Du ljuger Mr Yergin säger en av grundarna av ASPO

Daniel Yergins nya bok ”The Quest” och hans uttalande har fått organisationen ASPO att vakna till liv och slå tillbaka med full kraft. Orsaken är inte bara tveksamma för att inte säga felaktiga sifferuppgifter och kunskapsluckor. Utan att Daniel Yergin ifrågasätter trovärdigheten hos medlemmarna inom ASPO, som hävdar att kampen att förse världen med olja redan är förlorad på grund av brist på tillräckliga oljereserver. Det finns helt enkelt för lite olja i världen att utvinna.

Nu träder geologen Jean Laherrère in i bilden och ger svar på tal och plockar isär David Yergins optimistiska analys, bit för bit. Det sker i en intervju i Le Monde gjord av Matthieu Auzanneau. Invektiven haglar i en hövlig resonerande ton. Det är mycket som avslöjas både om Daniel Yergins till synes fläckfria förflutna och hans minst sagt miserabla kontroll av sina källor. Något som annars brukar vara ett signum för bra amerikanska författare. Vi får också en lektion om shalegas och varför denna, på synnerligen tvivelaktiga grunder, har lyfts fram och förutspås göra USA självförsörjande på olja. 

Läs mina två tidigare inlägg om affären Yergin vs ASPO.

Jean Lahereère, tidigare teknisk utvecklingschef och geolog på franska oljebolaget Total och en av grundarna av ASPO år 2002, tillsammans med Colin Cambell.

Daniel Yergin är förutom en omtalad författare och Pultizerprisvinnare också vice ordförande i IHS. Ett betydelsefullt informations- och managementbolag inom ekonomi och energi som anses vara knutet till de stora amerikanska oljebolagen.

Journalisten Matthieu Auzanneau påpekar att Daniel Yergin utelämnar en viktig sak när han beskriver nuvarande oljesituation: konventionell oljeproduktion (den klassiska flytande oljan, sk. crued oil, som utgör 80% av den nuvarande råoljetillförseln) nådde sin absoluta topp (peakoil) 2006. Detta förutspådde Colin Cambell och Jean Lahereère redan 1998.

Daniel Yergin: ”För varje fat olja som producerades i världen, mellan åren 2007 till 2009, hittades 1,6 fat nya oljereserver”.

Jean Laherrère: ”Daniel Yergin citerar officiella och politiska uppskattningar som publicerats i Oil & Gas Journal och av BP. Enligt dessa siffror var de globala oljereserverna i 1253 miljarder fat (Gb) under år 2007 och 1333 GB  år 2009, efter att ha lagt till 72 GB av ”extra heavy”- Orinoco olja som upptäcktes i Venezuela … i slutet av 1930-talet.
Vad som är häpnadsväckande med detta är att Yergin bortser från hemliga siffror från sin eget bolag IHS. Dessa siffror ser ut så här. Notera att de inte inkluderar ”extra heavy”- Orinoco olja!

Verkligheten, som inte David Yergin berättar om, är att för varje producerad fat olja har mindre än 0,5 nya fat upptäckts. Inte 1,6 fat! Och så har det varit i över 25 år.”

Daniel Yergin: ”Ett exempel [på revolutionerande teknik] är det ”digitala oljefältet”, som använder sensorer i hela området för att förbättra oljedata och kommunikationen mellan fältet och företagets teknikcentrum. Om den tekniken sprids och används skulle den kunna det hjälpa till att återupptäcka en enorm mängd ytterligare olja över hela världen. En uppskattningen visar på ytterligare 125 miljarder fat, vilket nästan motsvarar nuvarande oljereserver i Irak. ”

Jean Laherrère: ”Det är för närvarande ganska inne att tala om ”digitala oljefält” för att imponera på investerare. Hittills har jag inte stött på några mogna oljefält som kraftigt ökat sina reserver med hjälp av denna teknik. Att låtsas kunna öka oljereserver med 125 Gb, tack vare denna teknik är inget annat än önsketänkande. Och går på tvärs mot alla seriösa studier.”

Hur kan man öka storleken på utvinningsbara reserver i ett oljefält? ”Först och främst, finns det sekundära tekniker för utvinning: vatten och gas används och sprutas ned  för att på så sätt hålla upp tycket i borrhålen. Detta är redan praxis och används från början på alla nya oljefält.
Sen används tertiär utvinning (eller EOR, för ”ökad oljeutvinning”) för att ändra egenskaperna för vätskor: termiska metoder (med hjälp av ånga), kemiska eller injektion av oljelösliga gaser som koldioxid.

