Dave Pollard har publicerat en ny artikel ”Living Disconnected” i sin blogg ”how to save the world”, där han funderar vidare på ett liv utan Internet. Han väver nu också in ekonomikrisen och den kommande energikrisen, som långsamt förvandlar Internet från ett gemensamt viktigt kommunikationsverktyg till en hobbyverksamhet för datanördar. Skälen är många till varför Internet kommer att bli omöjlig att hålla igång framöver:
- Internet kräver mycket el till driften och annan fossil energi för underhåll av infrastrukturen.
- Inkomster för att hålla igång telekommunikationstjänsterna kommer att minska. (Det som först fallerade under depressionen på 1930-talet var el- och teleservicen. Bolagen gick i konkurs då kunderna inte hade råd att betala räkningarna. Utan intäkter hade inte företagen i sin tur råd att hålla igång verksamheten.)
- Internet fungerar tack vare många entusiaster med heltidsjobb, som på sin lediga tid bidrar med miljontals gratis arbetstimmar för att skriva och uppdatera program. Vad händer om denna frivilliga arbetskraft blir utan jobb och utan inkomst? Inga heltidsjobb- ingen tid för frivilligt arbete?
- Reklamintäkterna för de stora multinationella företagen, som äger och driver infrastrukturen för Internet, kommer att minska dramatiskt. Skyhöga kostnader och minskade intäkter knäcker företagen och Internet.
- Hårdvaran för Internet är helt beroende av storskalig och billig global handel med metaller, mineraler och material, några av dem sällsynta och på upphällning. Du kan inte bygga datorer, servrar och telekom-infrastruktur från material du hittar lokalt. När den globala handeln så sakta börjar avstanna, och den billiga oljan är historia, varifrån ska resurserna komma? Och vad händer när tillgången på dessa material helt enkelt tar slut eller blir för dyra och det inte finns pengar att forska och utveckla alternativ?
Samtidigt redovisar Dave Pollard hur vi kommer att använda vår tid när Internet inte längre finns och hur våra liv kommer att förändras.
Under det senaste året har Dave Pollard varit med i olika sociala forum, där medvetna människor deltagit som anar vart vi är på väg. Nu kommer flera iakttagelser om vad han tror kommer att hända.
Han ser två olika grupper av människor som han kallar tekniska resp sociala ”frälsningssoldater”. Båda vill rädda och förbättra världen men på lite olika sätt. Gemensamt för dem är deras blida tro på att Internet kommer att bestå. En framtid utan Internet är både otänkbart och omöjligt. Det är ett verktyg nu och alla är beroende av det, hävdar dessa ”frälsningssoldater” (trots att i tre fjärdedelar av världens länder är Internet en lyx för en liten rik elit, och att allt fler människor lever i städernas slumområden utanför nätet långt från trådbunden eller trådlös kommunikation och utan elförsörjning.)
Dave Pollard menar att det räcker inte att ha en stark tro och veta vad man vill för att Internet ska finnas för evigt.
Vi kommer inte att kunna värja oss, utan Internet kommer att kollapsa vare sig vi vill eller inte men det betyder inte att världen går under. Som fågel Fenix växer ett nytt samhälle fram utan Internet i den form som finns nu, som inte behöver vara sämre, men definitivt annorlunda. Dave Pollard redogör utförligt hur vår livsstil kommer att förändras.
Och trots de omvälvande kriser som mänskligheten kommer att genomlida de kommande decennierna, så kommer vi alltid igen med nya krafter, tror Dave Pollard. Läs artikeln ”Living Disconnected” i sin helhet.
För ett år sedan skrev han en artikel ”Vad ska du göra när Internet är borta ”. Den rörde om och väckte starka känslor och diskussioner. Många slutade läsa hans blogg. Bloggen – how to save the world- handlar om Dave Pollards tankar om samhälle, miljö och kreativt arbete i jakten efter ett bättre sätt att leva och försörja sig. Att förstå hur världen verkligen fungerar. Han menar att vi globalt befinner oss i slutet av en epok som inneburit billig energi, ett stabilt klimat och en industriell tillväxtekonomi. Men vad händer därefter?
