billigt, då världsmarknadspriset sjönk p g a det stora utbudet. Saudiarabien ökade samtidigt sin utvinning och export i slutet av 1980-talet, vilket ledde till att priset sjönk.
När Thatcher tillträdde 1979 blir Storbritannien således självförsörjande på energi och en nettoexportör av olja. De fortsatte exportera olja fram till ca år 2004, då utvinningen hamnade under deras egen förbrukning. Sedan dess har Storbritannien år efter år tvingats importera allt mer olja och gas. Och rullar sakta in i en ny kännbar energikris.
Oljeexporten under 1980-talet gynnade Storbritannien påtagligt, i synnerhet jämfört med andra europeiska länder, som alla var beroende av att importera olja till ett högt pris. Med undantag av Norge och Danmark som också blivit exportörer genom fyndigheterna i Nordsjön.
Som jämförelse kan nämnas länderna Grekland, Portugal, Spanien, Irland, Italien och Belgien som är de EU-länder som har högst andel importerad fossil energi i sin energibalans. Det historiskt sett höga oljepris, som vi haft de senaste åren, över 100 dollar per fat, undergräver många importländers ekonomier. De flesta av dessa länder har fått ekonomiska problem, några står på tur.
I grafen framgår hur den brittiska oljeutvinningen, förbrukning, import och export varierat sedan 1960-talet. (ursprunglig källa: BP Statistical Review of World Energy). Utvinningen gick ned i slutet av 80- och i början av 90-talet. Detta orsakades av brandkatastrofen vid plattformen Piper Alpha. Explosionen och den efterföljande branden tog 167 arbetares liv vid plattformen. Olyckan fick konsekvenser för hur pipeline-nätverket i Nordsjön ser ut idag. Åren 1994 – 1995 steg utvinningen åter och nådde ca år 2000 en toppnivå (peakoil) på ca 3 miljoner fat per dag. Därefter har Storbritanniens utvinning sjunkit obönhörligt ned till en nivå som idag är på ca 1 miljon fat/dag.
Storbritannien borde alltså tacka oljan i Nordsjön, för att landet kom på fötter. Margret Thatcher hade endast lyckan att få skörda frukterna av en begynnande och lönsam oljexport. Det är sanningen!
Underbart att läsa…
Hoppas länken varar länge, ty hit måste jag återvända…
Det är ju riktigt vad som här sägs, men det är också ungefär detsamma som att mänskligheten skulle tacka oljan för civilisationens tillväxt under det senaste århundradet. Vi kanske ska vänta med detta ”tack” tills vi fått erfara vad förlusten av denna olja betyder för planetens då 8-9 miljarder människor. Det synes som vanligt handla om att det är NU vi ska leva och strunta i framtiden (våra barn)? I själva verket är vi oförmögna att göra annat än det vi gör, vi mumsar i oss allt värdefullt (exergi i form av olja)) som vi hittar utan att kunna förutse konsekvenser, precis som vilket annat djur som helst. Enda skillnaden är att vi också kan hitta bra motiv att fortsätta som vi gör.