För några veckor sedan diskuterades Sveriges minst sagt dåliga allmänna krisberedskap. Det skedde i samband med att direktiven för utredningen ”Konkurrenskraft och utvecklingsmöjligheter för svensk jordbruks- och trädgårdsproduktion” offentliggjordes. ASPO Sverige har under många år försökt väcka opinion för att göra något åt den försummade krisberedskapen som råder i Sverige med utgångspunkt från den brist på fossilt bränsle, som väntar oss. Redan idag har tre oljeimportländer, som levererar 90 % av vårt fossila bränsle, alla nått maximal produktion. Det är Danmark 15 %, Norge 25 % och Ryssland 50 %. Efter 2020, om 7 år, upphör Danmark att exportera olja (behöver den själva) enligt den egna myndigheten Oljedirektoratet. Norge några år efter!
Sven Lindgren, statsvetare, förbundsordförande i Civilförsvarsförbundet samt i Hushållningssällskapens Förbund är kritisk till att Sveriges politiker inte tar den sjunkande självförsörjningsgraden på allvar eller har en inriktning och mål för det svenska jordbruket.
Bland annat saknas sårbarhetsaspekten vid avspärrning, naturkatastrofer och framför allt en kommande oljebrist. Han menar att krisberedskap även handlar om att informera invånarna om hur livsmedelsförsörjningen går till i händelse av kris. Sven Lindgren konstaterar att ”Inget annat land har haft en så kraftigt sjunkande självförsörjningsgrad som Sverige de senaste åren”. Intervjuas i Jordbruksaktuellt.
Cecilia Widegren, moderat riksdagspolitiker och vice ordförande i försvarsutskottet håller med om att diskussionen om självförsörjning är en viktig framtidsfråga, framförallt med tanke på klimatförändringarna. Däremot anser hon, tvärtemot Lindgren, att Sverige har en tillfredsställande självförsörjningsgrad.
ASPO Sverige menar i likhet med Sven Lindgren att det är dags att planera för en kommande brist på olja, vi efterlyser en plan B, då sannolikheten för att köpa olja på den fria oljemarknaden, gradvis kommer att försvåras och i värsta fall upphöra om 10 år. Dessutom är det få som insett att landet, staten Sverige, är i händerna på multinationella oljebolag som importerar olja till Sverige. Dessa bolag säljer sin olja på internationella marknaden via svenska raffinaderier till den som betalar bäst. En mycket obehaglig och osäker situation. För hur länge har Sverige, ett av världens mest skuldsatta nationer, råd att betala för sin olja?
Och det värsta av allt – utan olja ingen mat, då vårt industriella kemikaliejordbruk kollapsar utan olja. Förutom att själva jordbruksproduktionen kommer att börja hacka så stannar hela distributionen inom ett par dagar. Butikshyllorna och hushållens skafferier kommer att gapa tomma efter några dagar! Därför är det välgörande att allt fler uppmärksammar Sveriges utsatta läge och dåliga krisberedskap. Och vad gör myndigheterna och våra folkvalda. Jo tillsätter en utredning, som rundar problemen genom att bortse från nuvarande verklighet och risker och benhårt hävda att matsäkerheten är god. Framför allt genom EU-medlemskapet och den uttalade solidaritet som finns mellan medlemsstaterna. Detta påstår våra politiker, som säkert är den grupp i samhället som drabbas sista av alla vid en matkris? Alla verkar lita på EU, som inte heller har några beredskapslager eller någon överstatlig krisplan.
Hur ser vår krisberedskap ut och är organiserad?
För krishanteringen i Sverige gäller ansvarsprincipen. Det innebär att den myndighet som bedriver en verksamhet under normala förhållanden, även har ansvar i en krissituation. Och hur väl förberedda är våra kommuner, länstyrelser och landssting etc? Vilka krav ställer ställer myndigheter och regeringen? Och hur ser uppföljning och kontroll på detta uttalade beredskapsansvar ut?
-Fördelen med det är att den aktör som har störst kompetens har ett långtgående ansvar för planering och hantering av kriser, menar Cecilia Widegren, moderat riksdagspolitiker och vice ordförande i försvarsutskottet.
Olika myndigheter har olika ansvar och mycket kan klaras genom samverkan, men faktum kvarstår:
– Det finns ingen statlig myndighet med ett samlat ansvar och vid en försörjningskris måste den enskilde klara sig själv, konstaterar Sven Lindgren, statsvetare, som själv har en veckas reservförråd av mat hemma.
I samarbete med SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut, SIK – Institutet för Livsmedel och Bioteknik, ÅF Industry samt Länsstyrelsen i Uppsala län har JTI tittat på vad som händer om tillgången på fossil energi minskar. Studien bygger på tre scenarier där tillgången på fossilt bränsle minskar med 25, 50 eller 75 procent. Energikrisens längd är satt till 3-5 år, ett för kort perspektiv för att någon teknisk omställning ska hinna ske. http://www.jti.se/index.php?mact=News2%2Ccntnt01%2Cdetail%2C0&cntnt01articleid=287&cntnt01detailtemplate=PS_News_Content&cntnt01dateformat=%25Y-%25m-%25d&cntnt01lang=sv_SE&cntnt01returnid=53
1. Sverige är självförsörjande på spannmål, men produktionen av mjölk samt gris- och nötkött har sjunkit till mellan 40 och 60 procent.