Hej, I många stycken tror jag ovan artikel överdriver ”hoten” mot internet. Alla vet ju att USA KAN stänga ner allt,men vilket knappast kommer hända pga av hela den offentliga och privata sfären är beroende av den. Dock så råder det ju inget tvivel inget tvivel om att den bristande mineraltillgången kommer utgöra ett problem. Vad det gäller att om att frånvaron av heltidsjobb skulle minska nyproduktionen av internettjänster, nätekonomin fungerar redan efter andra regler än standardprdouktionen och ”producenten” tjänar ju ofta pengar primärt i själva produktionsledet, utan via de ringar på vattnet produkten skapar (jmf Chris Anderson ”The long tail”. En annan sak som ofta glöms bort är ju hur att internet blott kan vara ett växelspel mellan den matenriella världen och kanske så lite som en överbyggnad till den materiella vardagssfären, Tahir protesterna är ju ett utmärkt exempel på detta. Det lågskaliga arbete direkt med hårdvaran (bygga om datorer, förbättra, skaffa banker med extramaterial etc) som börjat uppstå är ju något jag tror kommer bli allt viktigara, att inte bara använda sig utan också att ”Förstå” den på ren hårdvarunivå. (jmf Hackspaces på hemligaträdgården eller Kontrapunkt i malmö). I övrigt puffar jag igen R Fleischers ”Det postdigitala manifestet” som på ett mycket hoppingivande stt visar på hur vår nuvarande ”överflödskommunkation” får återverkningar för våra konsumtions/produktionsformer/samvaroforer även i det sociala, och dialektiken börjar på nytt..
Sebastian
Jag började använda internet 1989 och de tidiga åren när de som deltog på nätet mestadels var forskare, nördar, studenter och alltid entusiaster var de bästa i förhållandet mellan signal och brus, oavsett vad man läste om var det oftast intelligent skrivet. En tillbakagång till den tiden skulle vara behaglig men knappast realistisk.
Att internet drivs framåt av både entusiastiska nördar och stora kapitalintensiva företag är en mycket bra observation. Nördarna står för det mesta av intelligensen, mjukvaran som får nätet att fungera och den kunskapen är ganska lättillgänglig och välspridd. Allt som är viktigt finns tillgängligt för alla som fri programvara och går att förstå med läshuvud och några års total hängivenhet även om man inte kan begripa alla delar på en gång. Internet innehåller så att säga manualen för hur man bygger internet.
Att bygga fabrikerna och systematiskt i små steg forska och teknikutveckla nya chip och andra komponenter med högre prestanda är synnerligen kapitalintensivt och skört med många korsberoenden i handeln. Industrin klarar av att migrera till nya länder med nya fabriker och delvis nya underleverantörer på ungefär en generation. Skulle den strukturen falla sönder håller jag med om att det är rimligt att förmågan att producera olika komponenter upphör. Å andra sidan har det accumulerats mer kunskap som gör att det är enklare att producera 1990:talets komponenter med 2010:talets kunskap. Om handeln börjar falla sönder bör en rimlig reaktion vara att återindustrialisera äldre industriländer med enklare produkter byggda på modern kunskap i stället för att fortsätta industrialisera länder med billig arbetskraft för massproduktion. Skulle detta ge datorer med 10% av dagens prestanda skulle det fortfarande räcka för alla viktiga funktioner.
Incitamenten för att behålla eller återskapa en förmåga att producera avancerad elektronik är extremt starka. Elektronik ger möjlighet till effektivitet i olika processer, underhållning och annan kultur som folk är beredda att betala/arbeta hårt för och den ger militär överlägsenhet. Effektiviteten är även ekonomisk i mikroskala, ett bra exempel på det är den massiva användningen av GSM telefoni i ytterst fattiga länder. GSM telefoni är f.ö. en teknologinivå som räcker för internet före WWW.
Jag tror inte att folk ger upp om det blir omöjligt att massproducera 5G basstationer eller iPhone 7. Det är troligt att mobiltelefonoperatörer och chipfabrikörer går i konkurs och då blir det ytterst intressant hur de konkursbona hanteras. Lokalt kan det ge överraskande effekter som att täckningen för mobiltelefonin blir bättre om de svagt konkurerande näten i Sverige som tekniskt sätt sitter ihop ersätts med en reglerad monopoloperatör. Den intressanta frågan för den här argumemntationen är nästa steg, kommer mobilanvändarna och datatrafiken att ge så mycket inkomster att näten kan underhållas? Att alla abonnemangsäljare, reklamkampanjmakare och kundrelationsbroschyrsförfattar samt 3/4 delar av administartion och chefer har blivit arbestlösa sparar en del pengar. Vad kommer reservdelarna att kosta och hur tillgängliga blir dem? Svårast blir det nog att introducera nya mera avancerade tekniska lösningar med oordning i elektronikindustriun och ingen PR-apparat för att snabbt övertyga konsumenter om att köpa de nya produkterna. Det enda vi borde vara helt överens om är att gammal teknik blir lättare att hålla igång än att introducera ny mera avancerad, jag räknar GSM som gammal och enkelt att hålla igång, andra tror på en återgång till tråd.