Det är i USA som EOR är mest utvecklad. Och ändå har antalet EOR-projekt minskat från cirka 500 under år 1986 till endast 200 år 2010. De gav 600 tusen fat per dag (BPD) 1986. Från år 1992 till 2000 har de legat på en nivå omkring 750 tusen fat. Under 2010 producerade de inte mer än 650 tusen fat, och detta trots höga oljepriser och generösa lättnader av miljöregler under Bush-eran.

Tekniken kan inte göra någonting för att ändra geologin för en oljekälla! Oljan kan bara produceras snabbare och därigenom påskynda nedgången av produktionen i mogna oljefält. Ett exempel: den pålitliga produktionen avtar hastigt vid det gigantiska mexikanska Cantarell-fältet i Mexikanska Golfen. Där har man använt kväveinjektioner för att utvinna stora mängder olja på kort tid.

Graden av ”återvinning av ett oljefält” beror framför allt på de egenskaper fältet har och den vätska/olja som den innehåller. Den kan vara så hög som 80% för sandsten eller mycket porös kalksten, och kanske inte överstiga 1% för en tät oljekälla med isolerade fickor. ”

Daniel Yergin: ”En studie av US Geological Survey visade att 86 procent av oljereserverna i USA inte var det man trodde när oljekällan upptäcktes utan ändrades allt eftersom utvinningen och utvecklingen fortskred. ”

Jean Laherrère: ” Här är bevis på att de antagna och bekräftade reserverna i USA inte ökar. Under den senaste tioårsperioden, enligt US Department of Energy, är antalet upprevideringar av USA:s oljereserver ungefär lika stora som nedrevideringar.” [pdf, see column 2: ”net revisions”].

Vad får Daniel Yergin att tro någonting annat? I USA rapporteras oljereserver enligt de regler som införts av SEC för Wall Street. Från år 1977 till 2010 krävdes att oljebolagen bara fick rapportera ”bevisade” reserver som var direkt tillgängliga från brunnar som redan var i produktion. SEC förbjöd rapporteringen av reserver som kallas ”troliga” och som fanns i närheten av dessa brunnar, även om sannolikheten för olja i dessa brunnar var mycket hög.

Denna missvisande regel var utformad för att skydda bankirer och finansiärer. Om en oljeproducent gick i konkurs, ingick bara de producerande brunnarna i konkursboet. Denna mycket snäva definition var allt annat än tillförlitlig för att fastställa oljereserver. Den ledde till en underskattning av de faktiska reserver i amerikanska oljefält i början av produktionen och deras senare systematiska uppgradering.

Ta till exempel Kern River-fältet i Kalifornien. Sedan år 2000 har produktionen från detta gamla oljefält minskat stadigt. Dock ökade antalet reserver för Kern River från 318 miljoner fat år 2000 till 542 miljoner fat under 2010. Denna fantastiska tillväxt berodde på det faktum att mellan 2000 och 2010 sattes ytterligare 560 nya brunnar i produktion (men kunde inte hejda förlusterna för Kern River)!
Ett oljefält kan bara utvärderas korrekt om summan av både bevisade och sannolika oljereserver redovisas. Denna metod, som kallas EPS, används nu överallt i världen och jag var med och utvecklade detta system under 1997. Överallt … utom i USA.

Tillväxten i USA:s oljereserver som Daniel Yergin hyllar har ingenting med teknikutveckling att göra, utan beror på en felaktig metod att beräkna oljereserver som beslutats av SEC och använts fram till 2010.

Dessutom har SEC sen 2010 svängt från den ena ytterligheten till den andra. Det görs nu uppskattningar av bevisade reserver, inte bara utifrån producerande brunnar, utan enligt en utvärderingsmodell av hela områden och som företagen kan hålla hemliga! Denna nya metod medverkar till alla typer av överdrifter och missförhållanden, något som har kritiserats av bl a New York Times.

Den nya SEC-regeln innebar också en kraftig ökningen av USA: s redovisade reserver av skiffergas. Återigen har detta inget att göra med införandet av ny teknik som är revolutionerande eller ny. I själva verket har både horisontell borrning hydraulisk fracturing (krossa sten) använts i 30 år.

Daniel Yergin ljuger om oljereserver, precis som Grekland har ljugit om sina underskott. Jag vill också varna! I en värld med oljeenergi finns det inga regler, förutom att tjäna pengar, och det finns inga domare!

Slutligen, en liten bakgrund. År 2005 publicerade Daniel Yergin en ledare i Washington Post där han redan hånade pessimisterna, och där han förutspådde att år 2010 skulle den globala oljeproduktionen ha kapacitet att öka med 16 miljoner fat om dagen, från 85 till 101 Mb/ d. Sedan dess har den globala produktionskapaciteten stannat på en platå på ca 86 Mb/d.

Du borde gå tillbaka och läsa själv, Daniel Yergin!” avslutar Jean Laherrère.