2. Sedan inträdet i EU finns inga beredskapslager, vare sig i Sverige eller inom övriga EU. De enskilda hushållens livsmedelslager beräknas räcka mellan tre och tolv dagar.
3. Butikernas lager räcker en dag, centrallagren räcker mellan tre och åtta dagar, livsmedelsindustrin och hamnarna har lager för ett par dagar. Om transportsystemet börjar hacka och kollapsa är det tomt i butikerna efter ett dygn. Och det gäller inte bara Stockholm!
4. Om landet isoleras är hälften av våra dagliga livsmedel, de som vi normalt sett importerar, slut efter tio till tolv dagar.
Dags att vakna kära politiker! Och vi väljare kan inte bara sitta och vänta på att något ska hända. Rösta in politiker som inte bara tänker på nuet utan tar ansvar för kommande generationer!
Under åren 2005-2008 jobbade jag med ett omtalat projekt ”Konsumera smartare och minska växthuseffekten” inom Stockholm stads handlingsprogram mot växthusgaser. Slutrapporten kom hösten 2008. I projektet ingick 60 hushåll, som deltog i arbetet med att ta reda på om det går att förändra sin konsumtion och livsstil så att den blir energi- och koldioxidsnål. Därefter var jag anställd på SVT och klimat- och energibloggen Ställ om, där SVT för första gången öppnade ett fönster och förde en dialog med tittarna kring våra stora ödesfrågor. Hur ställer vi om vårt samhälle till mindre mängd fossil energi utan att vår välfärd kollapsar. Projektet Ställ om avslutades vid årsskiftet 2009 och fanns som ett välbesökt digitalt arkiv men är nu nedsläckt. Under 2011 arbetade jag med organisationen Omställning Sverige, som jag var med och introducerade i Sverige sommaren 2008.
I projektet Konsumera Smartare lyckades vi visa att familjerna genom mer kunskap kunde göra fler aktiva val, som ledde till minskade utsläpp av växthusgaser högst påtagligt. Många upplevde också att när man gör nåt konkret så blir vardagsstressen och klimatångesten mindre. Om man ska förändra sin konsumtion och livsstil för mindre utsläpp av växthusgaser, så räcker det inte med tips och goda råd. Då behövs framför allt stöd i form av goda exempel och dialog med andra likasinnade.
För att klara framtidens utmaningar behövs ”en mental klimat-och energiomställning”. Det betyder att fler måste förstå och förbereda sig inför de tuffa beslut och förändringar som kommer om samhället ska klara av att ge våra barn och barnbarn ett drägligt liv.
Det är också dags att punktera de myter som florerar om energi, mat, transporter och framför allt hur dyrt och besvärligt det blir om vi ställer om. Vårt vardagsliv kommer knappast att bli sämre, men definitivt mycket annorlunda.
De produkter vi använder materialiserar sig inte av sig själva i våra hem och butiker. Utan de har en lång förhistoria. Som det är hög tid att vi tar till oss. För att kunna tillverka varor t ex en bil behövs energi, vatten, stål, plast och textil m.m. Dessutom fabriker, distributions- och avfallssystem. För att komma tillrätta med bilens utsläppsproblem måste man se hela förloppet, från råvaror, tillverkning, användning och återvinning, alltså belysa hela produktens livscykel.
Idag pratar vi nästan enbart om de utsläpp som uppstår när vi använder våra bilar, m a o bränslet, inte om de stora utsläpp som sker när bilen tillverkas. Dessa dolda utsläpp kan vi inte friskriva oss ifrån bara för att de sker i ett annat land. Utsläppen är, oavsett var de sker, vårt ansvar som brukare och konsumenter.
För mig framstår det allt tydligare att vi inte enbart har en finansiell kris. Utan det är en kris som består av tre delar: en energi-, en ekonomi- och en ekologisk kris. Tillgången på billig fossil energi som olja, kol och gas, de senaste 60 åren, har varit en förutsättning för vår ständiga ekonomiska tillväxt. En av många konsekvenser av denna ständiga tillväxt är klimatförändringarna. Våra ekologiska system orkar inte längre ta hand om våra utsläpp. Dessutom börjar vårt naturkapital sina. Det blir allt svårare att få fram nya mineraler, spårämnen, kol, olja och naturgas etc.
Vi kan inte lösa dessa tre kriser var för sig utan måste börja ställa om till ett samhälle där vi ser begränsningar, men också helheten och samordnar våra gemensamma resurser på ett mer rättvist sätt.
Jag hoppade så länge sajten ”Ställ om” var uppe kunde bidra bidra med lösningar, goda exempel på vad som händer runt om i Sverige och stimulera till en dialog där man inte fastnar i problem och elände, utan verkligen påbörjar en omställning här och nu i stort och smått.
I 25 år jar jag jobbat med miljö- och resursfrågor, både som anställd och egen företagare. Har en filkand-examen i ekonomi och samhällsvetenskap från Uppsala universitet. Utbildare och författare till flera böcker bl a ”Living Dreams om ekobyggande och hållbar livsstil”. Diplomerad marknadsekonom och kommunal klimat- och energirådgivare. Utbildad handledare inom Det Naturliga Steget, EMAS och ISO 14001.
Vill du boka mig som föreläsare, för seminarier, workshops ring 0735600819 eller martin.saar@live.se Har de senaste åren genomfört över 100 seminarier kring de tre E.a Energi-Ekonomi och Ekologi och hur vi kan ställa om samhället för att möta de samhällskriser som knacka på dörren ....