Något som borde försvinna vid en resurskris är googlingen där hundratals miljoner människor kastar illa formulerade frågor till gigantiska serverfarmer och får tillbaka hyfsat relevanta svar. Även tjänster som youtube borde bli för dyra att driva och då försvinner mycket av det som många ser som ”nätet” i vardagslivet. Men är det egentligen en stor förlust? Det mesta av googles nytta skulle kunna åstadkommas med något mera aktivt uttänkta sökningar i redan sorterade databaser, det skulle inte förvåna mig det minsta om 99% av elförbrukningen och serverfarmerna egentligen finns där för att göra nätet lite bekvämare. Youtube kan ersättas med resurseffektivare fildelning men med en förlust i omedelbarhet.
Kort sagt, det finns en enorm överkapacitet som kan trimmas bort innan internets förmåga att stödja samhällsomvandling, kultur och vardagsärenden med företag och myndigheter sviktar. De länder och grupper som företag, universitet eller intressegrupper som lyckas hålla igång sin del av internet får en ohyggligt stor konkurrensfördel och det finns starka incitament för att hålla igång kontakten med grannarna.
När det gäller sviktande infrastrukturer tror jag att elnäten är känsligare och känsligast är nog betalningssystemen, förtroendena som gör att de fysiska handelsystemen hålls igång. Olika nationer kämpar olika hårt för sin överlevnad och de som har makthavare som inte försöker hålla ihop alla grupper inom sina länderna blir nog de som faller sönder först när resurserna inte längre räcker till alla. Jag håller med om att det är troligt med sönderfall men inte att det blir en jämt fördelad process som omfattar alla.
Om oljan börjar sina på allvar är det naturligtvis väldigt fördelaktigt att kunna flytta över mer kommunikation och nöje från RL till internet och mobil. Apropå en miljard bilar så siktar Ericsson på 50 miljarder mobilabonnemang år 2020. De flesta av dessa abonnemang kommer givetvis att höra till apparater av olika slag, som kommer kommunicera med andra apparater och med människor, bland annat för att optimera olika processer.
Ju mindre olja, desto mer internet och mobilteknik, alltså. Mineral-tillgången kan förresten aldrig bli något stort problem för högvärda tekniker som dessa. Återvinning, substitution och nyutvinning kommer lätt kunna försörja sån teknik. Dessutom ska vi inte glömma bort att datorteknikens stora styrka ligger i miniatyrisering och Moores lag, och att det finns en hel del i den vägen kvar att hämta.
Internet är troligtvis mycket stryktåligt, men bara om elsystemet fungerar.
Elsystemet är extremt värdefullt, och kommer alltså underhållas med prioritet.
jeppen: Det jag försökte ge utblickar till i min kommentar, är ju att en VISS typ av kommunikation möjligörs via nätet. Såtillvida så är även vår IRL ”kommunikation” påverkad av denna. Misstaget många gör, habermas inberäknad, är att man idealiserar/fetisciserar ”kommunikation” och på samma gång föreskriver en specifiki där denna ska uppträda. istället för någon sådan tankemässig isolationism också förstå att själva fomerna för vårt utbyte nu i grunden är förändrade. Fleischers simpla exempel är ju att skivbranchen (betraktad som en ekonomisk helhet) INTE går bakåt, givet liveframträdanden. Överflödet medföratt människor säker sig till postdigitala ”platser”, för energidystopiker är detta en synnerligen viktig lärdom. Och, hoppas jag, en smula hoppingivande.
Sant, ett land behöver gå sönder lika mycket som Pakistan för att elnätet skall börja falla sönder på riktigt allvarliga sätt. Om ett elnät är välbyggt från början kan det tåla en hel del misshandel även om ett samhälle kollapsar som Sovjet gjorde, stora delar av deras elnät fortsatte fungera under och efter en total ekonomisk kollaps.
Det har förekommit att I-länder prioriterat ner underhåll och redundans så mycket att det börjar förekomma störande elavbrott, jag har läst sådan kritik från USA. Mycket av de pågående investeringarna i Sverige är en sund reaktion på att landsbygdsnätet började fallera och att det prioriterades innan det vart allvarliga problem är extremt bra.
Det går att precis som det gamla telenätet anpassa internet för opålitlig strömförsörjning men sådant görs inte i allmänhet fören elnätet blir opålitligt. Det enklaste sättet att få den redundansen bör vara att förse GSM och 3G näten samt centrala lokala nätfunktioner med reservkraft så routing, lokala emailproviders, banksidor och kommunala websidor osv fortsätter fungera. Det går dessutom att med mestadels befintliga mjukvarukomponenter bygga icke-online nät för email och filöverföring på nät med sporadisk och allmänt osäker funktion som liknar det gamla fido-net. Jag har sett projekt för att åstadkomma den yttersta backupen för skydd mot censur genom att nätverka med halvkaotiskt tattande med krypterade USB-minnen och mjukvaror i varje personlig nod som routar meddelandena vidare, det är inget jag följer utan bara lite bakgrundsbrus om vad som är tekniskt möjligt.